Varför...

Känner oxå lite att spela roll..Nu ska jag o barnen ta hans efternamn men bara för att jävlas så sa jag att vi inte skulle det..Då kläckte han ur sig, va fan då är det väl ingen mening med det...Att gifta sig alltså

Roligt det kändes då

Han skulle aldrig byta namn av rena principskäl..Men vad är det som är så farligt att byta efternamn undrar jag??

Haha, jag har oxå retats med sambon och sagt att vi borde ta mitt efternamn, det är ovanligare. men han vägrar, det är heligt för honom :-P

Så löljigt att vägra, man är väl 2 o då får man ju kompromissa lite men icke;-D

Min m2b blev också sur när jag föreslog att jag skulle behålla mitt. Men det föreslog jag bara på skämt eftersom jag visste vad han tyckte, ville bara se hans reaktion. Lite elakt kanske, men jag får ännu skratta åt han min... :P

Jag är säkert lite gammalmodig men jag vill verkligen ta hans namn då vi gifter oss för att det just ÄR tradition. Inte för att visa omvärlden att vi hör ihop utan för att själv få den känslan att vi är en familj. Att jag dessutom gillar hans namn är ju ett plus

Men att ta varandras namn är väl endast en liten detalj kring äktenskapet och dessutom en ganska ny "sed". Jag har inte alls bestämt mig kring det och ser det inte särskilt viktigt. Vår son fick hans efternamn vilket inte heller är något jag ägnar tid åt att diskutera eftersom det för mig endast är en småsak.

Vi gifter oss för att vi vill leva tillsammans resten av livet, för att stärka "vi(et)" och för att förenkla det juridiska men främst av kärlek!

Vi gifter oss för att hylla vår kärlek.
Jag byter INTE namn. Varför skulle jag?
Jag är inte hans egendom för att vi gift oss. Han blev kär i Karin Salén och henne får han till fru.
Sedan är det ju så att barnen får automatiskt mammans namn om man inte fixar annat så hans barn får inte hans namn även om han vägrar gifta sig.
Detta med att byta efternamn är en relativt "ny" tradition. I gamla bonde sverige var det inte så.

Vissa karlar verkar ju tycka att det ar valdigt viktigt att man tar deras-lite grottman beteende tycker jag (fast lite gulligt)
Tror inte ens min hade tankt pa hur viktigt det var for just honom forran vi pratade om det efter att han friat (o jag oxa skamtade om att han ju kunde ta mitt).
Vi tycker bada att giftemal handlar om sa mycket mer an ett namn, men det ar absolut inte den lilla petitessen vi forst trott.
For mig har det alltid varit sjalvklart att ta min makes namn fast har inga asikter om hur andra gor-det ar nog ganska personligt.
Oj vad ljupt detta blev-na for nog ta en kaffe o dra till jobb i regnet nu ;(

kramar

En intressant disskution!

Samos:

Oavsett vilken variant ni tar- hans namn, ditt namn, om du behåller ditt som mellannamn och tar hans efter eller om ni byter till något nytt så är det viktigaste att NI båda är nöjda

Sen kan jag hålla med de flesta här inne om att hans argument känns lite lama- att det är tradition att göra så? Som någon så fyndigt uttalade- det är också tradition att bruden är oskuld, inte så vanligt idag.

Kanske dags för dig att ställa frågan tillbaka till honom? Varför vill han gifta sig? Och varför skulle hans namn vara "viktigare" än ditt?

Vad har han förresten som svar på om du kompromissar och behåller ditt efternamn som mellannamn? *Nyfiken*

Nepp - jag bytte inte och han ville heller inte byta. Vi bär inte ens våra ringar hela tiden; det är väl inte för symboler eller för att bli nagon annan man gifter sig?!

För var del var det ett ypperligt tillfälle att ställa till med stor fest och fira var kärlek samt att enkelt ordna den administrativa biten efter 13 ars förhallande. Att vara gifta har inte annars ändrat något i vårt förhållande.

Det här med att byta namn. jag vill tex inte heta Johansson, det vill ju inte min sambo heller ;) så när jag firade ;) så säger han helt spontant, ja då får jag väl ta nytt körkort å sånt då...
Ja så då vill du heta Fredrik NN?
Ja själklart ;)
så så får det bli ;)