• smurfen3

    Behöver tips! Hur skulle ni göra?

    Hur skulle ni göra i min situation?

    Jag och min sambo har en liten flicka tillsammans. Så liten så det dröjer innan hon sjölv kan prata.

    Min sambo har ett gemensamt landställe fint beläget 100 mil från oss med bil.

    Hans släkt är riktiga energiska personer som älskar att gå långpromenader i skogen på landet, noga med att äta rätt mat, alltid glada och positiva.

    Jag är mer en lugn mamma som ej har behov själv av att sitta på landet i en vecka med sambons släkt som jag ej har så roligt med. Det blir plågsamt och jag och min sambo kommer tjafsa ordentligt som alltid.

    Vår flicka har stark egen vilja och behöver för och eftermiddagssömn men oftast omöjligt i deras sällskap då det är 6 sjövilda små barn som ska leka med vår flicka.

    Känner att jag blir som ett tungt vrak bara vid blotta tanken att åka ner. Min sambo är sur på mig och vill isåfall åka ner med vår flicka men det skulle han aldrig klara av ensam. Han har aldrig varit med henne själv i en hel dag och ve tinte hur jobbigt det kan vara.

    Man måste alltid vara alert...

  • Svar på tråden Behöver tips! Hur skulle ni göra?
  • smurfen3

    Det är det som jag inte gillar, dvs. en massa "låtsas-mammor" till min dotter.


    Ore skrev 2009-07-08 16:10:52 följande:
    Och det verkar ju finnas en massa hjälp för honom där, om det är så. Många vuxna som kan hjälpa till att hålla ögonen på dottern.
  • smurfen3

    Då vi bor nära varandra i vår stad är det lättast och enklast att ses några timmar då och då. Varför bo som i ett stort kollektiv i en vecka och köa till en toalett med totalt 10 vuxna och 7 barn..

    anne på grönkulla skrev 2009-07-08 16:13:41 följande:


    Så tror jag att det vore bra för din dotter att lära känna sina kusiner/släktingar - att kunna lita på och känna flera vuxna i sin omgivning kan aldrig vara fel för ett barn.
  • smurfen3

    Jag anser att jag , min sambo ch vår dotter är lilla familjen och släkten är utanför det. Släkten får väll rätta sig efter mitt och min sambos beslut.

    anne på grönkulla skrev 2009-07-08 16:17:01 följande:


    Men om det är en viktig del av livet för din sambo och hans familj så är det en verklighet du får hitta ett sätt att hantera också -
  • smurfen3

    Det är svårt det där och åker sambon ner dit själv så kommer jag så skit för det från sambon.

    Jag känner mig kvävd och isolerad i ett hus på landet och man kan aldrig koppla av. Kommer ej kännas som sommarledighet. Kommer krocka i köket då jag ska laga mat till vårat barn osv. Även då jag är en ödmjuk och diplomatisk person så känner jag att det kommer stressa mig att stå i kö till badrum och spara på varmvattnet och så har vi ju lilla dottern också...


    Imma skrev 2009-07-08 16:24:26 följande:
    Det där med närhet till släkt är någonting som olika personer har olika stort behov av. Vi är en stor del av släkten som delar ett sommarhus (iofs ett stort sådant) och jag stortrivs där med kollektivkänslan. Min man blir tokig efter ett par dagar. Därför måste vi kompromissa, vissa helger stannar vi hemma, vissa helger åker vi dit. Nyckelordet är kommunikation och förståelse. Jag måste förstå att det inte handlar om att min man inte tycker om min släkt, utan att han helt enkelt har lättare att fylla på sin släktkvot.
  • smurfen3

    Min man resonerar som så att jag förstör sommaren för honom och dottern. Hon är ett år. Att hon aldrig kommer få uppleva somrar på ett land som andra barn får. Ändå bor vi jättefint i Stockholm, nära till natur, lekparker och allt.

    Jag däremot älskar att resa utomlands, varit utomlands sedan jag var liten. Så då förstårs ju min sommar. Motarbetas liksom.

Svar på tråden Behöver tips! Hur skulle ni göra?