Clownis ? vad kul att du hör av dig lite emellanåt. 
Kan tänka mig att det är skönt att komma bort lite från hemmet och alla minnen emellanåt, men det låter verkligen som att du tar väl hand om dig själv och lilla B. Kram!
Vänner ? nä, man blir inte mer bunden av sond än vad man blir i största allmänhet av en 1-åring. Nu har ju Piff redan dragit ut sonden flera gånger, och det blir lite meckigare att mata om man ska sätta om den vid varje matningstillfälle, men annars är det bara att han äter som vanligt från flaskan och det han inte äter upp drar man upp i en stor spruta, som man sedan kopplar till sonden och trycker ner maten i magen i lite lagom takt.
Vad skönt att du mådde lite bättre igår; hoppas att det är en ny trend som inletts.
Snaily ? vad bra att dina värden var normala! Hoppas nu att Pergo är det lyckopiller som behövs för att du ska få en liten i magen.
Sjukhusväggar har vi verkligen sett tillräckligt av efter de tre månaderna på neo, så det var skönt att slippa inläggning. Maken gjorde lumpen som sjukvårdare, så det är han som är minst blödig och därmed den som får sätta sonden. Jag nöjer mig med att hålla fast Piff. Fast egentligen tror jag att Piff tycker att det är värre att bli fasthållen än att få sond, så han blir nog argast på mig, egentligen.
Telis ? du är verkligen en helylle- och helt igenom ärlig kvinna. (Och nä; jag är varken ironisk eller retas med dig, utan det är en komplimang.) Själv hade jag inte haft några skrupler angående att parallellimportera barnvagn eller andra, dyrare prylar.
Jag tror inte att Piff lider av sonden, utan mest att det är lite irriterande med en stor plåsterlapp på kinden, som ska hålla fast sonden. Dessutom vill ju 1-åringar pilla på precis ALLTING, så det vore nästan konstigt om han lät sonden var ifred. En del av problemet är också att det är svårt att fästa sonden på ett vettigt sätt. Fukt löser upp klistret och nu när det är så varmt blir Piff jättesvettig (han är hemskt varm av sig redan från början), vilket gör att plåstret lossnar.
Kängu ? det verkar som att du börjat landa lite i amningsproblematiken nu, så det gör säkert att det blir lättare för dig att bestämma dig för huruvida du ska sluta eller ej. De flesta har väl verkligen föreställt sig att de ska amma (och att det ska fungera), så jag antar att det delvis gör att det blir så svårt att lägga ner det hela, eftersom ingen alternativ bild har funnits när man föreställt sig det hela. Kram!
Piggelin ? vilken skön jobbstart du har fått. Det är fördelen med lite tidigare semester; det är fortfarande lugnt när man kommer tillbaka.
Lappis ? jag tycker absolut att du förtjänar att få njuta av ett normalt liv, med träning, vin och vilken mat du vill, utan den minsta lilla gnutta dåligt samvete. Som flera före mig så klokt har påpekat har du ju verkligen försökt allt; ingen kan anklaga dig för något annat. Det är ju man själv som känner sig själv bäst, och när det gäller ens kropp är det ingen annan som kan tala om för en vad man ska göra. Man måste sätta stopp någonstans, och har du nått din gräns nu finns det ju ingen som helst anledning att fortsätta pressa sig. Jag tycker att det låter jättebra att du nu landat i adoptionsbeslutet och ser det som det naturliga sättet nu för er att bilda familj. Stora kramar!
Vickan ? härligt med en till största delen lyckad semester!
September ? kul att du är tillbaka och att du haft en skön sommar!
BS ? kul med ny vagn! Att få den vagn man vill ha till ett schysst pris är ju toppen.
Frejis ? vad trist med ännu mer graviditetsproblem. Men om det nu är en överhängande risk för för tidig förlossning så är det ju jättebra att lilla fröken är storvuxen. Och du är väl i v. 32 eller något nu, så det är ju inte extremt tidigt, även om det skulle bli förlossning snart. Efter 34 v. är bebisen helt färdig vad gäller utveckling av organ och liknande, så därefter är det bara tillväxt och då är det ju inte katastrof om de föds. Vi har kompisar som fick tvillingar i v. 31 för ett par veckor sen och de har inte behövt syrgas över huvud taget, trots att lungorna inte var färdigutvecklade.
) har gemensamt är vår längtan efter barn. Vissa har hunnit skaffa sig flera stycken under åren, andra väntar fortfarande. I stort sett alla sätt att få barn på (utom att stjäla ett på Ikea) är snart representerade här i tråden. 
Men om det nu är en överhängande risk för för tidig förlossning så är det ju jättebra att lilla fröken är storvuxen. 