• Stardusty

    Gift/sambo med någon mycket äldre och som redan har barn?

    Jag gifte mig i höstas med min 16 år äldre man, jag är 24, han 40. Han har en son på 16 och en dotter på 7 och dessa har vi hos oss varannan vecka och varannan bor de hos sin ensamstående mamma.

    Jag älskar min man såklart, men ibland blir åldersskillnaden och barnen lite påtagligt. Barnen i sig är vissa veckor en stor påfrestning och ibland kan jag redan 5 dar innan barnen ska komma börja våndas. Ibland kan jag tycka så synd om mig själv som inte får det som kompisarna har det, dvs de som bor med sin man/sambo själva för jämnan, utan barn. De helger vi är barnfria blir det en sorts press att vi ska göra nåt på tu man hand för att "passa på" och på veckokvällarna blir det också ofta att vi inte hittar på andra saker för att få umgås med varandra ensamma.

    Sen till det här med åldern. Skillnaden stör oss inte i vardagslivet, jag har kul med hans kompisar och han har kul med mina och det är ingen som reagerat på att han skulle vara mer vuxen eller att jag skulle vara mer omogen. Däremot har jag börjat fundera på vad som händer längre fram i livet. Min man kommer gå i pension 16 år innan mig, vilket innebär att när jag väl går i pension så är han ca 82-83 år. Och det känns så tråkigt på nåt sätt, först ska han vara ensam hemma i 16 år medan jag ensam ska upp på mornarna o jobba, sen när jag är pensionär och vill ut och resa så börjar han redan bli för gammal för det.

    Ni behöver inte känna som jag, men det skulle vara skönt att få prata om sånt här med folk som vet hur det är, för alla jag pratar med om barnen säger "jamen det visste du ju redan innan ni flyttade ihop att han hade barn" och "men de är ju så väluppfostrade, var glad för det, tänk om du hade haft styvbarn som bla bla bla..."

  • Svar på tråden Gift/sambo med någon mycket äldre och som redan har barn?
  • Aleta

    DIN sanning menar du. Hur många äldre män med tre barn har du varit gift med?

    Återkom till den här tråden när du har något konstruktivt att komma med.

    Och snälla du, sluta vara elak.


    Drom skrev 2008-12-19 22:06:29 följande:
    jo troligen, hellre hade jag velat ha sanningen fram än att folk tröstar mig!
  • Besservvisser

    Min första pojkvän var 16 år äldre... jag var 20 och han 36. Han hade inga barn, men visst var framtiden något som jag funderade på mycket. Det tog slut efter 1½ år. Han var barnfri, men jag förstår dina tankar med framtiden.

    Om man nu ska försöka med prettoengelska, var god och se till att det är rättstavat och att grammatiken är korrekt. Mina ögon blöder när jag ser sådana språkliga våldtäkter.

  • lillabruden

    vad händer med alla trådar! Här kastas ju elakheter från alla håll och kanter!
    Man behöver inte vara elak för att få sin synpunkt sagd och att kalla folk för svaga och påstå att dem inte är det kön dem utser sig att vara.... har inga ord! Kan bara skratta för det är så löjligt...

    men låt oss vara vänner och hålla god ton!!!

    @--->-----
  • Tindragull

    Du vet du vad? Mensvärk är ingen anledning att angripa folk...
    Jag lider av mensvärk som knappt är mänsklig, men jag är ändå trevlig. Personligheten sitter inte så långt söderut på kroppen. :)


    Drom skrev 2008-12-19 21:55:09 följande:
    jag har mensvärk, men det kanske du inte vet något om, eftersom endast kvinnor har det...iallafall, gör nått annat istället för att kommentera allt jag gör
  • Tindragull

    Vad jobbiga tankar...
    Kan inte sätta mig in i din situation helt eftersom jag inte har ån erfarenhet, men du orde försöka prata mycket med din man om det här. Och be honom ta dina tankar på allvar.
    Se dessutom till att allt praktiskt funkar om han går bort långt tidigare än du.


