Byta efternamn eller inte?

Jag vill verkligen rekommendera att någon av er byter, att heta samma är så himla mysigt och ger en väldigt stor vi-känsla som jag aldrig hade velat vara utan. Visst är det lite jobbigt att byta, man får en liten identitetskris innan, men man vänjer sig ju.
Jag lägger inga värderingar i vem som byter, men att som tjej låta bli att byta för att man inte vill göra som traditionerna (ett argument jag sett här på BT många gånger nämligen) tycker jag blir konstigt när hela bröllopsgrejen är en orgie i traditioner...

Jag kommer att ta min mans efternamn och barnen kommer då även dem få hans namn. För mig är namnet viktigt och symboliserar att vi är gifta. Och sen är det ju så mkt enklare när hela familjen har samma namn. Nu har ju han ett släktnamn och jag ett sson namn så för mig var valet enkelt. Men hade det varit tärtom så hade det nog varit svårare att släppa mitt efternamn. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha bägge namnen heller. Men alla e vi olika...

Verkar som det är fler som klurar på detta iaf :D Vi får väl se hur vi gör. Tack för alla råd.

Förstår inte riktigt. Varför var han den ende som kunde föra namnet vidare? Jag antar att du menar att han inte har några syskon eller andra kusiner med det namnet.

Själv är jag den enda i släkten som kan föra mitt efternamn vidare. Alla kvinnor i släkten är gifta och de har tagit sina mäns trista efternamn. Den ende manlige släktingen förutom min far, som hade namnet har gått bort.

Min kille är tyvärr lite traditionell och vill absolut inte ta sin frus, alltså mitt, efternamn (han blir väl mindre man då *!?*). Jag vill inte ha hans heller så vi får väl ha kvar våra båda namn.

Han var enda killen med det efternamnet i släkten (fram till han fick en kill-kusin ganska oväntat sent), han har 3 systrar, men det har väl aldrig varit tal om att nån av dem skulle föra det vidare. På nått sätt har han haft det så sen han varit liten att det var hans "ansvar" att föra släktnamnet vidare (som eg inte är ett så ovanligt namn). Jag har lite svårt att se det så själv, men han kommer iaf inte att byta. Funderar därför på om jag ska ha dubbelt eller bara ta hans...

Har eg inte tänkt så mycket över mitt eget namn förrän nu. Tidigare har jag mer tagit för givet att jag byter bort det för det "ska" man ju som tjej. Men jag tycker mer om mitt namn nu än när jag var yngre, tycker om att det är lite ovanligt och har en speciell historia. Jag vill inte bara heta mitt (om inte han oxå skulle ta det), jag vill att vi heter samma. Men känns det som man heter samma sak även om man har ett dubbelnamn? Jag har typ inga som gjort det i släkten, alla har tagit killens namn.

Hur blir det med barnen (när de kommer), får de hans namn som begge då har, eller mitt dubbelnamn?

Jag byter men det är verkligen enbart för att det är en chans att byta bort mitt trista efternamn. Annars skulle det ha blivit diskussion och gissningsvis med utgången att åtminstone en av oss hade tagit dubbelnamn för han vill inte byta. (Förstår inte varför det är en sådan grej med att föra namnet vidare men det är det och han har två systrar varav en redan har bytt).

Den här diskussionen går varm här hemma; m2b vill inte byta sitt efternamn därför att han redan har bytt bort sitt efternamn en ggr( sin fars som han inte ville bära) och han valde sin mammas flicknamn. En av de sista sakerna hans morfar, som han hade en jättenärar relation till,sa till honom var att han var stolt över att m2b valt hans namn. Så han kommer inte att byta. Hans efternamn är ganska ovanligt och jag skulle enligt eniro och hitta bli själv med mitt för och hans efternamn.
Mitt efternamn är jättevackert och ovanligt ( och jag är ensamn i Sverige om det)och jag kan inte tänka mig att byta bort det helt. Dessutom är det en liten omvänd tradition i vår släkt att kvinnorna behåller efternamnet
Men ändå vill jag att vi ska heta samma, så jag tror jag kommer ta hans namn i mellannamn eller byta och ha kvar mitt som mellannamn. Eventuella barn får m2b's efternamn, en deal vi gjorde då det var viktigt för mig att vigas i kyrkan ngt m2b inte ville egentligen. Kort sagt att potentiella barn skulle ha hans efternamn var viktigare för honom än borglig vigsel, tvärtom för mig.

ok, vill inte dra ut på detta men måste verkligen fråga.........

Om man sätter bindestreck mellan dem 2 efternamnen, kan man då ha det som ett efternamn? Tycker det är knepigt att ha ett efternamn som mellannamn som det isåfall får bli....

Har ingen aning om det blir ETT efternamn om man sätter bindestreck imellan.

För mig lutar det åt att ta hans namn då jag har ett son-namn och han inte, men det har inte varit självklart och till en början tyckte jag det var helt otänkbart. Nu överväger jag det, och provar att skriva det för att se, om "hon" är jag... Det är faktiskt en riktig identitetsgrej det där med namn...

Vi har också diskuterat detta vilt, då jag har ett väldigt ovanligt efternamn (just nu ca 20 st som bär de) medan hans namn är ett son namn. men jag vill starkt ha samma namn som honom och han vägrar ge sig då hans namnet på hans företag har efternamnet i sig. så jag har fått ge med mig, känns inte så bra, men jag vänjer mig nog, det är ju inte hela världen heller i och för sig, en världslig sak i det stora hela