Hur naturliga känns silikon bröst?

Sund inställning!

Visst ska man försöka vara nöjd med vad man har i första hand men inte alltid man kan förlika sig med den tanken. Jag fick när jag var gravid väldig ångest över att jag opererat mina då dom blev JÄTTESTORA och jag kände att det var bortkastade 50 000 kr men det la sig tack o lov efter en tids amning och sen var jag nöjd med mina igen, men gissa hur glad sambon var när jag sa att jag ville ta ut mina inlägg bara något år efter jag gjort det (han ville nog helst strypa mig)
Men nu är dom superfina, så nu kan jag varmt rekomendera sillisar igen

Varför väcker alltid sådana här trådar så heta känslor? Varför bryr ni er, ni som aldrig skulle göra en bröst.op. ^^. Varför är det så upprörande att göra en bröst.op och varför anser sig alltid några _veta_ att man minsann _inte_ har gjort det för sin egen del utan att det alltid måste vara för någon annans?

Jag glömde visst besvara din fråga, de känns hur naturliga som helst, ingen ser att det är fejk och de rör sig naturligt. Jag har geléhallon implantat, runda.

Det där är nog väldigt svårt att besvara speciellt om man ska hålla sig till ts samtidigt

Jag har haft mina silikonimplantat i snart 2 år. Jag har faktiskt ingen aning hur stor skillnad i känsel det är mellan normala äkta och fake. De känns mjuka men samtidigt fasta. Jag har faktiskt en kompis som har hårdare naturliga än mina fejk, så det där med baskelbollar stämmer nog inte;) (såvida man inte råkar ut för kapselbildning, vilket inträffar 3-10% av fallen beroende på kirurg och typ av implantat). Jag känner dock kanten till implantaten när jag ligger ner och brösten flyttar på sig när jag spänner mig eftersom de ligger under bröstmuskeln.

Att operera brösten innebär en hel del risker så man bör göra en ordentlig undersökning innan så man är medveten om vilka komplikationer som kan uppstå och självklart välja den bästa kirurg man kan hitta! Det är klart värt de extra tusenlapparna om kirurgen är erkänt duktig.

En ny generation gelehallon har kommit ut på marknaden och är vida överlägsen den gamla typen av silikonimplantat. Producenten lovar att man kan skära med kniv i implantatet utan att silikon läcker ut i kroppen. Annars finns koksaltsimplantat vilket tidigare ansågs vara den minst kroppsfrämmande implantatet eftersom det bara är koksalt som rinner ut i kroppen om den spricker. Höljet är dock av silikon och den "svettas" lika mycket silikon som andra implantat. Hur "svettningarna" påverkar kroppen har man inga långsiktiga undersökningar på eftersom den senaste typen av implantat inte funnits så många år. Ingenting pekar dock på att det skulle vara farligt. Min personliga uppfattaning är att gelehallon känns och ser mer naturliga ut än koksalt.

För mig blev min operation den bästa och mest genomtänkta investeringen jag någonsin gjort. Men mitt utgångsläge var en missbildning så jag var nog mer angelägen än de flesta. Äntligen har jag bröst som ser "normala" ut och känns fantastiska:D

Får jag fråga vad missbildningen var? Men du behöver såklart inte svara

Jasmina E skrev 2009-01-12 13:31:38 följande:

Det är ingen fara:) Jag hade en kraftig tubulär deformitet. Det finns många kvinnor som har mer eller mindre tubulära bröst. I mitt fall var vårtgårdarna kraftigt förstorade, bröstens underpol saknades helt och de hade en viss assymetri. De såg tillräckligt konstiga ut för att jag skulle må dåligt över dem. Har undvikit allmänna omklädningsrum så länge jag kan minnas och aldrig bastat med mina vänner, eller visat brösten för mina pojkvänner. Känns rätt så löjligt att en "simpel" operation kunde förändra hela mitt liv och syn på mig själv. Idag ser jag inte längre bröst. Det är en sån frihet.

Ska man dra det till sin spets så är ju allt psykologiskt. Hade jag bott på en öde ö hade jag förmodligen inte sett brösten som ett problem. Men nu lever jag i i-landet sverige och här har uppenbarligen brösten av stor betydelse för många kvinnor. Medias fel? Kanske. Men jag känner även som så att jag lever bara ett liv (?;)) och i det livet vill jag må så bra som möjligt. Jag har inte tid att leka martyr för den goda sakens skull. Ingen kommer att tacka mig sen ändå. Och visst, jag är även aktiv feminist! Också för mitt eget välmåendes skull.

Detta har jag full respekt för

Mår man dåligt rent psykiskt över sina bröst ser jag inget fel i att åtgärda det. Men man måste ju vara övertygad om att det är för ens egen skull man gör det. Som jag helt klart tror att du var. Skönt att du äntligen trivs med dig själv, det är ju enormt viktigt.
Jag skulle också kunna tänka mig att operera brösten av just den anledning du talar om. Eller då jag fött många barn och det inte alls är som förr. Men det ska nog mycket till innan jag skulle våga lita på någon kirurg i detta avseende.

Jasmina E skrev 2009-01-12 14:01:11 följande:

Man ska även ha i åtanke att känseln kan ändras en del iom. operation (både förlorad känsel och känsligare). Är stimulering av brösten en viktig del i ens sexliv ska man ta en extra fundering om man tycker det är värt att riskera den känslan. Speciellt om man gör ett lyft samtidigt, då är riskerna för känselförändringar betydande.

Det är många faktorer som spelar in. Man vet nog bäst själv vad man tycker är värt att göra med sin kropp, utan att moralisera andra:)