Alla definierar otrohet olika. Själv har jag inte varit otrogen mot min blivande och skulle inte ens drömma om att vara det. Däremot har jag vänner som har i mina ögon varit otrogna men i deras inte alls. Har ni pratar med era m2b:s om var gränsen för otrohet går för er och de?
Jag tror inte någon kan vara gift (eller dylikt) en hel livstid och ALDRIG bli attraherad av någon annan. Så att lägga otrohetsribban där är bara att bädda för ångest.
Generellt sett tycker jag nog som många andra sagt, det man inte skulle känna sig bekväm att göra inför sin partner, det är otrohet för mig. Sen kan ju det variera beroende på förhållande. Med min förra pojkvän kunde jag t.ex. kyssa någon annan (inte hångla upp folk stup i kvarten men en kyss om man lekte "sanning eller konsekvens" var helt OK så länge det var någon man inte var attraherad av), det skulle göra min nuvarande fästman helt galen av svartsjuka och han skulle definitivt anse det vara otrohet så därför skulle jag aldrig ens pussa någon på munnen nu. Jag skulle inte ens känna mig själv bekväm med det eftersom jag vet hur han skulle känna.
För övrigt är det ju inte ens säkert att samma handling alltid är OK i alla situationer. Jag har t.ex. ibland delat säng med en gammal killkompis till mig. Vi har kännt varandra i åratal och har definitivt aldrig varit attraherade av varandra och kommer sannolikt aldrig att bli. Men jag skulle aldrig, aldrig någonsin dela säng med någon som jag kände mig allra minsta attraherad av eller misstänkte att jag kunde bli.
I vårt fall är vi överens om att det enda som är otrohet är att ljuga eller undanhålla. Vi lever i ett öppet förhållande och får därför göra i princip vad som helst med andra, bara vi är fullständigt öppna med det för varann.
Vad som inte accepteras är dock mer än rent sexuellt, dvs. mys, hålla handen, kramas och prata känslosamt med varann, sitta tillsammans en hel kväll och titta på film och liknande. Sådant som hör oss och vårt förhållande till. Sex är sex. Känslor är känslor. Festa tillsammans med "andra" fungerar fint, likaså en kopp kaffe på ett fik, precis som vilka kompisar som helst...
Att däremot umgås med någon man känner mer än attraktion/åtrå eller flyktig förälskelse till funkar inte heller, enligt sunt förnuft. Det är Johan och jag för resten av livet och det går aldrig att riskera det. I sådant fall vore vi dumma.
Vi har flera gånger fått frågan om vi verkligen älskar varann, som kan ha ett sådant här förhållande. Och ja, jag har aldrig känt så här för någon tidigare. "Allt" är perfekt (jaja, det finns alltid småsaker som är jobbiga, precis som i monogama förhållanden) och jag kan aldrig någonsin tänka mig ett liv utan honom. Enligt honom, så känner han likadant - och jag tar honom givetvis på orden! ;D
Så här har ni vår version av otrohet: Ljug och smussel - kort och gott. Och egentligen väldigt mycket enklare än vad det varit i tidigare förhållanden som varit strikt monogama.
Jag tycker att det är så intressant det du skriver för fastän vi inte lever i ett "öppet förhållande" så har vi alla samma princip (verkar det som), dvs att inte ljuga för varandra. Däremot skulle jag inte kunna leva med att min kille låg med andra även om han skulle vara ärlig med det
Jag undrar vad det är som gör att vissa klarar av vetskapen om att ens partner kan ha sex med andra medans andra (som mig) inte kan...osäkerhet?
Man har väl kanske olika värderingar?´
Jag och min man är överens om att "vissa saker gör man bara med sin partner", och vi skulle inte kunna tänka oss "öppet förhållande".
Däremot så tycker jag att andra givetvis ska skapa sina egna "regler" hur förhållandet ser ut. Hur dessa regler utformas är vars o ens ensak.
Esset50:
Instämmer! Då gäller det att hitta den rätta för en själv
Nej gud nej.. Jag tror inte för en sekund att de/ni som inte klarar av tanken på att er partner är med någon annan skulle vara osäkra (på er själva?). Vi fungerar helt enkelt olika alla människor.
Jag har förresten fått en intressant reaktion från en tjejkompis i ett monogamt förhållande (svartsjuk dessutom), när jag berättade hur det låg till mellan mig och Johan. Det såg ut som hon trodde jag skulle hoppa i säng med hennes kille... Så jag var verkligen tvungen att förklara att jag givetvis aldrig skulle "gå på" någon som har förhållande (som inte ser ut som vårt). Det kändes lite underligt att behöva förklara en sådan sak - precis som homosexuella (enligt hörsägen) ofta får förklara att de inte alls går på precis allt av samma kön utan även de har spärrar och smak liksom...
Jag är inte det minsta osäker på mig själv, utan det handlar bara om värderingar...
Tycker att man kan vara otrogen i tankarna oxå 
Oj!
Hur tänker du då?
Nalle Puh 40 skrev 2008-07-22 17:23:40 följande:
