Gift/sambo med någon mycket äldre och som redan har barn?

Hur länge var ni tillsammans/sambo innan ni gifter er? Jag kan faktiskt hålla med de som säger att du visste det redan innan ni flyttade ihop. Det kan ju inte ha kommit som en nyhet?

Vi var ihop 2,5 år innan vi gifte oss och hade varit ihop 1 år när vi flyttade ihop.

Klart det inte var en nyhet att han hade barn, men jag kan garantera att alla som aldrig bott ihop med någon annans barn inte kan förstå vad jag pratar om. Det är en otrolig skillnad på att hälsa på sin kille när han har barnen mot att faktiskt bo med dom och behöva ta ansvar för sånt som åligger en förälder i vanliga fall.

jag förstår dina tankar, maken är knappt 5 år äldre än vad jag är och jag har ändå tänkt på vår ålderdom.

Medellivslängden är kortare för män och många kvinnor blir änkor under slutet av livet. Statistiskt kommer maken att dö 8-10 år före mig men det är ingen större idé att börja oroa sig för det redan nu..

Njut av livet ni har tillsammans här och nu, framtiden kommer såsmåningom.

Med er åldersskillnad + att han har barn sedan tidigare är det viktigt att ni diskuterar ihop er om framtiden - ni är i så olika fas i livet. Vill han tex ha fler barn? Innan de har flyttat hemifrån är han nästan pensionär.

Mitt ex hade barn och jag var sambo med honom, så jag vet visst vad du pratar om...

Jag gjorde slut illa kvickt (inte bara p.g.a. det utan p.g.a. hur killen var) och skulle aldrg få för mig att bli tillsammans med någon som har barn igen.. Hade min nuvarande sambo haft barn hade jag ratat honom direkt..

Problemet är att min man är lite mañana mañana, så när vi börjar prata om sånt så rycker han mest på axlarna och menar på att sonen ju flyttar hemifrån inom några år och att vi nog ändå kommer ha det mysigt när vi blir äldre osv.

Men har ni inte pratat om allt sådant här INNAN ni gifter er??

Jag förstår att det är tufft för dig! Detta med åldern är ju något ni aldrig kommer komma ifrån, det är lika bra att vara realistiska. MEN, ni har båda funnit någon som ni älskar så mycket att ni vill gifta er! Det i sig är ju något fantastiskt! Även om han sannolikt dör tidigare, och åldras när du fortfarande är ung så finns det även en risk att du dör i en olycka... Var glada åt det ni har idag, vi vet inget om morgondagen!

Vad gäller barnveckor så skulle jag tipsa dig om att du och din man bestämmer att på barnveckorna så får du lite mer fritid och kan träffa vänner, träna, gå en kurs etc. Dels för att du behöver en paus och dels för att han behöver ensamtid med sina barn.

Lycka till!!!

Fast så känner inte jag. Visst att det är jobbigt med barnen, men hade jag vetat allt det här när jag träffade min man så hade jag valt att bli tillsammans med honom ändå för de veckor vi är ensamma väger självklart upp mot de som vi har barnen. Därmed inte sagt att livet inte blir påfrestande, som denna tråd var ämnat att ventilera i.

Vad har vårat äktenskap med faktumet att han har barn att göra??

Tack, det är precis så vi gör, dvs jag brukar försöka se till att träffa vänner, umgås med min familj, jobba över just de veckorna om det behöv m.m. men ibland känns det som att det uppfattas som att jag "flyr" hemmet. Har fått den kommentaren en gång och insåg att det ligger en uns sanning i det...