är jag onormal? (förhållanden)

Jag ar precis likadan. Och manga, manga andra tror jag. Vem ar det sa forvantar sig att du ska forandras?

Det är mest lite äldre människor - en del kollegor, min mamma etc. En del personer frågar varje gång jag berättar om något jag gjort "Var han med?" och om han inte var det "Vad gjorde han då?". Det gör mig så trött. Som att de verkar tycka att jag väljer bort honom liksom och prioriterar fel.

Har funkat så förut, men inte riktigt fått (lång historia som jag inte tar upp här). Min ensamtid har alltid varit oerhört viktig. Tid med "mina" vänner, tid för mig själv etc...

Men i det förhållande jag har nu, så nästan jag lider när vi inte är tillsammans.. När jag inte kan vara med honom. Känns helt utanför mitt normala jag, men samtidigt helt underbart.

Det är han och jag... och varje gång vi är på fest utan varandra så verkar folk bli chockade - och jag gillar det! :)

Ni har varit "ihop" i snart 2 år, ni ses ett par gånger i veckan, vill inte prata om "vi" eller göra "par-saker". Hmmm, varför vara ett par överhuvud taget? Låter som när jag fortfarende "letade" efter Han (med stor H).
När jag träffade "rätt" ville vi inget annat än att var "vi" och göra "allt ihop".

Kanske du ska leta vidare?

Men att ses ett par gånger i veckan är väl inte så chockerande lite, vi bor ju inte ihop? Jag älskar att göra parsaker bara vi två, men inte parmiddagar etc. Och så klart att vi pratar om "vi" när det gäller semester, framtidsplaner etc. men inte när det gäller ALLT som jag tykcer att en del andra gör. "Vi gillar inte sån mat" etc.

Det tog två veckor efter jag träffat min blivande tills vi sågs varje dag, sov hos varandra, åt tillsammans, reste tillsammans, gick på bröllop tillsammans, ja allt du kan tänka dig. Det var så rätt att man inte riktigt fungerade om vi inte var tillsammans. Däremot är vi olika personer med olika smak på diverse områden men det hindrar oss inte från att vilja vara tillsammans jämt och så mycket det bara går.

Ja, så kan det säkert vara för en del, jag har inte känt det så själv i någon relation. Och jag tror inte att en relation där båda parter fungear var för sig per definition är en dålig relation.

Det stod så, fast det stod i imperfekt så det kanske bara gällde i början. Jag läste nog lite fort.

Håller med Piha.. Jag tycker att det inte låter som ett förhållande knappt, men å andra sidan så kanske jag har en annan syn på det än du, om du och han trivs i den situationen så är det väl jättebra för er och inget som ngn annan ska försöka ändra på.