Inlägg från: Johanfredriksson |Visa alla inlägg
  • Johanfredriksson

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    didis skrev 2008-08-20 14:10:17 följande:
    Ärligt talat - VILL du ha det såhär?VILL du ha henne kvar när hon beter sig så här?VILL du bli behandlad såhär, är det vad du vill ha av livet?Du kan aldrig änrda på någon annan, bara på dig själv och när ni kommit så här långt hjälper inga rosor i världen. Hon måste inse vad hon håller på med och det kommer hon inte att göra på egen hand. Ni måste få hjälp utifrån.Har du ringt familjerådgivningen än??
    Nej det vill jag verkligen inte ='( Jag dör i det här...
    Jag vill ha henne kvar, men inte såhär, men det kommer inte vara så här för alltid! Antingen törs hon fortsätta eller så tar det slut... Antingen eller... Det ena kan jag inte påverka mer än jag redan gjort käns det som och det andra kan jag vara orsaken till genom tjat och press och det är jag inte beredd att göra.
    Jag har inte ringt dit. Finns det en sådan?
  • Johanfredriksson
    Ickaflicka skrev 2008-08-20 14:10:33 följande:
    Vild idé: ni har stora problem men anser er inte ha tid att lösa dem... är det inte så viktigt? om ni är upptagna på helgerna, kan ni inte ta två vardagar ledigt och åka någonstans? jobbproblem borde aldrig gå före relationsproblem!
    Det ÄR så viktigt, men det går verkligen inte. Jag är ensam på jobbet och allt hänger på mig ang. den här mässan.
    Min fru behöver verkligen gå om hon ska fixa den. Det har varit jobbigt för henne med den och att vara borta från den en helg skulle vara katastrof för slutresultatet (Det är bara en gång i månaden). Man kunde ju önska att det vore större katastrof om vi skiljs, men jag vet inte... Hon är så känslokall... Inget når riktigt ända fram som jag önskar att det skulle göra! Jag hoppas bara på att hon ska smälta någon dag snart och fatta vad som pågår och vad som skulle kunna vara! Naiv man är va!? ='(
  • Johanfredriksson

    Jag har sträckt mig efter vart enda halmstrå jag kan hitta för att höra folks uppfattningar av problemet och om de tror om att det finns några lösningar.
    Jag har försökt försvara min frus aktioner om och om igen och försökt understryka hur allvarligt det jag har gjort mot vårt förhållande är för henne och att det är det som lett oss till vart vi är idag.
    Överallt hittar jag sympati och lösningar på problemen, jag hittar vägar vi skulle kunna gå för att fixa det, saker jag skulle kunna göra och alla som känner oss säger att de hoppas att vi löser det och att vi passar så fruktansvärt bra tillsammans.
    Jag kan bara inte låta bli att fundera på vad alla hon har pratat med säger till henne?
    Någonting måste ju göra att hon sitter fast där hon sitter i sitt val och att hon inte kan ta steget på någon väg alls!
    Jag önskar någon hon lyssnar på och litar på kunde ringa henne och verkligen få henne att öppna ögonen för vad hon har och kan få, men så är jag ju rätt partisk också ='(

  • Johanfredriksson

    fredag den 13e skrev 2008-08-20 14:28:04 följande:


    Har läst allt och grubblat lite..Fastnade på det du skrev att hon på morgonen sagt att du borde veta varför hon var ledsen. Vet inte varför hon sa detta eller vad hon tänkte på, men hade det varit jag så hade jag varit galet ledsen och besviken för att ett förslag om att sova hos den andra inte hade gett nån som helst respons.Som att hela förhållandet inte är värt mer än en axelryckning liksom.Låter som en grej som jag i mina allra tjurigaste stunder skulle kunna hitta på bara för att få en reaktion, för att få bevisat att han BRYR sig. Precis som nån tidigare skrev om barn som gör saker för att få uppmärksamhet och bekräftelse.Hoppas ni ordnar upp detta, men det kanske är så att det måste till lite jävlar-anamma från din sida. Vet att det är jättesvårt när man riskerar att förlora så mycket, men är allt detta värt att förlora sig själv?
    Om jag borde veta, så är det för att hon står i ett val mellan två saker som kan leda till obehagligheter (Och bra saker, men de ser hon inte just nu utom i fallet med Bernt).
    Om du tror att min reaktion på förslaget att sova hos Bernt togs med en axelryckning så tror du fel. Det är någonting som vi kom fram till efter diverse tårar från min sida. Herre Gud... Det är fruktansvärt jobbigt!!!
    Jag bara önskar att det kunde kännas som om hon fortfarande älskade mig... Då kanske jag skulle våga mer, men nu vet jag inte riktigt...
  • Johanfredriksson
    Tooticki skrev 2008-08-20 14:27:07 följande:
    Jag tror fortfarande att du behöver vara tydlig. Slå näven i bordet och säg att hon måste bestämma sig, packa en väska och sov hos en kompis några nätter. Stäng av telefonen så att du inte går och kollar efter samtal/sms på den hela tioden. Var kall och vänta ut henne. Om hon vill leva med dig kommer det få henne att inse det, risken att förlora dig (inte att du förlorar henne) kommer att öppna hennes ögon!Sluta gör dig själv till ett offer, börja ställa krav. JA, du har handlat fel i er relation, men nu är det hon som är en velpotta...
    Du kan ha en poäng där, men jag har ingen vän jag kan sova hos =( Jag kan sova hos våra vänner (hennes kusin och hennes kille), men bara någon natt. Har planerat att göra det på fredag när han är gräsänkling...
  • Johanfredriksson

    fredag den 13e skrev 2008-08-20 14:28:04 följande:


