Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

Det känns säkert som en otäck väg att välja men jag tror också att Fröken Larsson har helt rätt. Ibland behöver man sätta saker på sin spets för att verkligen förstå vad man kan förlora. Och du kommer förlora dig själv om du fortsätter att ge med dig hela tiden. Ibland så söker man kanske efter gränser, hon kanske omedvetet försöker se hur långt hon kan gå. Jag vet flera förhållanden där den ena parten har tappat intresset just för att den andra har varit "för snäll" och låtit sig bli trampad på. Det finns en gräns för vad som är okej, och den tycker då jag att hon har gått över...hoppas verkligen det löser sig!!

Tyvärr tror jag att ju mer du ger efter desto mer ökar du risken att hon väljer sin älskare.Om hon sover med honom kan du räkna med att de har sex oavsett vad hon säger - varför skulle hon annars sova där? Vem vet, han kankse är en hingst i sängen och hon känner att det är precis vad hon behöver - sex och kärlek.Du kan bara förvärra situationen om hon sover hos honom.

Ser du inte det faktum att hon är kär i honom som otrohet? I mina ögon är det värre än att vara sexuellt otrogen med någon man inte har några känslor för...

Hej igen, nu har jag läst hela tråden. Jag tror att det bästa för att lösa era problem, eller i alla fall förstå dem, är att gå i parterapi. Ni började ju diskutera hemma hos vänner, och det är bra, men som du skrev så löste det ingenting. Ni verkar ju ha någon slags icke-kommunikation, där ni säger en sak men inte vet om den är sann. Om ni går till en utbildad och erfaren terapeut så kan denna person sätta ord på precis vad ni känner, och ge er verktyg för att diskutera och lösa era problem. Du pratar om en deadline om en månad, jag föreslår att ni gör som min syster och hennes (fortfarande!) sambo, som satte deadline ett halvår och 6 möten med terapeut! Lycka till!

Har inte läst hela tråden, men på trådstarten så verkar du och jag ha samma problem, svårt att koppla bort stressen och bara ägna sig åt sex och närhet...Om du verkligen vill ha kvar din fru så kanske det inte är er relation du måste jobba på, utan dig själv... Läs en bok om mindfullness eller gå en kurs. Lär dig att hantera stress och negativa tankar - då kan du bli en mer närvarande person, både i sexlivet och i relationen.Lycka till!

Jag tycker att om du ,oavsett vad som hänt hos den andra killen, vill satsa på din fru så ska du ta med henne på en weekend till typ paris eller rom eller venedig. (eller om ni inte har råd, göra en fin middag hemma)och sedan visa ditt inlägg som du har skrivit här..( men INTE det alla andra har skrivit) för du har verkligen skrivit av dig... Ordna lite romantik och mys. Om hon då är lika kall så hade jag nog gett upp!!

Ja det hoppas jag med men nu är inte tid för förhoppningar utan för realistiskt tänkande.JAG har varit i hennes situation och JAG valde min (blivande) man men det finns inga garantier.Det minsta hon kan göra för dig är att gå i familjerådgivning även om hon väljer den där pojkspolingen. Jag tycker fortfarande att du skall boka tid och ställa henne inför faktum - "nu går vi dit - det är du skyldig mig".Dessutom skall hon kolla möjligheten att "den andre" får en ny intruktör. Kan var svårt men bör gå om det är en firma med flera instruktörer.

Har inte läst tråden så vet inte alls vad det står i dina svar. jag har bara läst ditt problem.Man saknar inte kossan fören båset står tomt.Allvarligt talat så måste du se till vad som rätt för dig och vad som är rätt för henne. Du kanske hela tiden skulle ha funnits där i de sexuella å på många andra sätt för henne, men hon kanske skulle ha funnits mer för dig i ditt negativa tänkande och ditt mående i just dom fallen.Det är aldrig bara ens fel att två träter.Anledningen till att din fru ska lita på att de funkar den här gången är för att du starkare än någonsin innan visar det. Säg t henne precis de du sagt till oss nu. Erbjud dig att gå i parterapi. Men jag tvivlar att hon alltid är en ängel eftersom att de faktiskt är så att det aldrig bara är ens fel att ett problem uppstår.Kanske borde hon hjälpa dig att diska lite oftare, göra upp en kraftigare, starkare budget för ekonomin så den varje månad med stränga regler ska hållas så jag anser att lika mycket som du borde finnas för henne borde hon finnas för dig. Hon upplever det med sex och annat som ett stort problemn medans du anser att de finns andra problem.. då kanske ni måste mötas på halva vägen och ta tag i bådas problem. Och om en problem inte kan lösas förens nästa är löst, ja... då är det bara lösa nästa då.Jag vet att det här är ett problem som kan lösas med äkta kärlek. Så stå på dig och kräv dina rätter precis som hon kräver sina.

Jag håller med didis. Jag förstår att hon är förvirrad och mår dåligt över att hon känner som hon känner, men man får inte bete sig sådär! Hon har ingen rätt att sätta dig i den här situationen. Hon måste välja. Hon kan inte ha två förhållanden samtidigt och förvänta sig att du ska finna dig i det.Jag förstår att det känns jobbigt att sätta ner foten och att du är livrädd att hon ska välja honom och att du ska förlora henne. Det hade jag också varit. Men tyvärr tror jag ändå att något måste hända. Ställ ett absolut krav att hon antingen måste välja eller att ni ska gå i familjerådgivning. (Naturlitvis måste hon ju välja mellan er även om ni går till rådgivningen, men då kommer du att få hjälp att ställa kravet, för jag är rätt säker på att den ni pratar med kommer att framföra den åsikten till henne).Visst vore det jättejobbigt för dig om ert förhållande skulle ta slut, men jag tror att det på sikt kommer att vara ännu mer nedbrytande för dig att gå runt i detta ingenmansland. Dessutom tror jag att hennes respekt för dig skulle öka om du sätter ner foten och visar att du inte finner dig i detta. Det kan ju till och med vara så att en reaktion är det hon är ute efter! Precis som barn provocerar bara för att få en reaktion som visar att deras föräldrar bryr sig så kan faktiskt vuxna ibland agera likadant. Oftast utan att själv vara medvetna om det.Om hon vägrar gå på parrådgivning tycker jag att du ska gå och prata med någon själv. Vi gör vad vi kan, men vi är inte utbildade och kan inte analysera situationen på ett professionellt sätt.Hoppas verkligen det löser sig. *kram*