jag är så ledsen!

Fy! Jag förstår att det känns jättejobbigt. Jag tycker ändå att ni gjorde det snyggt som pratade med din syster innan och kollade så att det var ok för henne. Konstigt att din mamma blev så upprörd över det!

Det bästa är väl ändå att försöka förklara för din mamma ordentligt varför ni gjorde som ni gjorde och hur du tycker att hon förstörde eran dag.

Lycka till och massor med kramar! Försök iaf att njuta av att ni faktiskt nu är man och hustru!

nej fy vad ledsamt och seriöst vilket skitmorsa hon är just nu..kändes det trots allt ok för din syster och hon/dom och ni har pratat om det innan så ska väl din mamma inte lägga sig i.. säg det till henne ordentligt, förstår att det är svårt men försök att inte tänka på det om jag vore du skulle jag nog mer pratat med systern om detta än med mamman..

Du har inte gjort något fel! Ni kände ju efter och pratade till och med med de berörda! Sträck på dig och strunta i din mamma nu! Jag förstår (av erfarenhet) hur ledsen man blir av sådana där utspel, men nu måste du försöka välja att glädjas över din dag! Förstör inte minnet av den...Du KAN välja vad du ska komma ihåg!

men gud vad jobbigt!!!! *styrke kramar till dig*

men en sak är säker....Du och din man har inte gjort fel, det är din mamma som borde skämmas!!!!!

Det är oförlåtligt av en mamma att göra så på en sådan stor dag. En dag ni inte kan göra om! En dag man haft så höga förväntningar inför, en dag som betyder så oerhört mycket.

Det är ju möjligt att din syrra innerst inne tyckte att det kändes jättejobbigt och att hon varit ledsen över det hela och typ pratat m din mamma om det, men inför er hållit god min och så agerar din mamma ut mot dig.

Men alltså ärligt talat... din mamma kunde ha tagit det med dig vid ett HELT ANNAT tillfälle. Riktigt jä..la elakt, snudd på sadistiskt av din mamma att HELT FÖRSTÖRA din dag. Känns riktigt ruttet. Och ärligt talat anser jag att det är oförlåtligt. Frågan är om jag hade talat m min mamma igen om hon gjort mig så illa.

Då är jag INTE långsint eller har svårt att förlåta men det där var inte bara elakt, det var så kränkande som något kan bli att göra bort dig på det viset inför din mans släkt, dina vänner osv. Det är f..n horriblelt.

stora stora styrkekramar

Försök, försök försök tänk på allt annat som faktiskt var roligt under dagen, för det fanns säkert ljuspunkter oxå, före och efter din mamma fick sitt sjuka utbrott.

Du kan ju visa din mamma den här tråden om hon inte fattar att hon har gjort fel. Enligt mig förtjänar hon inte nån respekt alls av dig efter detta. Hon respekterade varken dig, er stora dag eller ert beslut.

fy f..n!

*kramar om*

Jag tillhör den skaran som inte tycker att din mamma vare sig är en skitmorsa eller borde skämmas...därmed är INTE sagt att jag inte förstår att du är ledsen- det kan jag förstå gott o väl!

Jag tillhör också den skaran som anser att alla parter har ett eget ansvar i alla situationer, både för vad man än må tänka, tycka, säga eller agera.

Jag anser att alla bör vara klara över vad som ingår i ens egna ansvarsområde och passa sig lite för att kliva över någon annans gräns eller försöka ta på sig mer ansvar än vad situationen kräver.

Vilket ansvar alla andra har...eller vad man själv tycker att alla andra borde ha för ansvar är ovesäntligt...

Ditt ansvar var att fixa din bröllopsdag så bra som möjligt under rådande omständigheter!
Tycker du att du har gjort det?
Tycker du att du kunde ha gjort annorlunda...ja, NU med facit på hand så kan du ju undra men jag vill att du slår bort det och fokuserar på om du tycker att du borde ha gjort annorlunda i planeringen- när du INTE visste att det skulle bli en så´n här reaktion?

Blir ditt svar nej...då lämnar du detta helt och hållet och har en civilicerad kontakt även i fortsättningen med dina nära och kära!!

Blir ditt svar ja...då får du be om ursäkt och se till att detta reds ut så gott det går från din sida.

Dim mors reaktion valde hon själv...hon hade också kunnat välja att se det som att det var "ER dag och ni har fattat det beslut ni funnit mest lämpligt!"
DU behöver inte lämna en ursäkt för att din mamma gjorde ett val- det måste hon själv fundera över...

Usch...långt och rörigt men jag hoppas att min andemening går fram!!!

Njut nu av att vara fru

tack! jag har försökt prata med henne och förklarat att hon skapat ett problem som inte fanns, men hon tycker att det enbart är jag som gjort fel!!
Jag är så jävla ledsen!!!! det känns bara så sjukt att hon inte ens har en gnutta till ursäkt mot mig, det är så himla svårt att försöka se till ljuspunkterna när hon hela tiden finns i tankarna och sorgen och bitterheten bara känns, så mycket pengar och tid vi lagt på detta som hon bara krasar sönder och kastar bort!

Stackare!
Suck varför ska det nästan alltid bli scener på bröllop, det verkar ta fram folks dåliga sida!
Stå på dig, det var ju okej med din syster då får din mamma helt enkelt acceptera det. Kan inte din syster prata med henne då??
Stor styrkekram!
Ni ska ju vara lyckliga nu, nygifta och allt!!

jag vet med facit i hand att jag gjorde rätt utav den enkla anledningen att det var det som kändes rätt, vi funderade verkligen på detta innan, och framför allt min man eftersom att det var han som sa nej, jag tyckte att det inte var hela vrlden för min del, men jag vill också respekter hans känslor. det som jag är så ledsen över är att jag inte får bort henne ur tankarna och att hon gjorde som hon gjorde! jag borde ju vara glad, det borde vara lyckligaste tiden i mitt liv!!!!!!!!!!!! jag önskar att jag inte haft nåt bröllop eller att vi åkt bort istället!

tack! jo hon har försökt, men hon mår jättedåligt också nu och drar sig ner och mer in i sitt skal.....