jag är så ledsen!

jag kanske kan skriva ut det och han med mig så kan jag titta på det om jag vill, ha det som typ anteckningar eller nåt.

Mitt råd är: Skicka inte mailet.
Det är så himla lätt att skrivna ord missuppfattas när det är upprörda känslor inblandade.
Skriv istället ut det till dig själv och ta med på lunchen så att du kan titta på det och få allt sagt öga mot öga.

Jag hoppas verkligen att hon förstår hur illa hon har behandlat dig!

Kram

Oj, vi skrev samma sak precis samtidigt!

HÅller med sommargrönt... nu utgick jag mest ifrån att din mamma ville att ni skulle äta lunch för att hon faktiskt har insett att hon betett sig illa. det hoppas jag verkligen för din skull...

Men om du inte tror att hon tänker be om ursäkt så skit i lunchen. Du måste få slicka dina sår lite och hon ska inte kunna få dig att göra vad som helst för henne efter detta. gör henne lite osäker på dig. Hon verkar alltför säker på att du ska finnas där, träffa henne när hon vill osv.

Shit jag menar, en normal person som betett sig så på någons bröllop hade varit livrädd att höra av sig igen, och när de hade gjort det så hade det varit för att böna och be om ursäkt och komma med en riktigt bra förklaring. Din mamma verkar inte tro/tycka att hon behöver ge dig det. HOn verkar inte nervös alls att träffa DIG, men du är nervös för att träffa henne.

Så himla snett.



blir så ledsen för din skull och jag hoppas verkligen att hon ber att få träffas för att be om ursäkt.

Skulle hon kunna träffa dig över en fika och bara låtsas som ingenting? typ bara fika och prata om helt annat.

isåfall, låt henne INTE komma undan med det. Då grämer du dig resten av livet för sen kan hon göra vad som helst mot dig.

Om du inte satt ner foton tidigare mot din mamma så gör det nu för detta var verkligen helt uppåt väggarna fel.

kramar

Visste din mamma om i förväg att ni inte tänkte bjuda honom?

Om det kom som en total överraskning på den stora dagen och hon druckit lite för mycket vin och fick problem att kontrollera känslorna blir reaktionen möjligen begriplig. Absolut inte ursäktad med åtminstone begriplig.

Du har verkligen rätt att vara upprörd. För oavsett om ni gjort rätt eller fel med inbjudan så var det otroligt elakt att ställa till en scen inför gästerna.

ja hon visste innan och hon var spik nykter hela kvällen!

jag skulle gå på lunchen men om hon börjar uppföra sig illa eller gnälla om detta igen så skulle jag bara lungt säga att jag tycker hon uppför sig illa och att detta är något mellan mig/oss och dom och sedan gå därifrån....

Det är som att läsa om min mamma. det enda jag ångrar med vårt bröllop är att vi bjöd henne.....

oj va hände? berätta gärna.

jag har gråtit som en dåre här nu under timmarna jag skrivit på forumet och samtidigt skrev "mailaet" som jag inte kommer att skicka, och faktiskt så känns det lite bättre nu, vill tacka alla för erat stöd och kramar!

jag hoppas jag ändå kommer minnas mitt bröllop lite positivt och att det här lägger sig,

20080301 kommer man över det??

Försök att inte tänka på det ett tag och framförallt, försök minnas ert bröllop på ett bra sätt!

Vi hade en tråkig incident i samband med vårt bröllop men det hände först när vi kommit till hotellet på kvällen. Det innebar dock att vi gick och lade oss med oroskänsla i magen och sov jättedåligt hela natten. Vi har dock försökt bortse från detta nu och tre veckor senare så känner vi oss ändå jättenöjda med bröllopet, för i övrigt var det perfekt!

Försöker inte förminska din sorg och besvikelse, bara peppa dig att ignorera att hon inte kan uppföra sig bättre!

Har skrivit lite i din gb
Nej man kommer inte över det, det går inte att förlåta.
Hon gnällde på mitt hår, buketten var ful, jag såg fet ut, maten var dålig osv osv avslutade allt med att skälla ut mig inför alla.
Efter festen insåg jag att våra engångskameor var borta det visade sig dagen efter att hon kastat dom.
Hon ringde den dagen som om inget hänt och det enda hon gjorde var att tala om för mig hur fulla alla var,ingen var full eg, hur missnöjd hon var med bröllopet, prästen var dålig osv osv osv. Hon har efter det inte sagt ett enda ord till mig om bröllopet och jag kan knappt prata med henne för jag bvlir så förbannad när jag tänker på korten som hon slängt.
I efterhand har jag fått höra att hon suttit och ljugit för alla om att jag hatade min klänning ( det var hon som sytt den)
Vilket inte är sant. Hon har snäst och fräst till alla som var där.

tror aldrig att jag kan förlåta henne för detta

Har mailat henne för några år sen och förklarat vad jag känner om henne och mig och allt som hänt. Hon har ännu inte sagt ett enda ljud om det mailet mer än till min pappa och hon sa att hon inte förstod vad jag pratat om....

fattar inte hur MAMMOR kan bete sig såhär,,,jag bara ryser ,,,alla ni förtjänar en riktig bamsekram vars mammor beter sig illa.

ja, jag trodde aldrig nåt sånt är kunde hända, försöker tänka ..inget ont som inte för något gott med sig.. men det känns liksom inte så bra i hjärtat.

Lider mde dig. Man har ju trots allt bara en mamma och man vill ju så gärna att hon ska vara stolt över det man gör, iaf är jag väldigt lyhörd för vad min mamma tycker (har turen att ha en fantastisk realation med min mamma som jag vårdar ömt) o skulle bli förkrossad över en sån behandling som du fick! Förstår att hennes ord måste skurit som en kniv :( Tänker på dig o skickar tusen stora styrke kramar o hoppas verkligen att ni kan reda ut detta.

Önksra er lycka o hoppas verkligen att du kan få sluta gråta o njuta av att vara nygift istället! Kram.

tack, ja, jag önskar att hon kunde känna stolthet istället. jag trodde jag hade en bra relation med henne, men tydligen inte...

For att vara arlig sa tycker inte jag att din mamma ar sadar super-gullig direkt. Jag tycker du gjorde alldeles ratt som inte bjod honom. Som alla andra harinne alltid skriver: det ar DITT brollop. Tycker du ska dissa din mamma ett tag, hon far minsann komma till dig och be om jatte-ursakt. Fy att gora sa mot sin egen dotter! Pa brollopsdagen!!!

P.S Forestall dig detta: Min systers man var inte valkommen till min farfars begravning. Men gick dit anda. As!! Min farmor ar jattebesviken pa min syster saklart. Som ingen vill veta av langre...

Hur har det gått? Hoppas allt är bättre och att ni fått prata ut.