Ångest...(om barn)...

Jag vet inte om det är sant eller inte, men jag har hört/läst att efter 35 så är det en tredjedel av alla kvinnor som inte kan bli gravida. Så det är något som talar emot att vänta för länge... Även om det finns kvinnor som kan vara över 40 och få barn så gäller det långt ifrån alla.

tolonta; nja det där stämmer inte riktigt... men visst, generellt är det svarare efter 35. Dock inte sa mycket som i dina siffror, tack och lov. Det kan framför allt ta längre tid när man är äldre. Sedan är det ju svart att veta; har man aldrig försôkt innan sa vet man ju heler inte om man hade aft lätt att bli med barn vid 20..

Det finns även siffror som säger att var tredje graviditet slutar i missfall... och da inte bara efter 35 utan även fôre det. Med statistik kan man bevisa det mesta.

Du kan ju inte skaffa barn förrän du känner dig redo, även om det innebär att tiden rinner iväg för dig. Så enkelt är det. Det är klart att riskerna ökar ju längre man väntar, både att bli med barn över huvud taget och för att få ett friskt barn. Synd, men sant.

Men du kommer känna när du är redo. Nu är du det uppenbarligen inte och då är det klart att du vill vänta 10 år. Helt plötsligt kommer det kännas rätt. För ett halvår sen kunde jag inte ens nästan tänka mig att gifta mig, idag är det nästan prick två månader kvar. Det bara säger klick och så händer det. Mitt tips är att sluta fokusera på det helt enkelt, du skapar bara ångest så det inte kommer naturligt. Den dagen du vill får du ta reda på om du kan få barn och om det finns några risker med din ålder. Adoption är ju också ett alternativ. Men skynda långsamt! Kram

Jag tycker man ska känna sig redo innan man skaffar barn måste jag säga och självklart ska båda vara överrens om det.

Blev gravid när jag var 23 det var planerat, vi hade ett mf innan. Kan bara säga att barn är det bästa vi gjort. Jag är också ensamt barn har inga syskon och kanske därför jag också vill ha fler än 1 barn.

Mamma är inte något man ska "tänka" sig in i det är något som du kommer att leva dig in i när du får barn.

Varför är du inte säker på din partner?

Man vet inte säkert heeey där går mr right liksom, men om ni nu har varit tillsammans i över sju år så tolkar jag det som att ni verkligen älskar varann och trivs med varann. Det är huvudsaken och då kan man klara av allt tillsammans. Man får helt enkelt gå inför att inte lämna varann då minsta lilla grej uppkommer man måste lära sig att lösa problem, respektera varann och hålla ihop.

Det där med åldern har jag också hört om, tycker liksom varför vänta 10 år till när ni varit tillsammans så länge och trivs med varann?

Vad har du tänkt att du ska känna om 10 år som du inte känner nu?

Angående "risken" att få ett barn med DS:

Moderns ålder Förekomst
Under 30 1 av 1 500
30 1 av 885
35 1 av 369
40 1 av 109
45 1 av 32
50 1 av 12

Källa: Hwang, P & Nilsson, B. (2003). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och Kultur.

Sen är säkerligen inte ett barn med DS det hemskaste som kan "drabba" en familj, jag känner flera som tycker precis tvärtom...

Jag vill resa runt massor i världen, jag vill jobba ett tag utomlands, jag vill ha ekonomisk trygghet. Jag vill känna mig vuxnare än vad jag gör idag och jag vill känna att jag är säker på att jag kan se mig själv för evigt med den som blir far till barnet.

Jag känner mig osäker då han har sidor som jag inte gillar (visst det har alla men...) Han är ute och festar mycket, han är väldigt oromantisk (vilket är viktigt för mig) han ger ALDRIG komplimanger osv, han har aldrig under våra år tilsammans lagat en mysig middag med levande ljus tex och sådana saker. Han kan dessutom vara lite elak ibland och känslan av "jag är värd bättre" gnager lite i mig Samtidigt som det ju är honom jag älskar. För det gör jag Jag älskar honom men vet inte om jag är lycklig med honom. Kanske ger det sig när han blir "vuxnare" dock är han redan 33 så han borde väl mognat =)

Ja Hursomhelst så är det inte riktigt det som är problemet utan mer stressen över att bli "för gammal" som är problemet. Dock har jag blivit lite lugnare nu...=)

Jag är 22 och vår dotter är 1 år. Vi hade varit tillsammans i 5 månader när jag fick reda på att jag var gravid och det är inget vi ångrar alls. Vi planerar redan för nästa barn och är väldigt förväntansfulla.

Men alla känner ju inte så och man ska ta den tid det tar.
Känns det inte helt rätt så ska man inte göra det, oavsett hur gärna man än vill ha barn.

Hoppas att det löser sig för dig och att du kommer på hur du vill ha det!

=D Tack Tottelisa...

Vad roligt för er att allt är så bra ..

Kram