HJÄLP! min blivande brud har ångrat sig, 4v kvar

Förmodligen så är det inte hennes känslor för dig som hon tvivlar på utan bröllopets utformning, kanske blev det för stort för henne? Kanske har hon inte vågar säga ifrån tidigare för hon trott att det var viktigt för dig och nu säger det bara stopp!

Jag känner med dig men även med henne, det krävs ett enormt mod för att våga blåsa av en sån här grej, det betyder ju att hon lyssnar på sina egna känslor.

Ordna barnvakt och åk iväg tillsammans en helg!

Det verkar som om ni tagit er vatten över huvudet med det här temabröllopet.

Skippa allt som ännu inte är klart även om det innebär att inte alla får hemsydda kläder.

Tveka inte att söka professionell hjälp av familjerådgivningen, ni har trots allt barn tillsammans.

Hoppas att allt löser sig till slut.

Me to...Jag vet man får inte riktigt erkänna det..man ska vara så totalt lycklig, kärare än någonsin o ALLA, och då mena´r jag verkligen ALLA frågar, undrar o tjatar om bröllopet. Det kan liksom ganska lätt bli lite för mycket. Jag älskar min man, ingen tvekan, men man kan av all stress bli lite knasig...Som någon skrev här ovanför...Nu har man gjort det "slutgiltiga" valet, aldrig mer ha en romasn, inte flirta som för, större ansvar, mer allvar och man vill ju ABSOLUT inte skilja sig.

Ge henne lite spelrum, luft att andas o försök att ha is i magen. Blir det inte av nu så kommer det bli det senare. Hon kanske har "scenskräck"...Håller verkligen mina tummar för er. Hoppas att hon tar sig i kragen, börjar tänka klart och ser det hon har innan hon förlorar det. Kanske hon är lite bortskämmd och inte ser skogen för alla träden...
Marsaphir Marlean skrev 2008-07-31 02:14:04 följande:

Men "det slutgiltiga valet" var ju mycket mer definitivt när de skaffade barn! Då om någonsin hör man ihop för resten av livet. Sett i det perspektivet är ett bröllop ingenting värt!!

Självklart!!! Barn slår väl allt. Man kan inte höra ihop mer än genom ett barn. Men som jag skrev..man blir lite knasig..kanske inte har det bästa perspektivet. Jag kan bara utgå från mig själv..har inga barn, men mina nojjor har trots det vara lite knasiga. Jag menare inte heller att livet är "över" för att man gifter sig..Bara det att för mig är ett bröllop det största i mitt liv hitills..och jag är lite nervös..utan befogenhet, men trotys det nervös....

hoppas verkligen det ordnar sig för er.

Hoppas jag oxå. Lycka till hur det än blir med bröllopet just nu! Skickar massor av kramar, inte för att det hjälper så mycket kanske, men jag tänker på er.

Förstår att du inte mår så bra! Men det verkar som att något kan ha hänt, kanske en stor press, att efter all möda till att planera o fixa, inte orka leva upp till det där lyckliga man ska känna?
Har din flickvän kanske fått kalla fötter, eller kanske hon inte känt sig delaktig i allt fixande. Är det era ideér tillsammans ?
Hon kanske känner sig förbigången?
Jag bara spånar. Det är nog bäst att lyssna in henne och hoppas att ni kan lösa det!

Tack för alla snälla ord.
Ja, det kan nog va så att efter som jag älskar att jobba med händerna och fixa och dona så kanske jag varit för mycket uppe i arbetet att jag inte sett att det blivit för jobbigt för henne.
Man kunde ju bara önska att det krupit fram lite tidigare.

Men som läget är nu så bor vi på olika ställen, men vi försöker hitta på något kul med barnen på em kvällen. Man vill ju absolut inte att de ska fara illa.
Sen är vigseln uppskjuten tills vidare och vi ska söka yrkes hjälp.Jag bara hoppas att jag inte tappar tron på henne.