Förolämpad?

Hmm.. det är ju sant. Om man inte är dum med flit, ska man ju inte behöva straffas heller. Tydligen inte alla som är så hämndlystna som jag
Nå, jag hade hursomhelst blivit lite sur, för jag tycker väl att vemsomhelst skulle fatta att det inte är kul att sitta längst bort i barnändan. Men alla tänker ju så olika så det är svårt att veta.

Kanske det bästa alternativet för TS är att ta reda på varför de placerade henne där (som hon ju tydligen ska göra nu) och om orsaken är oacceptabel (typ de tyckte on är tråkig så hon får lov att sitta där, de orkade inte bry sig, de är allmänt korkade och var bara dumma etc.) så kan hon sen börja planera sin hämnd *skratt* (jag känner mig elak idag!)

skulle blivit skitsur och gått hem tidigt!!

TS har redan sagt att det var för att hon skulle kunna ha hand om deras 1-åriga dotter. Att det var just hon som fick ha hand om dottern kan bero på flera saker, dels att hon inte har blodsband med släkten, och dels kanske för att placeringen "varannan dam och varannan herre" var lättare att fixa om antalet damer minskades med en?

En ettåring BEHÖVER ju definitivt passning, och även möjlighet att lätt gå ut med om barnet börjar skrika, gnälla eller liknande.

TS har inte sagt hur det var, men av kommentaren "hur kul är det att sitta en hel kväll och konversera med några som inte ens blivit tonåringar än" så tolkar jag det som att de flesta övriga barn var tillräckligt gamla för att inte behöva ha sina föräldrar i direkt närhet. Annars hade det ju varit fler "småbarnsföräldrar" ute på kanten?

För att klargöra lite om själva barnpassandet.. Fanns fler barn som var mindre på festen. Och de andra lite äldre barnen ställde mer än gärna upp som "barnvakter". Så fort vår dotter visade att hon inte ville sitta still längre försvann alla barnen runtomkring från bordet. Då kunde jag flytta upp ett par stolar och sitta brevid en vuxen en stund iallafall. Men sedan när barnen kom tillbaka fick jag snällt flytta tillbaka.

Undrar lite vad som hade hänt om det visat sig att det var jag som inte skulle köra på denna festen? För det bestämdes precis innan vi åkte hemifrån att jag skulle köra..

Men som Flygande Taxen skrev, hämnden är lite ljuv iallafall. Jag ska prata med m2b ikväll och se vad han tyckte, om han ens reflekterade över det..

Usch, jag skulle ha blivit grymt förolämpad men den snällaste förklaringen är att de trodde att det gjorde dig en tjänst genom att placera dig nära kanten. (Snabbt ta sig ut med ev skrikande barn.)Varför just du skulle anses vara ansvarig för barnet kan man ju fråga sig... för att du är kvinna? Med ett så litet barn hade det varit bättre att placera er nära varandra så att ni kunde hjälpas åt att ta hand om henne. Jag tycker även det är konstigt att de bara placerade en enda föräldrer med barnen, oavsett ålder på barnen. Var du tänkt som en extra barnvakt åt alla barn ute på kanten?

Jag har väldigt svårt för hela barnbordsidén. Det funkar bäst om barnen är i ungefär samma ålder och kan ha kul ihop, (ev med frivillig barnvakt) men tyvärr har jag varit med om att både tonåringar och vuxna hamnat vid barnbordet och haft mördande trist. Barnbordet symboliserar för mig ett bord där de där små gästerna som man inte riktigt ser som fullvärdiga gäster ska sitta, gärna en bit bort så att de riktiga gästerna inte blir störda. Det är svårt att skapa en trevlig bordsplacering för alla men vem som helst borde ha insett att det inte blev så kul för dig borta i hörnet utan andra vuxna.

Jag tror inte så mycket på att hämnas för dålig bordsplacering men om det händer igen kanske du kan be barnet närmast vuxensidan att få byta plats eller räcka över barnet till sambon som förmodligen hade en "finare" placering? Du kan väl inte förväntas passa henne hela tiden, du ska ju konversera dina små bordsherrar och bordsdamer nere i hörnet

Bordsplacering på bröllop är jättesvårt. De var inte så duktiga på det helt enkelt. Absolut inget att bli förolämpad över!

De åren man har småbarn så får man anpassa sig om man har med dem överallt. De blir snart stora, det går fortare än man tror.

Inget alls konstigt att de valde att låta dig sitta med dottern, det var ju din blivandes släkt!
Hade det varit din släkt så hade säkert han placerats vid barnet och du vid din släkt (förutsatt att de var lika dåliga på bordsplacering så klart.

Vi placerade föräldrar med småbarn mitt emot varandra på kanten och med barnet på kortsidan så långt det gick. Det är ju inte så kul för andra gäster med barn mitt i när föräldern och barnet måste gå iväg och det är ett stort gap vid bordet.

Bry dig inte om att hämnas, försök göra så bra bordsplacering du kan. Jag lovar att det kommer att dyka upp konstiga platser i alla fall där du försöker klura ut vem du ska placera där...då vet du.

Gud va trist!
Typiskt oxå att alltid mamman ska antas ta hand om barnet:)

Jag placerade faktiskt de få småbarnsföräldrarna som var på vårt bröllop på kanten av ett utav våra långbord.
Då var det lätt för dem att springa upp och byta blöjor samt ha vagnen med sig, uatn att trängas med de andra gästerna. Dessutom är det väl bra att BÅDA sitter med barnet så man kan dela ansvaret?

Vår snart 2-åriga son satt då förövrigt vid honnörsbordet när vi gifte oss;)

Jag var på bröllop med vår ettåring förra sommaren. Visserligen inte superuppklätt, fint eller så men med bordsplacering och "typ barnbord" med de tonåringarna som inte riktigt hade passat att sitta bland de vuxna och 2-3 barn.

Jag satt med vår dotter vid brudens och brudgummens bord (var många små runda bord)! Blev upplyst om att jag självklart bara kunde gå ut om det behövdes (vilket jag inte gjorde nån gång, räckte med att ta upp henne iknät).

Jag hade blivit fruktansvärt förolämpad i din situation sen vet jag inte vad man ska göra åt det i efterhand förutom att prata med din m2b såklart. Det är ju viktigt att han förstår att du tyckte det känneds förolämpande.

Jag tänker bara på hur jag själv råkade ge min pojkvän skiten för hur hans släkting betedde sig...

KOM IHÅG att det inte är hans fel! Visst kunde han ha reagerat, men det var INTE han som plancerade dig där borta.

Sen kan det vara värt att lufta det hela så att du inte går och känner dig "trampad på". Jag skulle ta upp det med brudparet och om det fortfarande känns obekvämt behöver de ju inte bli bjudna på ert bröllop, det är ju er dag då ni får bjuda precis de ni själva vilL!

Lycka till!

Var arg, prata med killen men ta inte upp det med brudparet! Det tristaste som finns är när gästerna kommer i efterhand och klagar på något. Låt brudparet få ha sin illusion om en perfekt dag med nöjda gäster. Men agera om det händer igen, eller ta upp frågan mer generellt utan att säga när och var.