Ja, då gör jag ett försök nu när lilla damen sover..
Tre dagar över tiden, den 31 mars kom vår lilla tjej!
På morgonen den 30:e vaknade jag med lite molvärk i magen (som jag ju skrev här), men inget direkt störande så dagen fortskred som vanligt och jag sa inget till min man (ifall det inte var något mer än lite magont). På kvällen vid tio-tiden började smärtan tillta i intensitet och komma och gå och jag blev mer och mer säker på att det faktiskt var på gång och sa till maken att han nog inte skulle räkna med att få åka till jobbet dan efter.. Under natten fortsatte värkarbetet och framåt tre-fyratiden hann jag aldrig somna om mellan värkarna och maken började klättra på väggarna. Vid femtiden hade han redan ätit frukost, duschat och packat väskan och stod i hallen, alltmedan jag vandrade mellan badrummet (där jag hängde på fönsterbrädans kalla marmorkiva) och sovrummet (kuddkrig..hjälpte faktiskt) fortfarande fast besluten om att stanna hemma lite till. Vid nio (efter morgonrusningen) fick mannen med mig ut i bilen tillslut till sin stora lättnad och sen gick allt ganska fort. Väl på förlossningen öppnade jag mig snabbt (6 cm på tre timmar) och hade 20 min underbar smärtfrihet i samband med bad och kvaddlar, men sen gick vattnet och då var det än intensivare värkar som väntade.. Jag stod mest hela tiden o hängde på gåbord och make och upplevde att jag ville krysta men BM menade att jag ännu inte var fullvidgad.. Efter en undersökning några minuter senare gav hon mig dock ?rätt? och därefter var det krystarbete i ca 40 min- sjuka krafter man har i sig!!!! Försökte mig på att använda lustgasen sista två timmarna men fattade aldrig riktigt hur fantastisk den enligt många är då jag mest störde mig på att slangen var för kort..
Så, efter totalt 19 timmar, varav sju på sjukhuset, såg hon dagens ljus med ett illtjut vår lilla tjej.
Sedan var det syjunta för två BM och en läkare i 2,5 timmar, men jag hade ju en blöt, varm, blåröd alldeles bedårande varelse på mitt bröst så det var inget som bekom mig då (dock har jag märkt av det desto mer nu efteråt- AJ! 
)
Det hela känns som en positiv upplevelse och tack vare att jag hela tiden trodde att det var mer kvar och att det skulle bli värre blev jag helt klart överraskad när det var över, men också lite snopen (om man nu får säga så). Frågade tex Bm om hon trodde att bebisen skulle hinna ut innan midnatt (klockan var då tre på em) och både hon o maken skrattade och sa att det var helt säkert. En timme senare var hon född!
Dock har jag varit lite småhängig nu efteråt med uselt blodvärde och febertoppar så vi fick faktiskt åka en vända till sjukhuset häromdan för provtagning. Nu mår jag dock bättre och hoppas att det ej kommer tillbaka, vad det nu var..
Mailar bild på lilla damen till Muggles.
På Borneo var vi i Sabah; först några dagar i Kota Kinabalu, med sol och bad på öarna utanför, sen besteg vi Mount Kinabalu, drog vidare till östkusten och en av de öar där man kan se havssköldpaddor lägga ägg, besökte ett orangutangcenter, och sen ut i djungeln några dagar. Därefter blev det ett 24-timmarsbesök i Brunei och sen solade och badade vi några dagar på en liten ö (Labuan) som ligger mellan Kota Kinabalu och Brunei. Alltså, det var en helt OK resa, och vi hade många häftiga upplevelser, så det är absolut värt ett besök, men som sagt, jag tycker att det finns andra ställen man hellre kan åka till innan man åker till Borneo. 