Vad tycker ni?

Vi bokade kyrka, vi beställde ringar och sedan förlovade vi oss. Fel ordning kanske men mysigt iaf.

Men ingen friade eftersom det hade känts ganska fånigt då vi redan bokat både kyrka och restaurang till bröllopet i maj.

Haha! Det hade jag missat, att ni kört samma ordning som vi.

Men ni var inte överens om att "så småningom" hade infallit, eller?

Jag fattar fortfarande inte vitsen och inte heller romantiken i att fria när man är överens.

Vitsen är väl att det är just så man vill ha det. Vi är alla olika och fungerar på olika sätt. Vi hade diskuterat förlovning och tittat på ringar, men var överens om att ingen förlovning innan någon av oss hade poppat frågan. För oss var det romantiskt och för oss var det en lösning vi båda gillade. Det blev en vacker stund som vi aldrig kommer att glömma!

Varför var det viktigt att någon skulle poppa frågan?

Det var viktigt för oss, för att vi ville ha det så. Jag vet att det kan verka irrationellt för andra, men vissa saker har man inte alltid någon bra förklaring på.

Alright. Jag eftersökte en förklaring, men den kanske någon annan kan komma med.

Är man nyfiken och utforskande så nöjer man sig nog sällan med svar i linje med "Det bara är så".

Jag tycker att jag har förklarat när jag säger att det är romantiskt...
Det verkar uppenbart att vi inte har lika uppfattning om vad som är just romantiskt, eftersom du inte förstår..?

Sen var ju överrens eftersom jag sa ja när han friade.

Själv tycker jag att man ska ha fixat ringarna innan. Då blir det liksom "bestämmt" på¨direkten... och jag vill kunna säga samma dag om möjligt till vänner och familj att vi ska gifta oss och visa upp ringen.
Jag skulle inte kunna vänta tills ringarna har kommit om vi skulle ta dem efteråt.

Vi tittade ut ringarna tillsammans och förlovade oss tillsammans, det var kanonromantiskt för oss. Ingen friade så att säga utan det var i gemensamt samförstånd.

Se´n tyckte vi inte att det var särskilt viktigt med själva bröllopet (vi hade inte barn då) utan tyckte det kunde vänta eftersom förlovningen för oss var beviset på att vi hör ihop och bröllop för oss mest är juridik.

Vigseln blir sisådär 18 år efter att vi förlovade oss (den som väntar på något gott...)

Vi hade pratat om att gifta oss och bestämt att visst ska det hända men inte mer än så. Så i förrgår friade jag till honom! Och det var verkligen en överaskning, det hade han inte förväntat sig! Men han blev jätteglad och sa att "klart vi ska gifta oss!" Så nu har vi börjat planera =) Den kvällen då jag friade och vi förlovade oss är något vi alltid kommer att minnas, för mig är ett sånt minne värt hur mycket som helst och kan inte jämföras med en överenskommelse, kanske är gammalmodig men att se hur glad och överaskad han blev kommer alltid att få mig att le iaf =)

Min m2b skickade mig till guldsmeden för att ta reda på vad jag hade för storlek i augusti 2007.. då anade jag inget, för jag fyller år i sept, så tänkte han skulle köpa något i födelsedagspresent :D
Sedan friade han 11/1 2008, med ringarna redan graverade och allt...
Precis som jag tycker det "ska" vara...

Jag hade tyckt det kändes tråkigt om min kille friade utan ring.. skulle kännas på låtsas typ. Nu hade han visserligen en ring som var på tok för stor men hellre det. Dessutom hade han köpt en ganska billig ring just för att han inte visste storlek och så. Nu har jag fått en ny ring som sitter perfekt och som jag älskar men de är ju ändå något magiskt med den ringen jag fick där älsklingen friade :)

Jag köpte ringar och tänkte fria på vår årsdag, men då min pojkvän inte är riktigt lika impulsiv som jag så tyckte han att vi skulle vänta ett år... Så när vi gick in i butiken för att korrigera storlek och datum i höstas (nästan ett år före det var dags) så tyckte nog personalen att vi var lite galna ;) Fast jag lyckades i alla fall välja ringar som min blivande var nöjd med och då han aldrig har smycken som jag kunde inspireras av så känner jag mig riktigt nöjd med min insats :)