fysisk v. psykisk misshandel...

Det jag tycker är farligast med människor som misshandlar (i alla fall psykiskt) är hur djävulskt duktiga dom är på att vrida allting så att det blir ditt eget fel, dom hade ju aaaaaldrig betett sig som dom gjorde om inte du gjort si eller så innan. Det blir som en slags dubbelbestraffning, inte nog med att man redan blivit hånad och kränkt tidigare, nu har man plötsligt ansvaret till varför man blev det också.

Bästa är att lämna förhållandet och klippa alla band, även fast jag vet precis hur enormt svårt det kan vara.

Du har så rätt mitt x anklagade alltid mig, allt var mitt fel och om jag inte sagt eller gjort som jag gjorde hade han inte blivit arg....
Jag kan bli så ledsen nu i efterhand att jag lät honom göra mig så illa

Mitt x lyckades på något sätt alltid att få mig att känna skuld o må dåligt ifall jag inte gjorde som han ville.. tex om jag ville gå på fest med min bror, så lyckades han på något sätt få mig att stanna hemma, med dåligt samvete för att jag ens övervägt att gå på fest.. Fick dock nog när jag upptäckte att han läste min mail (inte för att jag döljde något, utan för handlingen i sig) o beslöt att lämna honom en gång för alla..

Jag gick tillslut, just pga att jag tänkte, såhär skall inte mina flickor växa upp. Med en pappa som kallar mamma för hora och annat "fint" till vardags inför dom. Det var droppen. Håller med dig som sa, hade jag inte haft barnen, skulle jag valt den lätta vägen ut. Är evigt tacksam mot mina underbara barn, för nu lever vi så bra som jag inte trodde var möjligt. Dom har en kanon plastpappa, och jag en fantastisk m2b. Lycklig nu, och jag är värd det!

Vad härligt att höra!

Nikajo du fattade rätt beslut, både för dig och för dina barn!

Underbart!

Jag tror faktiskt att det är lite såna historier som behöver komma fram.
Så att dom som står där och inte orkar faktiskt vågar!

Mmmm...Bra tråd det här, så att man känner att jag inte var ensam om att vara såhär "blind och naiv" att jag trodde det skulle bli bra, och att jag skulle omvända honom. Det var jag som blev hjärntvättad, jag som trodde jag var stark och självständig. Det kan hända vem som helst!

Så sant jag trodde oxå att jag som är så stark och självständig aldrig skulle krossas så men han var riktigt duktig på det han gjorde.
Jag gick dessutom upp 30 kg med honom för att han sa hela tiden hur vacker jag var ju tjockare jag blev. Dagarna efter att jag lämnat honom fick jag se mig själv naken i spegeln av en slump och jag grät floder när jag såg hur jag såg ut. Jag har kämpat bort 24 av dom kilona men det finns fortfarande kvar kilon jag hatar.
han klankade aldrig ner på mitt utseende utan på hur jag var som person. det positiva är att ur spillrorna av mig själv klev en ny jag ut starkare än någonsin förr. numera tar jag ingen skit av någon levande själ.

Alla runt mig har alltid sagt du är så stark och klok och jag gick på värsta niten.. hmm skummt.. Men kanske är det just därför vi hamnar i dessa situationer, pga att alla förväntar att man ska vara så stark och då tar det så fruktansvärt emot att vis hur svag och ynklig man faktiskt känner sig.. När jag tittar tillbaka på hur jag hade det och hur mycket jag har förlorat så känner jag mig otroligt ledsen men stolt över allt jag lyckats med.. Jag kommer aldrig låta mig bli behandlad på det sättet igen och jag är evigt tacksam för alla dom som ställde upp för mig... Min älskade dotter var verkligen min biljett till friheten och jag påminns om det hela tiden.. Så otroligt skönt att kunna gå runt utan att vara rädd, veta sitt eget värde och kunna njuta av livet.. Träffade mitt ex när jag var 15 år och lämnade honom när jag var 23.. Nu är jag 28 år och ska gifta mig, har en familj och känner mig friare än någonsin