hur hinna med allt som förälder??

Hur pass mycket "enklare" blir det om man bara har ett barn? Det funderar jag också på... Men det är ju lätt att tänka så innan man skaffar barn förstås - när man väl har ett barn kan jag tänka mig att man vill ge honom/henne ett syskon. Skulle ju själv aldrig vilja vara utan min syster...

Ja när man har 1 barn så är det ju väldigt tufft, men när man fått sitt andra tycker man att 1 barn var rena rama semestern!!

svar på din fråga. det är mycket enklare med 1 barn så klart. Men jag kände så att jag älskar min syster och ville att min son skulle få ett syskon.

Just så är det! Med första så tycker man att herregud, hur ska jag hinna allt och vilken tid det tar att ha barn. Om man inte hann starta tvättmaskinen så var det pga av bebisen..
Med barn nummer två så tänker man, jösses hur kunde jag tycka ett barn var knepigt?
Barn nummer tre bevisar det man allaredan visste, man hinner inte med allting så är det bara. Huvudsaken är att alla får mat och rena kläder + få undan den värsta röran..

Ja man vet ju aldrig riktigt vilken "sort" det blir. Vårt första barn sov sig igenom sina första 3 månader i livet (föddes för tidigt och hade väl en del att ta igen). Vaknade regelbundet var 3:e timme. Ammade på 5 minuter. Behövde aldrig rapa utan somnade om direkt (Det enda som var lite "extra" var att han åt nattmål tills han var 14 månader). Så vi tänkte att ett syskon vore väl bra att skaffa ganska snart.

Så kom nr. 2 och han skreeeek från första stund och sov aldrig mer än 45 minuter åt gången (inte ens på nätterna). Men visst är han underbar för det, men man kan ju undra hur det blivit om de kommit i omvänd ordning .

Det är ju både och det där med antal barn. vi har ett och vi "lånar" nu när han är lite större gärna en kompis, för att det är lättare att ha två barn som leker med varandra än ett som tjatar att "det är så tråååkigt jag har ingenting att göööraaaa", som ett exempel.

För mig har det fallit sig naturligt att länta efter att få tid med hela familjen när man väl är ledig. Vårt pusslande har varit extremt vad gäller att gå omlott, så det har känts som en stor prioritering.
Däremot ser jag till att ibland få till en fika eller en middag SJÄLV med vänninor jag hade innan jag blev med familj. Klart vi träffas som familjer också, men de där vänninnesnacken är ren överlevnadsstrategi för mig . Ett sätt att behålla mig själv och komma ihåg "hela" mig. man blir lätt en morsa annars och sedan flyttar barnen, och vem är man då?

Håller med om detta nu när barnen är äldre. De första åren med 2 var kämpiga, men nu när de är tonåringar är det för det mesta fritidsgård här

Tack för alla inlägg, och jag vill jättegärna ha fler åsikter och tankar kring det här!

Kan bara konstatera som alla andra man hinner inte allt...När jag fick vårt första barn trodde jag i min enfald att jag "måste" hinna allt som jag gjort innan. Kanske mest med hänseende till hushållssysslorna städa, diska , laga mat, tvätta, stryka, vika tvätt, +++++ ALLT annat - för det gjorde ju min mamma när jag var liten...med enda skillnaden att hon var hemmafru...det tog säkert två-tre år och ytterligare ett barn innnan jag insåg att mamma var just hemmafru och hade hur mycket tid som helst att göra allt det jag nu bara har några få timmar varje dag på mig att göra så nu får det vara som det vill här hemma emellanåt dvs tvätt som ligger en och en och annan dammråtta som flyger.

ja livet förändras verkligen enormt när man får barn. men samtidigt viktigt att inte tappa bort sig själv. mår man själv bra och får göra nån grej då och då så hinner man ladda upp batterierna så att säga och funka bättre på jobb och med barnen anser jag.
sen har jag en väldigt bra sambo då vi delar allting med barn och hushållsarbete osv. och att vi bägge får iväg på våra intressen imellanåt.
han jobbar heltid och jag 75%. sen kanske vi inte har pedantskött hemma, men mycket annat.