Jag ljuger för alla...

Jag är i en lite liknande sits, men vi vill inte ha några barn alls! Alla våra vänner har i princip nyligen blivit föräldrar och det är svårt att balansera alltihop, dels att det inte bara ska bli barnprat men samtidigt också det att våra vänner inte ska känna sig obekväma i att prata om/ta med sig sina barn bara för VI inte vill ha några egna. Ibland kan jag dock känna mig lite modfälld när jag tänker på att detta bara är första omgången, sen kommer barn två och kanske tre och fyra, vänskapen kommer aldrig att bli densamma...

fattar inte riktigt problemet?
är det att du inte har barn o de har,eller att din man vill vänta?
fattar inte heller varför du ska ljuga?
Säj bara som det är,"jo.jag vill gärna ha barn,men min man vill vänta till studierna är klara."
Vad är det för fel med det? Han är väl egentligen klok...O vet han om hur mycket du vill??

Men jag vill ha en bebis NU och tanken på att man kanske inte kan få gör mig galen men vi funderar på att börja försöka direkt efter bröllopet för då är nog min sambo klar med skolan innan det är dags att föda för det tar kanske ett tag att bli gravid och sen ytterligare nio månader...

Tack för alla vänliga svar...

Du behöver inte ljuga! Det är inget fel i att längta efter barn... Hoppas att det går bra när det väl är dags! Det går snabbt när man väl är i det. Och det är ju inte så lång tid kvar tills bröllopet!

Kan tillägga att jag förstår din känsla o din längtan!!jag lät oförstående i förra svaret.Så är det inte.Har själv kämpat att få barn i flera år,så det vet jag hur det känns-längtan o det jobbiga att se andra få barn o gå m barnvagnar o stora magar.
Men det jag menade var bara att du kan absolut säja som det är! varför inte...liksom.

För det första är det förbannat okänsligt att snoka runt i vad som borde få vara privat. Jag fattar inte hur "när-skall-ni-ha-barn-frågan" blev en legitim fråga att ställa.
För det andra finns det inget skäl att ljuga. Det är ju bara att säga att du väldigt gärna vill ha barn, men att ni inte är där än.

Vare sig man vill ha barn eller inte så borde det få vara något som inte kommer upp på samtalsagendan då det kan vara både känsligt och sårande.
Blir det bebis så kommer det att vara synligt för alla långt innan den är kläckt, blir det ingen bebis så borde skälen till det vara något som andra hade vett nog att inte rota i om man själv inte tar upp det.

Skönt att höra era tankar och funderingar, hoppas bara att allt går vägen när vi väl börja försöka...

Min sambo vill inte ha barn alls! Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag göra slut med honom på grund av detta? Är 37 så klockar tickar. Var helt övertygad om att han och jag skulle skaffa barn. Han har redan två som är i tonåren,så han behöver inte bry sig, men jag vill ha ett eget också!!!

känner igen mej i det där hur man svarar när folk undrar.
vi försökte i 3, 5 år innan det tog sej, och jag ville inte att ngn skulle veta att vi försökte så vi svarade hela tiden att inte just nu...
men på slutet när vi påbörjade en utredning svarade jag som det var ..jo vi VILL ha barn men det blir ju inget...hahahaha då vart det dom som fråga som vart obekväma ist

Min sambo vill inte ha barn alls! Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag göra slut med honom på grund av detta? Är 37 så klockar tickar. Var helt övertygad om att han och jag skulle skaffa barn. Han har redan två som är i tonåren,så han behöver inte bry sig, men jag vill ha ett eget också!!!

Jag förstår dig precis och jag har sagt till min sambo att om du känner att du inte vill ha barn så säg till för isf kan vi inte vara tillsammans mera för barn betyder mer för mig och jag tror att jag skulle ångra mig hela livet om jag inte fick barn men det är en väldigt svår situation och man blir ju inte yngre heller...