Förlova sig utan att samtidigt fria

varför förlova sig om man inte ska gifta sig? låter bara konsigt!

lev sambo istället då...

En fråga bara; vad innebär det då att förlova sig om det inte innebär att man ska gifta sig???

Jag bara undrar...en rolig grej bara eller?

För mig var det naturligt att förlovning är ett frieri som följs åt av giftemål. Men har nu på senare tid förstått att förlovning inte alltid är ett frieri. Men självklart tycker jag som du att man ska göra som man själv vill. Och jag verkliggen gillar att du som jag inte snöar in sig på att en tradition utan utvecklar den ett steg till!! Något som är lite svårt för många här att ta till sig!

Jag har varit förlovad i 9 år med min m2b och inte är vår förlovning mindre riktig för att det tog oss 9 år att bli gifta än de som har en förlovning på 1 år. Naturligtvis har vi hela tiden haft intentionen att gifta oss men livet, med skola och husköp har kommit i mellan. Men nu är det dags iaf.

Mina föräldrar var förlovade i 25 år innan de gifte sig och jag personligen tycker det är rätt häftig att göra slag i saken efter 25 år.

Jag tror inte att människor tycker att det är en häftig grej bara, men däremot kanske en del ser det som ett löfte och sedan kommer livet ivägen och bröllop kanske inte står högst upp på priolistan för alla, en del kanske väljer att vänta tills de känner att de har ekonomi för det bröllop som de drömmer om, andra får barn och vill vänta med att gifta sig så att barnen kan vara med.

Det finns lika många orsaker som människor. Min gammelmormor och gammelmorfar var förlovade i 5 år innan de gifte sig och de hade dessutom ett barn ihop, så det hände faktiskt förr i tiden också.

För oss innebar inte förlovningen i sig någonting. När vi hade bestämt oss för att gifta oss så gick vi och tittade på ringar tillsammans. Sen var vi förlovade i lite mer än ett halvår innan bröllopet.

Jag har lite svårt att förstå meningen med att förlova sig om man ändå inte tänker gifta sig men självklart får folk göra precis som de vill

Alla gör som de vill, men personligen kallar jag det inte att förlova sig bara för man bär matchande smycken.
Förlova sig är att säga att man vill gifta sig med varandra, sen att det tar vissa 2 månader från fråga till äktenskap och andra 25 år det är en helt annan sak.
Förlovad är man i mina ögon inte utan att någon frågat den andre om man vill gifta sig (utan tidsstämpel på frågan).
Sen tycker jag inte man måste se konservativa och traditionella sätt att göra saker och ting som något negativt.
Själv ser jag det som något mycket positivt - som motpunkt till 14-17åringar som springer o "förlovar sig" efter 10 veckor för att de ska visa världen att de hör ihop... i 3 veckor innan de gör slut...

För oss var förlovningen ett gemensamt beslut att vi ville fortsätta att leva ihop, inte ett frieri som sådant. Efter lite mer än ett halvår bestämde vi oss för att gifta oss i alla fall. Dels för att vi älskar varandra och dels för den juridiska aspekten.

Fritt land, folk får göra som de vill, men det betyder inte att jag nödvändigtvis förstår vitsen med ditten eller datten.

Bryta hjärtan gjorde man på högstadiet och en förlovning som inte nån gång i framtiden är tänkt att leda till giftemål är för mig liktydigt med det, sen om det tar 2 månader, 40 år eller om det aldrig blir av spelar ingen roll, det är avsikten som räknas. För mig är det antingen eller som gäller men eftersom förlovning inte betyder något juridiskt så står det folk fritt göra vad de behagar. Kompisar kan förlova sig för att visa hur bra polare de är tex, innebörden är fri att tolka precis hur man vill. En förlovning säger nuförtiden inte någonting annat än att personerna gillar varandra.

Jag förstår inte problemet...

Jag har uppfattat det som att många vill ha det där "magiska" frieriet. Paret kanske bestämde sig gemensamt för att "förlova sig" men den ena (oftast bruden) vill bli friad till.

Det jag tycker är mer konstigt är fallen då bröllopet redan börjat planerats och bokas men frieriet inte kommit. Har man börjat boka så har man väl bestämt sig? DÅ ser jag inte behovet av frieri.

Från SAOB:
refl.: överenskomma (med ngn) om att ingå äktenskap (med denne l. denna); numera oftast med tanke på offentliggörandet av dylik överenskommelse