Stora tönttråden!
Varför ska det vara så inåthelvete svårt för?
Jag menar, hade jag exempelvis varit alkoholiserad, våldsam, otrogen och manipulativ hade jag garanterat kunnat välja och vraka mellan hundratusentals vrålkära och villiga kex fast beslutna om att gifta sig med mig så fort som det överhuvudtaget vore möjligt. Men icke, till min stora skam och nesa så är jag ju då av naturen någorlunda skötsam av mig, dricker knappt alkohol exempelvis, i all korthet: jag uppfyller de flesta kriterier som krävs för att kallas för "En Snäll Kille". Och den stora lögnen lyder ju att det är just detta alla tjejer säger att dom vill ha, bara för att i nästa andetag kasta sig efter första bästa neandertalare på samma sätt som en utsvulten finnstövare slänger sig fram mot en nyss framställd skål med VOV. För med oss "snälla killar" (synonym: nördar, töntar, idioter, individer utan människovärde etc) är det nämligen på det här viset: vi vaknar inte upp varje morgon i ett dike efter ett fylleslagsmål, vi super inte upp lönen och pantsätter inte våra gamla skröpliga farmödrars hus för att kunna köpa dyra lyxbilar vi inte har råd med. Hade vi haft ragg/tidigare förhållanden värda att nämna skulle vi inte skryta om dem, och vi skulle aldrig ens få för oss att vara otrogna, bruka våld eller vara allmänt orättvisa och omogna. Naturligtvis är detta beteende, alltså att vara "snäll", rätteligen att betrakta som sjukt och oattraktivt bortom all rim och reson, och vore nu inte regeringen så släpphänt så skulle det ju egentligen avhjälpas meddelst exekutionspatrull varhelst det förekommer.
Jag menar: 22 år och oskuld! Finns det överhuvudtaget någon tjej vid sinna sinnens fulla bruk som skulle vilja ta i mig ens med tång (ens om tången satt på en tre meter lång käpp)? Alla vet ju att man måste ha legat med minst 400 stycken innan man förtjänar någon kärlek eller sex överhuvudtaget!
I en aning allvarligare ton är jag totalt nerdeppad ikväll. Och alldeles smaklöst självömkande. Och det ska man ju absolut inte vara! För givetvis är det ju så att man måste ha självförtroende för att kunna träffa någon! Och det har jag ju inte. Så det är ju fel på mig. Att det lilla självförtroende gentemot det motsatta könet jag en gång hade totalt smulades sönder av det fruktansvärda ex jag tack och lov lämnat bakom mig ändrar ingenting heller: man behandlas ju som man låter sig behandlas, alltså förtjänar jag att ha dåligt självförtroende. Så rent logiskt, matematiskt, geografiskt, tvärvetenskapligt och framförallt gastrononomiskt kan man därigenom få fram att mina chanser att lyckas här i livet = 0.