Barnkarusellen

Sept: visst gör det skillnad om man sovit bra el inte! Men man klarar mer än man tror, man _måste_ ju klara det. Det riktigt jobbiga är när man är magsjuk och svag, att då ta hand om en liten är nästan omöjligt. Då är det bra att vara 2! Undrar hur ensamstående fixar det...

Håller hårda tummar inför ÄP och sprutor. Jag tror på er!

Kram till dig BS också, Iris verkar vara en dam med mycket vilja. Jag känner inte att har några råd att ge mer än att du borde försöka tänka på att få lite avlastning så att du får tid för dig själv också. Därför låter väl Öland alldeles utmärkt, annars blir det väl mycket långa dagar när din amke är borta.

Har förresten stått på mig och nu har jag fått igenom alla mina idéer till möhippan så jag tror den blir riktigt bra (hur självgod låter jag inte nu?! ). Jag körde över den ena tärnan totalt och hon blev inte ens sur!

Muggles,

sådana tankar hade jag inatt (man är inte så konstruktiv vid fyrasnåret) - alltså hur ska jag klara den lill* som kommer kräva att jag knappt får nån sömn, hur ska det gå om man blir sjuk, hur ska det gå om maken måste åka bort, tänk vilken tur att han finns, stackars de som är ensamma osv. Gråtmild blev jag också, för man är ändå så lyckligt lottad som är gravid och har en make att dela det med men ändå blir man så ledsen och mesig.

Har förresten köpt Anna Ws bok för att att bilda mig en uppfattning om henns metoder. Du verkar ha hittat mycket vettigt där och verkar klara det mesta med jämnmod så jag hoppas att det passar mig också!

Fru L - kanon att du åker. Det blir säkert jättekul!

Cicci - oj, tänk om det är en tvåa på gång? Förstår att du undrar.

BS - en vecka på Öland i maj låter jättemysigt! Skönt också om du kan få lite avlastning från dina föräldrar när din man är borta så länge som 10 dagar.

Muggles - nä, det är absolut INTE mannen som ska springa loppet; det är typ det sista han skulle få för sig att göra! Möjligtvis under dödshot! Han hatar verkligen att springa, och det hjälper inte hur mycket jag än lockar, pockar eller hotar. Finns det ingen boll med är han inte intresserad. De som ska springa är mamma, pappa, bror, syster och systers sambo, så det är en hel flock att hålla reda på. Nästa år är planen att även jag och min brors sambo (som födde barn för en månad sedan) ska springa, så då blir maken barnvakt till tre ettåringar! Det kan han gott ha, om han inte ska springa!

Det verkar ju som att vi blir ett helt gäng på träffen i Göteborg; jättekul!

Sept: både jag och Vänner har hittat jättemycket hos Anna W. Hon har mkt vettiga idéer men även en del som man ska ta med en nypa salt. Men att jag har tagit det mesta med jämnmod - HA! Senast i helgen fick jag ett utbrott (öste ur mig till maken) när Moa matvägrade igen. Fniss! Jämnmod är inte min grej... Men visst hjälper det att ta till metoder när man står där med en liten bebis som man inte har en aning om hur de funkar, då kan man åtminstone luta sig mot en metod. En grej som jag i efterhand inser att Anna W har rätt i (men det kände jag inte till då i höstas) är att hon säger: "utgå från att en nyfödd som skriker vill ha mat". Det är nog det bästa rådet, försök alltid amma (det är ju inte bara mat utan tröst och närhet också) om de skriker. Och ös i dem mat! Får de mkt mat blir de nöjda och sover gott. Och då har man halva inne höll jag på att säga...

Ett annat råd som jag ger till folk som ska bli föräldrar - läs på om barns sömn; hur det funkar (sömncykel, hur ofta de vaknar mm), lite sömnmetoder etc. För när man väl står där med ett barn som inte sover så har man varken tid el ork att läsa på. Och skulle man ha turen att få ett barn som sover jättebra av sig själv (ganska ovanligt har jag förstått) så är ju ingen skada skedd. Några enkla råd som jag har tillämpat och som funkat jättebra: prata aldrig på natten (om du inte kör ramsa men det börjar man oftast inte med förrän de är några månader), gosa inte, lek inte, bara ge mat utan pardon. Det ska inte vara roligt att vara vaken på natten, utan då äter man och sedan sover man.

Muggles - jag har hört så mycket gott om Anna W från dig och Vänner, så jag läser hennes bok just nu. Tror mycket på det du säger om att läsa på innan, så att man åtminstone vet var man ska leta om man vill läsa om något stycke, sen när man står där med kinkig(a) bebis(ar). Sen har jag ju redan nu fått inse att det Anna W skriver är tillämpligt till 100% bara om man har ett barn; med två är det omöjligt att till fullo följa hennes "Standardmetod" när det gäller skötsel av spädbarn. Men det finns ju absolut många goda saker att ta till sig. Framför allt tilltalas jag av att hon är så starkt för rutiner; tror att det passar mig väldigt bra. (Bara att hoppas att det passar barnen också! )

TAck för alla grattis!! Blir så glad och fånigt stolt..

Till frågan om bristningarna och varför det tog sån tid.
Vet inte hur många stygn det blev totalt, men problemet var att det inte riktigt ville sluta blöda och bm kunde inte se varifrån det kom så hon kallade inte en annan bm som i sin tur kallade in läkaren och sen var det åtgärdat. Tror dessutom att "min" barnmorska var väldigt pedantisk och det var därför det tog sådan tid. När jag var på läkarundersökning i början av denna veckan kommenterade läkaren att det var otroligt fint sytt, rakt och med pyttestygn..

Vad kul med en trådejt här i gbg den 17:e. Jag hänger gärna på!