    Stardusty skrev 2008-12-19 15:24:25 följande:
    Jag gifte mig i höstas med min 16 år äldre man, jag är 24, han 40. Han har en son på 16 och en dotter på 7 och dessa har vi hos oss varannan vecka och varannan bor de hos sin ensamstående mamma.Jag älskar min man såklart, men ibland blir åldersskillnaden och barnen lite påtagligt. Barnen i sig är vissa veckor en stor påfrestning och ibland kan jag redan 5 dar innan barnen ska komma börja våndas. Ibland kan jag tycka så synd om mig själv som inte får det som kompisarna har det, dvs de som bor med sin man/sambo själva för jämnan, utan barn. De helger vi är barnfria blir det en sorts press att vi ska göra nåt på tu man hand för att "passa på" och på veckokvällarna blir det också ofta att vi inte hittar på andra saker för att få umgås med varandra ensamma. Sen till det här med åldern. Skillnaden stör oss inte i vardagslivet, jag har kul med hans kompisar och han har kul med mina och det är ingen som reagerat på att han skulle vara mer vuxen eller att jag skulle vara mer omogen. Däremot har jag börjat fundera på vad som händer längre fram i livet. Min man kommer gå i pension 16 år innan mig, vilket innebär att när jag väl går i pension så är han ca 82-83 år. Och det känns så tråkigt på nåt sätt, först ska han vara ensam hemma i 16 år medan jag ensam ska upp på mornarna o jobba, sen när jag är pensionär och vill ut och resa så börjar han redan bli för gammal för det. Ni behöver inte känna som jag, men det skulle vara skönt att få prata om sånt här med folk som vet hur det är, för alla jag pratar med om barnen säger "jamen det visste du ju redan innan ni flyttade ihop att han hade barn" och "men de är ju så väluppfostrade, var glad för det, tänk om du hade haft styvbarn som bla bla bla..."
  • Undertecknad

    Don't think the BT moderators liked it. So we don't have to read it. Yippie!!!


    Drom skrev 2008-12-19 19:11:07 följande:
    jag ställer frågan exakt hur jag vill..dont lik it, dont read it..
  • Goldman

    Vet egentligen inte vad jag har att tillägga? men... Mitt ex var 15 år äldre än mig. Han hade en dotter på 15 år och en son på 18 år. De bodde med oss hela tiden, då deras mamma bodda utomlands. Vi var inte tillsammans så länge,,,pga att hans familj inte tolererade vår relation. Men visst är det påfrestande med "hans" barn och man tänker ju på framtiden... Jag har inga råd att ge, men jag förstår precis hur du tänker!

  • Stardusty

    Här har det hänt mycket!
    Ang. en viss signatur - henne har jag anmält i tråden om frivilligt barnlösa också, får hoppas att moderatorerna tar tag i det där och stänger av henne.

    Till er som stöttat o tipsat, tack! Jag och min man pratar ofta om det här med barnen men på nåt sätt blir det ändå så att diskussionen slutar med att båda känner "det går inte att göra något åt". Och så är det ju litegrann, barnen kommer att bo hos oss varannan vecka ända tills de flyttar hemifrån. Det enda vi kan göra är att försöka underlätta vardagen genom att min man får börja säga till mer (oftast jag som märker att tvättkorgen är knökfull, att sonens grejer ligger överallt m.m.)
    Det är otroligt svårt att komma in i en familj som redan vant sig vid en viss rutin som inte passar en själv. Min man har inte varit världens bästa på att hålla ordning och har därför, såklart, inte implementerat det hos barnen heller. Så efter att vi bott här i några månader diskuterade vi fram lite regler o rutiner som borde funka bra, men det är ju det här med gamla vanor alltså... Sonen glömmer bort att göra vissa saker och så får man tjata, fastän jag inte är hans mamma!

    Jag kan stå upp för att jag får skylla mig själv m.m. men jag kommer aldrig ta åt mig av er som skriver "borde du inte tänkt på det innan?" m.m. för det är omöjligt att veta hur det är att bo ihop med någon innan man ens provat det. Ungefär som folk som inte bor ihop innan de gifter sig, men den diskussionen lämnar jag till RÄTT tråd...

    Åldersskillnaden går ju inte heller att göra något åt, men där har många av er givit stöttande statistik m.m. så den biten känns inte lika tung längre. Det som fortfarande är tråkigt är dock att vi inte, förmodligen, kommer få spendera vår första pensionstid ihop och att det kommer bli trist att vara den enda som ska upp på morgonen m.m.

    Ang. barn så är det som jag skrev i barnfria-tråden så att jag inte vet om jag vill ha barn. Just nu känns det väldigt avlägset eftersom jag svart på vitt får se hur pysslig vardan blir med barnvakteri, ansvar m.m. Låter kanske egoistiskt men vill jag och maken dra iväg en vecka utomlands kan vi göra det utan problem som vardan ser ut nu.

  • passionsblomman

    -Så luuugnt och skönt det blev...ssschhh! Hör ni något? Nä, inte jag heller...(Lite skillnad från igår)

    ...lycka till TS med ert familjepussel, alla varianter har sina sidor, men vad ni ha så är det ju varandra. Det är stort.

Svar på tråden Gift/sambo med någon mycket äldre och som redan har barn?