han vill inte..

Han verkar inte vilja gifta sig med dig och du verkar inte vilja ha barn med honom.
Varför är ni tillsammans?

Skickar styrke-kram! Och du är INTE knäpp!!! Klart att man blir besviken när man gång på gång får upp hoppet och så slås man ned varje gång.

Har du frågat din sambo varför han helt plötsligt inte tycker det är så viktigt med traditioner längre? (tänkte på det du skrev om att han ville gifta sig inom ett år) Är det för att han tycker det är så bråttom med barn?

Jag fick kämpa rätt länge med min sege sambo innan det hände något, men inte alls samma situation som din. Vi fick barn i november förra året och bestämde oss efter det att vi skulle gifta oss, närmare bestämt på sonens dop. Men sen hände det ingenting. Jag försökte lite fint ta upp saken, men det hände aldrig något mer. För några veckor sedan satte jag ned foten och sa att vi kan ju lika gärna strunta i det för jag vill nog inte gifta mig med någon som visar sånt totalt ointresse. Då blev det fart på honom och nu har vi äntligen bestämt datum och bokat kyrka!

Jag hoppas att det löser sig för er och att din sambo skärper till sig, för jag tycker att det låter som att han behöver göra det! Om du inte har berättat hur du känner så gör det, säg allt som du skrev i detta inlägget så att han verkligen förstår hur besviken du blir varje gång ni pratar om det, men att det sedan inte händer mer.

Avslutar med yttlerligare styrke-kram

Silla69.. eeh, tror du att jag skrev in här för att du skulle kunna djävlas? Oerhört otrevligt skrivet om jag får säga så.. Jag vill visst ha barn med honom, men har precis fått ett nytt jobb, ett jobb som är allt jag velat ha i flera år.. tror inte jag pajar min framtid genom att skaffa barn direkt..
hans tankar kan jag inte säga något om... men jag kan försvara mina..

Hemliga Arne: Tack för kramarna.. känns som om de behövs just nu :-/
Frågade honom ikväll faktiskt varför traditionerna inte är viktiga, men då påstår han att han aldrig sagt att han tycker traditioner är viktiga.. vet inte vad jag ska tro.. Han är lite äldre än mig och kan tänka mig att han tycker att det brådskar mer med barn - i mina ögon är barn ett betydligt större ansvar än att man är gift så jag tycker nog att det är bra mycket viktigare med barntanken.. jag lär inte bli lycklig om jag skaffar barn med honom nu och på så sätt pajar min framtid .. (SJÄLVKLART skulle jag bli lycklig om jag fick barn.. längtar efter barn, men vill vara lite självisk först och få fira ett drömbröllop.. men allt bara går i kras)..

Igen, tack för ditt inlägg.. det finns ju ljus där
Lycka till med bröllopet!! ni kommer få det superfint!!!!

Jag menar absolut inget illa, men när du skrev springa efter ungen, då uppfatta jag det som om du vill inte ha barn o han vill inte gifta sig verkar det som.
Jag mena inget illa utan mer som om man kanske ska tänka efter om det är ni två som ska leva med varandra.

Det finns tyvärr många såna idioter som måste skriva nått taskigt inlägg!!

Men undra samma som hemliga arne, har du frågat honom varför han inte tycker det är viktigt med traditionerna längre??

Förstår att du inte vill skaffa barn före bröllopet och pga nya jobbet! Jag är precis likadan!! Bröllopsdagen är min dag och då vill man vara ego och tänka på sig själv i första hand! Jag fick mitt jobb som jag stormtrivs på för ungefär 1 år sen och jag är inte redo att "släppa det" för att skaffa barn! Varken jag lr min sambo är redo för barn än. Vi vill gifta oss, resa, skaffa hus osv innan barn kommer in i bilden!!

Silla: Jag vet ärligt talat inte just nu om jag ska ta ställning till om vi ska leva ihop.. Just nu sitter jag är o är bara så deppig.. vad är det för fel om han först inte vill förlova sig o sedan inte gifta sig.. men bo ihop, planera villaköp, barn - DET går minsann bra.. Missuppfattade kanske dig.. det är inte lätt att uppfatta nyanser på internet.. :-S

Plummis83: jag kan bara hålla med! Jag vill inte offra mitt arbetsliv just nu.. det finns ju ett liv efter mammaledigheten med - och det ska man helst trivas med! (svarade på frågan om traditionerna ovan - han påstår att han aldrig sagt det där nu.. väldigt intressant eftersom det var hela hans orsak till att inte fria.. )

Eftersom jag verkar vara ett unikum som kvinna (iallafall här på BT) då jag aldrig ens som barn drömt om bröllop vill jag förmedla en annan syn på bröllop som kankse ligger närmare din sambos syn;

För mig är vigsel än rent juridisk sak som jag inte haft något behov av förrän vi fick barn (eftersom man utan barn kan skriva inbördes testamente etc). Romantiken har vi klarat utan att vara gifta i 20 år nu och att vi nu gifter oss är mest pga det juridiska och pga vi vill ha fest. Något behov av att inför andra manifestera vårt förhållande har vi aldrig haft, vi har en gång lovat varandra att "det är vi två" och det har rävkt för oss. Kankse räcker det även för din sambo?

Jag måste bara tillägga att du inte alls är ensam. Jag har aldrig förstått vitsen med att gifta sig (vill inte ha barn) förrän jag träffade min h2b. Mao, jag har inte heller drömt om bröllop!

Trevligt med sällskap!
Som barn planerade jag min yrkeskarriär istället