han vill inte..

Sorry TS, blev lite OT

Inte lätt tjejen,

Jag har gjort klart för min sambo att det blir inga barn förrän jag är gift. Sedan är det upp till honom!
Men det är något jag har sagt sedan vi träffades så det är ingen nyhet.

Lycka till.

Vi skulle också göra allt i "rätt" ordning; förlovning, giftemål, barn. Nu blev det förlovning, barn, giftemål vår dotter kommer vara strax över året när vi gifter oss och hon kommer vara en självklar del i det hela. Det finns så många kandidater till att ta hand om henne på festen så det blir jättebra! Sen är ju givetvis jag och hennes pappa där också

Oj vad många svar! har inte varit inne idag
INGA problem om det blir lite OT heller.. det är väl lite det ett forum är till för oxå...
Angående diskussionen då.. jag har full förståelse för att vissa vill ha barn och jag tror absolut inte att det skulle hindra att vi skulle ha kul. MEN när jag har drömt om bröllop så har det inte varit ett barn med i bilden.. jag vill kunna njuta en hel kväll utan att oroa mig för att ta hand om någon eller att förutsätta att någon annan ska ta hand om barnet! Jag vill kunna ha kul den kvällen eftersom jag tror att det blir ett minne för livet. Självklart blir det ett fint minne om barnet är med också, men det är inte vad jag vill..
Min sambo vill ha barn först, han är 33 år och hans vänner börjar få barn nu..
Ja, han är rätt oansvarig, det händer inte att han tar initiativ till t ex städning utan det är jag som tar initiativ till detta - vet att han älskar barn - min syster har ett par st som han älskar men jag tror inte han skulle ta ansvar för vårt barn på ett bröllop..

Nu är det ju inte bara det här med barn detta handlar om dock..
Det är att han inte gillar att stå i centrum... hade en ide om hur man kan lösa det.. Det finns en kyrka som betyder mycket för mig och för min familj. Jag mailade den prästen och det är inga problem med vigsel där.. eller var inte då jag mailade.. kyrkan rymmer 80 pers.. jag sa till sambon att vi kan väl ta den kyrkan men bara bjuda närmaste familjen då.. inte bjuda alla kompisar - då säger han att det är taskigt mot dem som bjudit oss på bröllop - något jag inte förstår eftersom det ju skulle handla om oss! (han har ingen åsikt om kyrkan och tycker det är ok med den kyrkan)..
Jag tycker att jag försöker hitta lösningar men han vill bara inte - då skulle han försöka komma på lösningar också.. får väl finna mig i att det inte blir något..

Jag tycker inte du ska ge upp! Om det är något du verkligen vill och speciellt med honom så är det väl värt att kämpa för?

Lycka till! /kramiz

Det låter som att ni behöver prata ordentligt om det där - kan du förklara hur du känner dig nedslagen av att han inte ser möjligheter och kan lägga fram förslag/lösningar om vad han vill, istället för bara om vad han inte vill?

Min make ville inte heller gifta sig därför att han tycker det är jobbigt att stå i centrum. Han såg inte heller någon annan lösning, eftersom han samtidigt hade svårt att tänka sig något annat än ett stort traditionellt bröllop, "eftersom folk förväntar sig det".

Efter många, långa diskussioner och mycket kompromissande hittade vi i alla fall ett sätt som passade oss. Vi gifte oss med bara närmaste familjen på tingshuset och firade sedan vårt bröllop med festmiddag på tu man hand på en herrgård där vi också övernattade. Vi kom fram till att det var så vi helst ville fira vår dag, i varandras sällskap.

För att tillfredsställa omgivningens krav välsignades vi sedan i kyrkan inför släkt och vänner och hade traditionell bröllopsfest. Det funkade för oss, för min make kände att han fått fira sin dag som han ville och kände då att han "klarade av att genomlida en massa tal" för andras skull. Och i slutänden tror jag till och med att han hade det riktigt trevligt.

Försök prata med honom och få honom att berätta vad det egentligen är han tycker är jobbigt. Kan ni reda ut det är jag säker på att ni kan jobba er runt det på något sätt.

Lycka till!

jag har samma "problem" Har drömt om bröllop i alla min 27 år som en dag jag vill dela med närmsta släkt och vänner. Min sambo, sedan 8 år tillbaka, vill att vi gifter oss i smyg själva .Men det känns som om jag skulle bli bitter om jag la ner min stora dröm. Jag börjar även bli sugen på barn men vill inte få "oäktingar" med ans min sambo gärna kan skaffa barn nu och att han gärna väntar med bröllop.
I går kväll bråka vi om det igen.. känns så tungt när man inte kan komma överens!!

Är barn oäktingar bara för att man inte är gifta???
man är väl en familj ändå?? ELLER??
Vi har en dotter på två år och ser henne inte alls som oäkting bara för att vi inte är gifta. vi är en underbar familj ändå.