Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

Jag känner verkligen med dig. Jag och min blivande make har brottats med stora problem under våra åtta år tillsammans. Bland annat har vi haft liknande sexuella problem. Nu tyckte vi inte att det var det största problemet, vi lyckades faktiskt lösa det relativt enkelt genom att ta det lite lugnare och bestämma att vi bara skulle gosa och inte ha sex. Då kom min lust tillbaka (den var min som saknades...).Men det stora problemet var väl att vi inte kunde kommunicera med varandra. Vi tyckte båda att vi gav och gav men inte fick något tillbaka. Problemet var väl att vi inte insåg vad den andra behövde. Det ledde till att det tog slut och vi levde i sär under ett år. Tillslut lyckades vi dock hitta tillbaka till varandra efter mycket hårt arbete och beslutsamhet och framför allt har vi fått jobba med att förlåta varandra för allt möjligt hemskt vi gjort mot varandra. Men det gick! Nu är vi lyckligare och kärare är någonsin och blir äkta makar i september...Det jag skulle råda dig att göra är att be henne gå på familjerådgivning med dig. Ta upp det så snart som möjligt, ju längre tid det går desto svårare blir det att hitta tillbaka till varandra. Förhoppningsvis är hon trots allt beredd att ge ert förhållande en chans. Om du föreslår rådgivning ser hon ju i alla fall att du verkligen är beredd att kämpa.Lycka till!

Nu får du ursäkta mig men hon beter sig som en skitstövel gentemot dig!!Jag förstår vad hon går igenom, jag har själv varit otrogen (men "på riktigt") och känt det som svårt att välja mellan kärleken/tryggheten dvs sambon och förälskelsen dvs den andre. Men välja måste hon och det snabbt!Nu måste du bli tuff för hon lindar dig runt sitt lillfinger och oavsett vad slutresultatet blir måste du ta kontrollen över ditt eget liv.Boke in en tid för familjerådgivning och säg till henne att hon inte har något val - nu skall hon med! Hon har mycket större skuld i den uppkomna situationen än vad du själv ser just nu.Å jag önskar att jag fick träffa dig och ingjuta lite mod och hopp i dig!

Du ska inte nu och inte sen ge henne tillstånd att sova hos honom. Jag vet av egen erfarenhet att det gnager sönder din själ och det kommer garanterat att bli början på slutet för er. För innerst inne vill du inte alls att hon ska sova där. Jag har inget bra råd för hur du ska göra allt jag kan säga är att du förtjänar att må bra, ensam eller med någon som verkligen respekterar och älskar dig för den du är och framförallt vill vara med bara dig.

Om hun virkelig vil redde deres forhold bør hun sette lillegutt til side og satse på dere to. Hun kan ikke sove i Bernts søsters seng resten av livet

Jag är förbannat på riktigt! Jag var åtminstone ärlig mot maken när jag var otrogen och lät honom välja. Tack o lov valde han att vara kvar hos mig. Det är mer än 15 år sedan nu så hopp finns även för er.Klart hon vill både ha en ung älskare och tryggheten hos dig! Allt sker på hennes villkor just nu.Om inte annat så kommer hon respektera dig mer om du sätter ner foten och tvingar henne till rådgivning. Just nu visar hon då ingen respekt för dig och dina känslor alls.

Din fru vill både äta kakan och ha den kvar, hon utnyttjar din snällhet och din rädsla. Du måste börja ställa krav, jag vet att det kan vara svårt men kanske är det så att din överdrivna vänlighet gör att hon inte tar något beslut, ställer du krav på henne måste hon i sin tur ställa krav på sig själv, fråga sig "vad vill jag och hur kommer jag dit"!Du förtjänar en bättre behandling än hon ger dig, låt henne inte gräva ner sin stilettklack i ditt hjärta mer nu!

Han bor hjemme hos mamma, der har han mamma til å rydde opp etter han, hjelpe til økonomisk når det trengs. Tror ikke din fru har tenkt helt igjenom hva det ville si å gjøre det slutt med deg for å være sammen bernt. bare vent til din fru er 38 og han er 30 og ser på de "unge" damene uten barn og andre problemer. (Dette er ikke neggativit ment for de damene her inne som er sammen en yngre kille)

Men hur länge är du beredd att leva som ni gör nu? Har du satt någon deadline för dig själv?