Våren09 skrev 2008-03-20 21:24:48 följande:
Jag känner verkligen sympati med tankarna i den här tråden! Vi satsar på att få ett litet genuint bröllop som ÄR vi och inte vad någon annan förväntar sig. Lunchbuffé med våra närmsta vänner och den släkt som är viktig för oss. När jag tänker på bröllop så finns där en mörk skugga i mitt förflutna... Jag hade en otroligt nära väninna som betydde så mycket för mig. Plötsligt kom det ett vykort från Grekland att hon numera hette si och så och att de gift sig med bara närmsta familjen närvarande. Hon hade planerat bröllopet i ett års tid och inte nämnt ett ord. Vi hade ringt, träffats och som jag trodde delat allt och så visar det sig att hon hela tiden dolt allt detta. Jag skickade ett grattiskort som jag visste att hon visste att jag köpt för en krona och postade med B-porto. Någon present fick de aldrig. Vi umgicks sporadiskt i något år men sen rann det ut i sanden när de flyttade till en annan landsände. Jag förlät henne aldrig det som kändes som ett jättesvek. Vänskapskänslan var
borta.Om hon hade berättat för mig och förklarat omständigheterna hade jag naturligtvis accepterat och ändå glatt mig med henne. Jag hade inte tagit illa upp över att inte bli bjuden . Det var sättet hon gjorde det på! Så snälla ni! Bröllopet kan ni utforma som ni av hjärtat vill, hur stort el litet. Men om ni funderar på att bara sticka och inte tala om något, fundera på om det är det bästa sättet och vem som kan bli förkrossad. En syster, bästa väninnan eller mamma.
Jag håller inte med dig i det sista du säger. Jag anser att om man inte kan förstå och unna oss det att vi ville gifta oss i hemlighet med bara barnen närvarande, så har man inte i vår vänkrets att göra helt enkelt. Är man en sann vän eller har en bra gemenskap med sina nära, så spelar sånt ingen som helst roll i min värld.
Det är VÅR önskan som gäller när VI skall gifta oss precis som när det gäller så mycket annat här i livet.