Alla definierar otrohet olika. Själv har jag inte varit otrogen mot min blivande och skulle inte ens drömma om att vara det. Däremot har jag vänner som har i mina ögon varit otrogna men i deras inte alls. Har ni pratar med era m2b:s om var gränsen för otrohet går för er och de?
Underbart att höra esset50 och tonårsmamman. Så resonerar vi faktiskt också. Jag blir bara glad om andra tjejer tittar på min kille , han är ju snygg 
. Och jag förstår också att han tittar och tycker att andra är snygga. Den dagen han slutar med det kommer jag faktiskt att undra hur det står till med hans charm!
Jag tror att man lurar sig själv om man inte tror att ens repektive tittar på andra. Jag tittar ju själv, vackra människor finns alltid, och så länge vi håller oss inom våra gränser är jag nöjd!
Du är så klok!
Tack! Visst blir man glad om någon annan reflekterar över ens karl på gatan. Jag menar, han är ju ändå MIN. Och han kommenterar ofta om någon slänger ett extra öga på mig. Vi vet var vi har varandra och behöver inte känna oss svartsjuka. Svartsjuka är en farsot man ska akta sig för. Den äter upp en innifrån.
se men inte röra! och inte dölja, hellre att "min gubbe" talar om att en tjej är snygg än tycker det i hemlighet. och rackan ta honom, om han "döljer mig" och vår relation inför andra!
Att säga att man är singel fast inte är det...är det då otrohet? Det är oärlighet i allra högsta grad....då har man klivit över den oskrivna gränsen tycker jag. Jag har vänner som INTE resonerar så och menar att det är självständighet!
Klokt skrivet, som andra har påpekat! Jag tror ockås att restriktioner om att inte få titta på andra, eller bli attraherad av andra skapar mycket skuldkänslor. Det kan ju mycket väl hända att man någon gång kommer att känna sig förälskad i någon annan, men man kan ju fortfarande tycka att det inte är värt att göra något åt det med tanke på vad man redan har.
Jag skulle inte göra det och aldrig acceptera det. Men vara andras oskrivna gräns går är svårt att sätta sig till doms över. Men om samma norm råder åt båda håll och de vill ha det så... ja.
Det beror väl på varför man säger det? Men säger man det för att man inte vill att den andra ska veta att man är upptagen så är det ju en form av otrohet.
Tack!
Jag har svårt att döma andra människor efter hur de agerar om jag inte vet exakt hur relationen till deras partner ser ut. Jag har många vänner som lever i polygama eller polyamorösa förhållanden/äktenskap och genom dem har jag lärt mig något bland det viktigaste; i en relation handlar allt om vad man kommer överens om! Är det ok för min man att jag säger att jag är singel när jag är ute, fine, är det ok för mig att min man går hem med annan tjej, fine. Bara man är överens. Alla är vi vår egen lyckas smed!
Efter så många år som vi har varit tillsammans, så känner man trygghet med varandra. Det finns ändå inga garantier för evig lycka. Man vet inte vad som sker i framtiden.
Vi har ju efter så många år testat på både "nöd och lust". Det var ju det vi lovade en gång för många år sen... Inte "tills det blir jobbigt/någon tröttnar"
Jag skulle personligen inte göra någonting som på något sätt riskerar vårt äktenskap, och det skulle inte min man heller. Vi är noga med att hålla oss hela, rena o fräscha så att vi blir attraktiva för varandra. Visst klär vi ner oss hemma ibland, men inte hela tiden...
Man väljer ju lite själv om man vill kalla vardagen för TRYGG eller TRÅKIG.
Fö förstår jag inte varför man skulle vilja kalla sej för singel om man inte är det? Marknadsundersökning, eller?
Det är ju som om man skulle förneka sig själv, eller "nej, jag har inga barn..." (OK, har kanske sagt så när de gjort nåt RIKTIGT dumt )
Men, men det kanske bara ör jag som är för gammal... 
?
