Vi har bestämt att vi ska låta bli "sånt" fram till bröllopsnatten. Nu är det bara det att det är 1,5 år dit!! :D
Är det någon som är/har varit i samma sits? gick det eller borde jag ge upp? är på god väg att göra det...
joo... och en grej till, om det är så att man inte haft sex på 1,5 år o vill uppleva något magiskt på bröllopsnatten så är ju möjligheten ganska stor att..eh.. underbart blir väldigt kort så att säga ;)
Haha. Blir det kort så blir det ju extremt efterlängtat i alla fall! :D
Man tar inte avstånd från någon om man inte har sex, inte jag i alla fall. Nog somnar man i dennes armar varje natt ändå, och vaknar med frukost på sängen i alla fall. Bara för att... hur ska jag uttrycka det... man inte penetrerar så är allt lika fint och bra ändå. Inte tar man ju avstånd från varandra, det vore ju sjukt.
Nja, det där är väl individuellt - men åtminstone jag funkar som så att ju mindre sex jag har, desto mindre sugen blir jag. Och om allt utom penetration är ok ändå så blir jag mest bara förbryllad över påhittet.
Zozo o vickan har sagt det mesta som jag hade tänkt, så jag kan bara konstatera att det verkar märkligt - av en hel massa skäl. Men visst, tror ni att ni blir glada av det så kommer ingen att hindra er från att försöka!
självklart tar man inte avstånd från varandra även om man inte har sex, men att ha sex är ju faktiskt så nära man bara kan komma varandra. Men det kanske är där skillnad mellan "vanligt samlag" som du skrev och att älska ligger. Jag vill nog precis som Zozo skrev inte kännas vid några "vanliga samlag" för varje gång är speciellt och betyder något alldeles extra.
Och JAG tror att ett förhållande behöver det för må riktigt, riktigt bra. Men som sagt, det ni ska göra är väl ett bra experiment för att se hur just NI fungerar.
Well, personligen tror jag inte att det finns ngt så enkelt svar som att sex ör det viktigaste eller det som gör att man håller ihop en relation eftersom alla människor och relationer är olika. Jag vet att rätt många tycker att det är rätt uttjatat oavsett om man benämner det ovanligt eller vanligt sex och att de anser att den psykiska bindningen är det viktigaste och mest tillfredställande.
Utan att ta ställning för eller emot någon sida här alltså. Alla har vi våra idéer.
Oki... Nu talar jag av egen erfarenhet.. Jag var tidigare förlovad med en man. Vi bestämde oss för att gifta oss och samtidigt avstå från sex fram till bröllopsnatten. Allting var ett gemensamt beslut. Det var väl ungefär 1 år fram i tiden.. Bröllopsplaneringen fortskred och allt var färdigt. Visst var jag väldigt sugen på att ha sex, men vi hade ju bestämt oss för att göra bröllopsnatten till något riktigt speciellt så därför höll vi på oss... Trodde jag!!
Det visade sig 3 månader innan bröllopet att min dåvarande INTE hade kunnat hålla på sig utan skaffat sig en på sidan om. Jag kan bara säga att det inte blev något bröllop alls! Hans försvar var "Jamen, du släppte ju inte till och jag har behov"
Sedan är jag nog en av dem som tappar lusten mer och mer ju längre jag går utan. Nu är jag inte sextokig.
Visst tycker jag att man ska "spara sig" till bröllopsnatten, men tycker nog att det räcker med några månader i så fall. Sedan märkte jag själv att det inte blev så mycket romantik på själva bröllopsnatten. Vi var helt enkelt för trötta och ville bara sova båda två! Morgonen därpå... det är en helt annan historia
Detta är nu inget påhopp och jag säger inte att alla killar är lika som min f.d. var. Men du frågade efter erfarenheter i frågan....
Mitt råd är nog att ni visst kan avstå från sex, men kanske välja en kortare tidsperiod.. t.ex. 6 månader. 
Yllo: Ja, det är ju skräckscenariot. Men hände det inte innan äktenskapet så skulle det nog sannolikt hända under tyvärr. :(
Hm, ja, för otrohet brukar ju inte direkt vara ensidigt kopplat till just behovet utan snarare till förhållandet i sig.
