24 personer i Sverige med mitt efternamn och 297 med hans.

Mitt för- och efternamn i kombination är JAG också ensam om då det bara är min släkt + en annan släkt från samma by (men inte slöäkt med oss) som heter så i efternamn.

Jag skulle känna min mindre gift om inte vår familj hette likadant i efternamn.

Det finns tre i hela världen som heter det jag heter...

Det är ju helt individuellt förstås, men som sagt känner inte jag så. Och nu har vi varit gifta i ett drygt år. Däremot har jag vid flera tillfällen dels sett fördelen med att ha kvar mitt gamla efternamn - alltifrån gamla polare som hittar mig på Facebook till mer seriös nytta i jobbet. Och dels har jag varit med om att kallas Vickan "Makens Efternamn" - men då rättar jag bara den som säger fel lite vänligt och sen är saken ur världen.

Än så länge har vi inte några barn, men får vi barn har (mest jag) vi bestämt att de ska få makens efternamn, mest för att så sker automatiskt om föräldrarna är gifta. Lägger inte nån värdering i detta, utan tycker det känns som en ok lösning. Blir det DÖKRÅNGLIGT i framtiden kan jag tänka mig att ta makens efternamn som mellannamn - ett namn som jag i så fall använder enbart vid "skriande" behov.

Mitt efternamn är det endast 8 personer som heter i hela världen och i februari blir vi 9! Det var 5378 st som heter som min blivande man.

Jo, alla tycker vi olika gällande fördel/nackdel med att behålla sitt namn eller ta något nytt.

Det absolut viktigaste för mig är att vi kommer att heta lika, sedan om det blev mitt som jag hoppades eller hans som det nu troligen blir, det kommer helt klart på andra plats.

Jag hade velat haft kvar mittt namn för unikiteten, men att ta hans är också ett steg till att säga till omvärlden inkl. gamla vänner och jobb och alla andra som känner mig vid mitt gamla namn som att jag tagit ett stort steg i mitt liv till att bli en familj. Att svar med mitt nya namn blir lite coolt och få berätta JA, jag är numera gift .

Nä, det börjar kännas helt OK att heta som fler andra här i Sverige. Kanske inte världens roligaste att heta som flera andra, men vi blir ju en familj även till namnet

Oj, jag trodde att eftersom jag har ett namn som slutar på -sson så skulle det vara vanligare än sambons namn. Men det var under 1000 personer med mitt efternamn och över 5000 med hans! Men jag kommer vara den som byter ändå. Vi är helt överens om att vi vill ha samma efternamn, och om han bytte till mitt skulle han ha exakt samma namn som min kusin. De är dessutom jämnåriga, och bor i samma lilla kommun. Kan bli opraktiskt...

Vi är båda helt ensamma med våra namn - båda har efternamn som bara våra familjer har. Och ingen av oss har bytt - ingen av oss kände att samhörigheten i äktenskapet/familjen satt i namnet.

Hej Hej!

Just vilket namn jag och min blivande man ska ta är det absolut största problemet...vi har inte jätteovanliga namn men inte helt vanliga heller men båda känner sådan samhörighet med respektive efternamn och framför allt en stark identifikation!!! Har diskuterat detta fram och tillbaka men vi löser det inte...har även kikat på alternativet att båda byter till ett släktnamn. Att behålla våra respektiva efternamn är inget alternativ för oss då vi tycker ett gemensamt efternamn är en del av äktenskapet, att man heter och tillhör samma familj.

Av mitt efternamn finns det 272594st och hans 5st, har alltid sagt på skoj att jag gifter mig med honom bara för att få hans namn, gillar tanken på att bli den 6e och att få bokstavera namnet som han ofta får göra, jätte less på att ha ett :sson namn dom är så tråkiga enligt mig. Sen att anonymiteten försvinner lite gör inte så mkt för mig.

Det är bara jag som heter som jag i hela världen,men jag byter efternamn ändå,blir nog ensam om den kombinationen iaf. ;)