Om en månad har jag och min pojkvän varit tillsammans i 1 år och varit sambo sen början av detta året.
Jag funderar på att fråga om han vill förlova sig med mig på just 1 årsdagen, vi ska äta ute och fira så det hade passat.
Jag tvekar för att jag inte vet vad han tycker, han kan tycka att det är för tidigt därav att jag tvekar.
Älskar honom ofantligt mycket och vill tillbringa resten av mitt liv ihop med honom.
Jag ska inte, kollade för en stund sen när han tyckte att man skulle förlova sig och svaret var det jag väntade mig. Om ett tag, måste man? Såklart blev jag ledsen, blir inte som jag såg fram emot på 1 års dagen.
Tappade lusten för att hitta på någon annan sak att göra utöver restaurangbesöket. Så kan det va.
Killar är lite sega ibland, min väntade i 5 år innan han friade och ändå visste han om att jag ville förlova mig men han kände sig inte redo. Jag var ärligt talat bitter över det ett tag för har man skaffat barn så har man bestämt att man vill vara med varandra resten av livet ju.
Han visste också att jag hade den inställningen att: har man förlovat sig så ska man gifta sig inom ett år, vad är meningen med att förlova sig annars? Om två veckor är vi gifta :)
Din verkar inte redo än och jag förstår honom, ni har bara varit tillsammans i ett år och han kanske känner att han måste gifta sig nästa år om ni nu förlovar er och det är ett jättestort steg att ta... Lycka till!
Men han har ju redan sagt "nej inte nu, men om ett par år..."
Varför har (nästan) alla tjejer så hysteriskt bråttom? Det KOMMER ju, han har JU SAGT om ett par år :) Det har ju bara gått ett år "so far"... Om ni ska vara tillsammans hela livet är ett par år absolut ingenting i sammanhanget! Var istället GLAD över att han VILL förlova sig med dig, fast bara inte just nu.
Jag förstår verkligen inte vad en ring på fingret gör för någon skillnad om man ändå vet att "ja detta är den personen jag kommer att spendera resten av mitt liv tillsammans med"... du har ju det bästa framför dig fortfarande.
Nej han verkar inte redo än och det tycker jag såklart är synd. Men dagen den kommer för oss också, vilket jag ser fram emot och jag får försöka släppa det för stunden.
(Nästan) alla tjejer tjejer har inte alls så bråttom som du säger, jag ville göra det för att visa min kärlek ännu tydligare till honom och inte enbart för att ha en ring på mitt ringer.
Jag hade samma funderingar när vi varit tillsammans ett år men vi beslutade tillsammans att det är för tidigt. Nu nästan 3 år senare så känns det jättebra att vi väntade, man är fortfarande lite i förälskelsefasen när man varit ihop ett år och det är lätt att svepas med av sina känslor och förlova sig då utan att tänka klart. Då tror jag det är bättre attvänta tills man varit ihop längre och verkligen känner att vi grejar detta, vi vill gifta oss så att det inte finns några tveksamheter alls om att det kommer att bli ett bröllop.
Men denna åsikt har jag för att enligt mig är det en jättestor grej att förlova sig vilket kräver att man är mogen och redo för det för att det innebär att man ska GIFTA SIG inom en viss tid. Jag ser inte förlovning som en förlovining om man går runt och är förlovad tills man känner sig redo att gifta sig. Nu vet jag att det inte var så du tänkte men jag tror att om något halvår eller något år känner sig er båda nog mer redo för detta stora beslut och då kommer det att bli en jättefin och speciell stund för att man vet att båda har samma mål i förhållandet liksom 
min man "friade" till mig efter ett år(ville inte gifta sig påen gång) och nu 8 år senare ska vi gifta oss, men att vara förlovad tyckte jag kändes bra man har lovat att kämpa tillsammans! lycka till!
Vi ska förlova oss när vi firar 1 år. Har pratat igenom det nu och han ville det också, sa nej först för några dagar sedan för att han inte visste hur viktigt och hur mycket det betydde för mig. Sa idag att det klart han ville förlova sig men inte att han trodde jag ville på 1 års dagen just. Men nu ska vi det :)
Gratulationer!
Min pojkvän var redo att förlova sig långt före mig, men han väntade tålmodigt. När jag var redo så tyckte jag att han aldrig tog upp det igen (då hade vi varit ihop i 7 år). Så jag gjorde det. Vi fick en underbar dag. Det var först senare jag insåg att jag gick miste om ett frieri. Jag kommer aldrig bli friad till. Även om jag inte är så traditionell av mig så innebär ändå en förlovning för mig att man i slutändan gifter sig, så varför skall han fria? Saken är biff som man säger. Även om jag inte ångrar mig för nu har vi varit förlovade i 6 härliga år, så hade det varit kul att bli överraskad med nått han planerat bara för mig. Nått man hade kunnat delge barn och barnbarn om lusten faller på. Ett minne för livet helt enkelt. Den dagen vi förlovade oss är dock ett minne för livet och den skulle jag aldrig byta bort.
Många lyckönskningar.
Hej västkustbo min m2b gör så jag får lite av båda om man kan säga så vi diskuterade förlovning tillsammans och bestämde oss för datum vi ska gifta oss o så valde ringen tillsammans men då han ville fria med ring o den behövde beställas så när ringer kommer så "friar" han på riktigt som överraskning fast vi redan bestämt o planerar låter det konstigt? ser lite konstigt ut nu när jag läser det men på det sättet får jag ringen jag vill ha o frieriet som överraskning.
grattis!!!
vad roligt for er!
Tusen tack! Känns jättebra det här, så lycklig :)
Kanada Hjarta Sverige skrev 2008-07-01 20:43:00 följande:
