Forlossning...
Jag vill INTE hora att det ar vart det, det VET jag redan.
Ar bara skraj. Att ligga i smartor i 2 dygn och varken kunna ata, sova eller sk*ta klokt. Och alla nalar, slangar, lukten, osv osv... Inte heller ett dugg sugen pa att vara gravid, usch!
Vi har inte ens bestamt om vi vill ha barn, och isf blir det om typ 10 ar... Men vill garna veta vad jag en dag kanske kommer ge mig in pa.
Hade garna adopterat (av flera olika anledningar!), men ar inte miljonar. Och ska jag nu ha barn sa vill jag garna foda naturligt, da jag tycker det ar minst lika laskigt med en operation och helt onodigt.
Sa snalla, ni som kanner/kande likadant, dela med er.
Men mammor, snalla bespara mig mys-pyset...
Det som oroar mig ar ju att man ska vara helt fortvivlad. Sag "Singelmammor" eller vad det nu hette, och Joni berattade att hon ville ga hem. Den kanslan ar den jag ar livradd for, att veta att man inte kommer undan. Nej fy vad hemskt.
)