Är jag och min man konstiga som aldrig låtit dem sitta barnvakt?

Nej, det är det nog ingen som tycker. Er dottern behöver vänja sig vid era föräldrar och det verkar som om också ni behöver vänja er vid att vara utan er dotter korta stunder. Således bra för alla 3 parter.

Men det skall förståss kännas rätt för er! Och som jag tolkar dina inlägg skulle det för er vara alltför jobbigt med 5 timmar nu. Er dotter tror jag skulle klara det bättre, faktiskt.

Glöm inte bort att både dina och din mans föräldrar har klarat av att uppfostra åtminstone varsitt barn med utmärkt resultat, även om de inte har samma syn på barnuppfostran som ni har.

Det faller ju så fel. Vi vill vår flicka det bästa men samtidigt är vi egoistiska då vi inte har vår dotters bästa för ögonen utan vår egen lycka verkar det som. Detta grundat på att "vill ha vår flicka för oss själva"-princip..

Man måste faktiskt inte tycka exakt som sina föräldrar/svärföräldrar för att låta dem umgås med sina barnbarn.
Mina föräldrar är kristna och jag ateist men det hindrar mig inte från att låta dem umgås själva med våra barn även om jag inte direkt hoppar högt av lycka när de tar med dem till kyrkan.
Dags att släppa lite på kontrollen tror jag.

Men hon är fortfarande så liten så om ni i framtiden har tänkt lämna bort henne är det väl inget problem.
Men varför är det jobbigt att lämna bort henne en/två timmar?

Varför sitter du och läser ut det, när i stort sett alla inlägg i hela tråden backar upp dig att du ska ta det i din takt och att din dotter är så liten att det inte alls är någon brådska osv?

Jag får tydligaa vibbar att du har lätt att grubbla tills du snärjer in dig i dina egna tankar. DET är inte bra för dig, då växer saker helt ur sina proportioner...

Har du NÅGOT nätverk av andra vuxna som du får vardagsventilera saker med? För det behöver de allra flesta av oss.

Jag tror att det är mest jag som kommer sakna henne något så jättemycket. Men samtidigt mycket glad för att andra vill njuta av henne.

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-03-08 22:32:03 följande:

Våran son blev blyg för min sambos äldre dotter (13 år) o gallskrek när hon tog i honom. Han fick sitta hos oss å kolla in henne lite o dagen efter var det mycket bättre. Min erfarenhet är att oavsett ålder så ska man inte påtvinga umgänge eller nära kontakt med någon alls, barn/bebisar reagerar olika på personer i olika åldrar. När eran flicka är redo kommer hon med all säkerhet visa det. Jag har inte haft möjlighet att få barnvakt av mamma o pappa då de bor långt borta. Men mina barn har en jättefin kontakt med dom å sover gärna där nu om det är möjligt (1-2 ggr/år)

Våran lilla har jag inga problem att lämna bort till barnvakt nån timme så länge han inte reagerar negativt på det. Har en väninna som avgudar honom o mer än gärna ställer upp. Men jag skulle nog inte låta honom sova borta nu när han är så liten (8 mån). Jag hoppas ni löser det med era föräldrar o att de förstår att er flicka inte är redo ännu.

Det är ett stort kontrollbehov jag har. Om min sambo passar henen så måste jag ringa och påminna att ge mat och fråga om blöjan är bytt och om hon är gnällig osv...

DET måste du jobba med MYCKET viktigare att börja med än något annat!

Jag säger det igen: använd dig av det stöd som finns i att man från BVC får GRATIS prata med proffs! Det ÄR jättenyttigt! Det kommer att gynna hela er familj.

Ha ha, det är nog inte så ovanligt (tror jag).
Men om problemet ligger i att du längtar och inte i att du inte litar på föräldrar/svärföräldrar så går det att lösa lätt.
Låt t ex din mamma komma och ta henne ut på en kort promenad med vagnen, sen lite längre och längre.
Eller åk ut till din mamma lämna henne och ta själv en promenad osv.
Du kommer ändra dig sen när du förstår hur roligt hon har, även utan er.