jag är så ledsen!

Du får väl ge det lite tid helt enkelt, din mamma får väl lugna ner sig nångång!?!?!'
Du och din syster är överens och ni är inte osams, det får du se som positivt

Först vill jag säga att jag blev jätteledsen när jag läste din historia, att du ska behöva vara med om detta på din bröllopsdag är ju bara så orättvist!

En tanke som jag har till anledningen till din mors beteende:
Kanske ser din mamma sig som den som ansvarar för den sociala biten att "hålla ihop" familjen. När du då inte bjöd din systers pojkvän, så kanske du enligt din mamma "splittrade" familjen och kanske då kände hon en skam inför andra att inte kunna hålla ihop familjen (typ göra "sin plikt" som kvinna/mamma). Det låter säkert gammalmodigt och stenåldern och det kan alla gånger också vara helt fel tänkt av mig, men som sagt är det bara en tanke/känsla som jag fick när jag läste din historia.
Jag vill också trycka på att jag inte försvarar din mammas beteende.
Jag har inga goda råd att ge dig mer än att jag önskar dig allt gott och att det hela löser sig. Sänder en cyber-KRAM för att ge dig styrka i en tuff situation!

Lady och Lufsen

jag förstår nog inte hur du menar...

tobiasochlinda tänkte länge och väl på detta och fattade ett beslut efter att ha pratat med de inblandade. mamman har ju inte ett enda dugg med saken att göra.

En mamma som älskar sitt barn gör bara inte så som Lindas mamma har gjort. Inte på en sådan stor dag. Hon kunde ha sagt något innan, hon kunde ha sagt det EFTER men hon valde att ställa till en scen, en pinsam, elak scen på sin dotters största dag, en dag som hon planerat m svett o tårar och lagt massor av pengar på.

finns inte någon annan än hon som ska be om ursäkt.

Linda ska inte be någon om ursäkt. Förstod inte alls den tankegången. Hon hade redan talat m sin syster som tyckte det var ok.

alla andra, systern, hennes pojkvän tycker ju att detta är skittråkigt, de förstår, så varför förstår inte mamman?

Är ju det som är det sjuka här. Och att inte erkänna att man gjort bort sig totalt (för ärligt talat Linda, din mamma har ju gjort bort sig själv så det stänker om det inför alla) är ju så magstarkt att man baxnar.

så Linda, du har inte gjort något fel, det är din mamma som ska be dig om ursäkt på sina bara knän. Resten av livet typ.

Hon kan ju aldrig gottgöra dig detta.

vet du vad jag tycker du skA VISA din mamma att det här som skrivs här och att det är HON som har fel i detta läget och borde ge dig en ORDENTLIG ursäkt, Det är oförlåtligt att förstöra glädjen på sin dotters bröllop

Att sukta efter en ursäkt som aldrig kommer är ingen idé. Jag väntade i tre år på en från min pappa efter en för mig förskräcklig upplevelse och ett liknande utspel. Det kom aldrig någon.

Jag tycker du har rätt att vara ledsen. Jag tycker du borde vara lite ledsen. Jag tycker du borde få en ursäkt. Men jag tror inte du kommer få någon. Det är därför jag tycker du ska lämna händelsen bakom dig och njut av det du borde njuta av. Ta lite mammapaus på en vecka eller så. Låt din man svara i telefon och förmedla att du vill vara i fred ett tag. Då markerar du utan att gräva ned dig i det här. Tycker inte du ska bryta kontakten. Det hjälper inte dig i din besvikelse. Acceptera din mamma som hon är, hur pissig hon än är ibland...

hon vill att vi ska äta lunch på fredag.... jag är både rädd och lite glad, rädd att hon ska bara fortsätta försöka få mig att förstå hur illa jag burit mig åt som uteslöt någon och rädd att det bara ska bli värre samtidigt som jag hoppas att det kanske ska lösa sig, jag har börjat skriva ett mail till henne som jag inte hade tänkt skicka utan jag skrev det mer för att skriva av mig, tror ni det blir värre om jag skickar det till henne så hon kan läsa det innan, är rädd att jag kommer glömma säga saker som jag vill ha sagt osv. eller är det att be om mer problem??

det skulle inte stå "ärr" utan "att"...

Bara du känner din mamma. För mig hade ett mail/brev gjort saker värre. Med tanke på din mammas utspel tycker jag att hon verkar vara lite lik mina föräldrar. Då är de inte alltid logiska. En logisk respons borde vara att bry sig om att du är ledsen. Men om hon inte brydde sig om ditt bröllop eller dina känslor efteråt så känns det inte så troligt att hon kommer få dig att må bättre på lunchen.

Jag tror att bästa taktikten är att se till att hon inte får som hon vill, så lär hon sig att behandla dig med respekt, om inte för din skull, så för sin egen. Så jag hade inte ätit lunch med henne, utan lugnt och vuxet sagt att "det du gjorde kändes så hemskt för mig så jag vill inte träffa dig på ett tag". Då får HON också lida för vad hon gjort, inte bara du.

Om hon sen ber att få träffa dig för att reda ut detta och antyder att hon vill be om ursäkt eller förstår att du blivit ledsen, då är det en helt annan sak...

TobiasochLinda

skicka inte detta mail nu... Då får du kanske aldrig veta vad hon ville när ni fikar. Risken är att hon blir skitarg och inte vill fika.

Om hon tänkt be dig om ursäkt så kommer hon inte att göra det ifall hon får ett mail där du skriver hur du känner och hur ledsen du blev. (får jag en känsla av iallafall).

Utan låt henne styra detta.

jag hade inte ansträngt mig mer om jag var du. Detta är i hennes händer nu. det är hon som måste göra det bättre, om hon bestämt sig för att hon vill det.

Så nä, jag hade INTE skickat det mailet hur mkt det än kliar i fingrarna. Min erfarenhet är att det mer eller mindre alltid bara resulterar i mer ilska, för att man skapar skuld hos den andre och det funkar aldrig med såna personer som har svårt att se att de själva gjort fel i olika situationer.

Så vänta iallafall tills du ser vad hon vill.

Skulle hon däremot fortsätta, hålla fast vid sin puckade ståndpunkt och gnälla mer på dig, DÅ är det fritt fram att skicka det tycker jag.

kram