han vill inte..

Nej, det gjorde inte jag heller. Är smått fascinerad över den plötsliga stereotypt tjejjiga ådra jag utvecklat på äldre dar. Insåg inte själv hur romantiskt jag tyckte det var med bröllop förrän jag hade friat.

TS, jag hoppas du inte ger upp och blir bitter utan fortsätter försöka kommunicera med din karl och hitta en gemensam plan. Självklart ska du känna dig bekväm med att det är läge att skaffa barn innan ni försöker det.

Vi skaffade barn för två år sedan och ska gifta oss i april 2010. Jag tycker inte att dagen är förstörd bara för att man har barn. Den dagen vill man dela med alla man älskar och kärleken till ens barn går inte att beskriva.
Min dotter kommer att vara delaktig i bröllopet på alla högsta grad. hon kommer gå in innan mig och min far.
Hon kommer att vara med på korten och jag kan ärligt säga att jag ångrar inget att jag fick barn innan jag gifter mig.

Det blir ju vad man gör det till. Jag kommer inte att springa runt och se efter våran dotter hela tiden. Hon kommer att vara 3 1/2 år. Hon äter redan själv så det vet jag ju att hon klarar då också och hon är väldigt social så hon kommer inte att behöva sitta hos mig eller min m2b hela tiden.

Vi kommer ha fler barn som kommer på bröllopet och vi kommer att ha barnbord. Och hon kommer att sitta där.
Sen kommer vi ordna att det finns någon som tar hand om henne när hon blir trött sen.

Som sagt det blir vad man gör det till. Våran dag kommer bli så otroligt underbar och det vet jag om sen innan. Det stora delen i det är att jag får vara tillsammans med mina nära och kära och min underbara familj, min dotter och min blivande m2b.

Vi hade nog aldrig gift oss om jag inte sagt "först bröllop - sen barn". Jag vill ha det i "rätt" ordning.
Stå på dig!

Våran dotter var inte planerad men jag hade aldrig valt att ta bort henne bara för att jag ska göra saker i "rätt ordning"
För oss var barn rätt före bröllop. Så det kanske är olika för dom bägge vad som är rätt ordning och inte.

Tycker inte det finns någon rätt ordning.

Men om blivande maken vill göra tvärtom? Skall de sitta i varsitt hörn, barnlösa och ogifta för att ingen ville ge med sig? Nej, ett förhållande är att kompromissa, man kan inte tvinga något att gifta sig mot sin vilja.

Men om just att vara gift är viktigt för dig och han inte vill lägga pengar på ett bröllop kankse en enkel borgerlig vigsel utan släkten vara ett acceptabelt alternativ för er båda?

Jag tycker att du ska ta ett rakt snack med din sambo. vad vill han egentligen? och är det bara hans vilja som räknas? kan ni kompromissa? kan du förstå varför han vill vänta?

På dig låter det lite som om du förväntar dig att bli den som ensam tar hand om barnet, när ni får barn "medan han har skitkul med sina kompisar". Det låter ju inte som toppenomständigheter. Är det för att din sambo är oansvarig som du skriver så? Varför förväntar du dig inte att ni ska dela på ansvaret för framtida barn?

Hur gamla är ni? Är ni båda på det klara med att ni vill leva med varandra och satsa på en gemensam framtid? han har ju friat - då krävs ju att han förklarar sig om han inte vill gifta sig längre. Kommer han att vilja det senare?

Många frågor som jag tycker att ni bör reda ut innan ni går vidare.

Ni har varit tillsammans i över fem år, då borde du också kunna vädra det du skrivit här i tråden med din sambo. Prata med varandra, kort sagt! Lycka till.

Samma här . Och min begravning faktiskt, jag var kanske inte världens gladaste barn/ungdom, haha.

Vi ska gifta oss nu i november och vår son är då 5mån, jag ser det inte som ett hinder. Det finns många på bröllopet som mer än gärna tar hand om honom och jag tänker njuta av vår dag. Dessutom har vi valt att ha namngivningcermoni för honom samtidigt och slår på så sätt två flugor i en smäll.

Det är precis det jag menar.. Vad e det för hinder att gifta sig med barn.
Jag ser inga hinder i det över huvudtaget.

Fru snart skrev 2008-10-01 15:33:00 följande:

När jag var liten förstod jag inte vad jag skulle ha en karl till! Nä, jag skulle minsann bo ensam och ingen skulle bestämma över mig
Bonde ville jag bli och jag skulle leva självförsörjande och inte ha el och vatten inomhus (måste varit nåt fel på mig som liten ) Mamma tyckte då att en karl kan ju vara bra att ha för att hämta vatten, det är ju ganska tungt... Ok, det kunde jag gå med på