    Hoppas ni ordnar upp detta, men det kanske är så att det måste till lite jävlar-anamma från din sida. Vet att det är jättesvårt när man riskerar att förlora så mycket, men är allt detta värt att förlora sig själv?
    Förlora sig själv? Ja... Jag satsar hellre "mig själv" på att försöka få framtiden med kvinnan i mitt liv än att satsa "framtiden med kvinnan i mitt liv" för att få behålla mig själv. I slutändan är det ändå bara den ena av de två sakerna som går att reparera ='(
  • Johanfredriksson

    fredag den 13e skrev 2008-08-20 14:45:04 följande:


    Vad du än har gjort innan ger väl inte henne rätt att bete sig som hon vill? Är hon missnöjd med vad du gjort och ser så allvarligt på det så skulle hon väl ha lämnat dig för det. Hon valde att stanna och har man fattat det beslutet så ska man väl nånstans också ha förlåtit/lagt bakom sig det som hänt.Har hon inte gjort det då får hon väl säga det då och ta steget därifrån att tillsammans kämpa eller ensam gå därifrån, inte hålla på å jolla med nån spoling!
    Vad jag har gjort är det om sex och synen på barn som jag skrivit om tidigare. Inget mer, inget mindre, men det är stort nog för henne som kämpat emot det. Det ger henne inte rätt att bete sig som hon vill, men precis som jag, som kanske inte klarar att göra det jag borde av rädsla för att det ska pressa henne bort från mig, så agerar hon väl inte direkt rationellt hon heller på grund av alla sina känslor och sin förvirring!?
    Hon borde sluta "jolla med spolingen" som du uttrycker det eller i värsta fall sluta jolla med mig ='( Tyvär är det lättare att säga vad som borde göras än att faktiskt göra det... Gud vad jag känner mig urlakad...
  • Johanfredriksson
    skille skrev 2008-08-20 14:46:13 följande:
    jeg hadde IKKE fikset at min m2b var forlesket i en annet samtidig som i meg. jeg ville satt ett ultimatum, uansett hvor mye jeg elsket han. kanksje det er det dere trenger at en av dere setter ned foten for at det skal skje noe. Har du tenkt på at hun kanskje ikke helt forstår at du mener alvor siden du ikke sier rett ut at du ikke vil at han skal være i livet hennes?
    Tro mig... Efter helgens bravader, så förstår hon vad jag tycker om Bernt och att han finns i hennes liv. Många av våra vänners grannar blev nog väldigt störda och pinsamt nog har jag ett spackeljobb att utföra i deras lägenhet nu och jag är INTE den våldsamma typen på något sätt. Att jag ska reagera på det här sättet kräver fruktansvärt mycket!
  • Johanfredriksson
    lillP skrev 2008-08-20 14:46:31 följande:
    Kan hon inte följa med på mässan? Om mässan är i en annan stad och hon inte kan följa med på själva mässan kan hon väl iaf följa med till den staden? Ni kan bo på hotell och pyssla om varandra. Kan vara bra att komma hemifrån lite.
    Jag vet inte om det skulle gå att lösa faktisk och jag tror att det vore fel tillfälle. Jag står på tatueringsmässa från 12-00 fredag/lördag/söndag, så det skulle vara skit för henne då och det tror jag inte skulle lösa någonting alls.
    Att resa bort tillsammans är annars en lösning som hon verkade åtminstone lite öppen för igår när vi pratades vid. Problemet är ju bara som sagt att det dröjer tills vi kan det och mycket kan ha hänt innan dess ='(
  • Johanfredriksson
    hgav skrev 2008-08-20 14:58:10 följande:
    Om hon lämnar dig för att du sätter ner foten så är hon inte den person du skall leva tillsammans med. Jag tror att "Bernt" är en språngbräda för henne, något som skulle göra det enklare att eventuellt lämna er relation alternativt en person som ger henne den bekräftelse och det självförtroende som hon kanske saknat.jag förstår verkligen inte (som andra sagt här oxå) hur du kan acceptera detta beteende hos henne. Hon behandlar ju redan dig som nr 2. Att hon dessutom är ovillig att arbeta på er relation med professionell hjälp tycker jag är väldigt egoistiskt. Ni har kommit så djupt ner att det nog endast är någon opartisk och utomstående som kan hjälpa er!Lycka Till!
    Jag gillar inte när obehagliga påståenden an vara de rätta, men visst... Du kan absolut ha rätt. Kanske han är en språngbräda ut. Jag vet inte?
    Jag förstår det nog inte riktigt själv, men i kärlek, så är f*n inte allt logiskt ='(
    Jag vet inte om hon är ovillig att arbeta på vår relation professionellt eller inte. Jag vet bara att hon sagt att hon har svårt att ta antingen det ena eller det andra steget och jag vet hur jag fungerar... Om jag måste välja mellan två kompisar, så väljer jag bort den som ställer detta ultimatum! Det ställer till det lite för mig att ställa ett ultimatum ='(
Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...