Behöver tips! Hur skulle ni göra?

Jag skulle låtit sambon åka med dottern. Ev förhandla om att han inte skulle stanna en hel vecka, eller att jag skulle ta tåget ner och komma senare...

"det skulle han aldrig klara ensam" låter som en dålig ursäkt i mina öron. Är det så det är, så behöver han VERKLIGEN få det ansvaret så att han lär sig vad som krävs. Och det verkar ju finnas en massa hjälp för honom där, om det är så. Många vuxna som kan hjälpa till att hålla ögonen på dottern.

Det är det som jag inte gillar, dvs. en massa "låtsas-mammor" till min dotter.

Hmm, jag tror att du och din sambo behöver lära er prata med varann om era olika behov och önskemål.

Och så tror jag att det vore bra för både er dotter och din sambo om de fick mer tid med varandra - om han aldrig varit ensam med henne en hel dag så är det kanske dags? Att 6 dagar är lite långt för det första gången förstår jag, men nån dag borde han väl klara det? Kan inte han ha henne ensam där 1-2 dagar och du kommer sen?

Så tror jag att det vore bra för din dotter att lära känna sina kusiner/släktingar - att kunna lita på och känna flera vuxna i sin omgivning kan aldrig vara fel för ett barn.

Exakt hur ni ska göra kan bara ni avgöra - men du kanske ska fundera på dels vad du vill, dels vad som är för din skull och vad som är för din dotter? Och sen tror jag verkligen att ni behöver prata om det du och din sambo - bara ni tillsammans kan bestämma hur ni ska göra.

Då vi bor nära varandra i vår stad är det lättast och enklast att ses några timmar då och då. Varför bo som i ett stort kollektiv i en vecka och köa till en toalett med totalt 10 vuxna och 7 barn..

anne på grönkulla skrev 2009-07-08 16:13:41 följande:

Jag håller med Ore! Klart han som pappa måste kunna ta hand om sitt eget barn utan att mamman är med och övervakar. Bra tillfälle att öva sig också när släkten är med. Vissa barn brukar även ha en tendens att vara lugnare med andra än sina föräldrar. Mina brorsbarn är sjövilda hemma men när jag och min sambo tar med dem på utflykter eller de bor hos oss ett par dagar (de är 4 och 6år) så är de som små änglar hela tiden. Trots att vi inte är lika noga med mat- och sovtider som deras föräldrar.

Näe, det kan ju du och jag tycka. Men om det är en viktig del av livet för din sambo och hans familj så är det en verklighet du får hitta ett sätt att hantera också - antingen genom att vara med eller genom att vägra åka dit. Du kan inte låtsas som att de inte finns eller det inte är viktigt för dem - och därför kanske för din dotter.

Jag anser att jag , min sambo ch vår dotter är lilla familjen och släkten är utanför det. Släkten får väll rätta sig efter mitt och min sambos beslut.

anne på grönkulla skrev 2009-07-08 16:17:01 följande:

Ja, det håller jag med om - men eftersom det verkar viktigt för din sambo oxå (så tolkar jag vad du säger i början av tråden) så är det ju fortfarande nåt du får respektera. Att du inte tycker det får han respektera - och då får man antingen åka ett tag tillsammans, men inte hela tiden utan göra nåt som du vill också, eller så får han åka själv med dottern (för han och de är hennes familj också) och du gör nåt annat.

Det där med närhet till släkt är någonting som olika personer har olika stort behov av. Vi är en stor del av släkten som delar ett sommarhus (iofs ett stort sådant) och jag stortrivs där med kollektivkänslan. Min man blir tokig efter ett par dagar. Därför måste vi kompromissa, vissa helger stannar vi hemma, vissa helger åker vi dit. Nyckelordet är kommunikation och förståelse. Jag måste förstå att det inte handlar om att min man inte tycker om min släkt, utan att han helt enkelt har lättare att fylla på sin släktkvot.