Stora tönttråden!

Isf är jag en tjej som fastnar för "töntkillar"!
Min m2b super i princip aldrig (tack gode gud för det). Han skulle aldrig få för sig att vara otrogen. Han har legat med 1 tjej innan mig. Han är totalt genomsnäll och skulle aldrig ta till våld, osv osv.
OCH, han är precis så som jag vill ha honom!! Så ALLA tjejer vill faktiskt inte ha "farliga" killar.

Upp med hakan nu. Så farligt är det faktiskt inte, även om det kan kännas så när man sitter uppe frammåt vargtimmarna

Innerst inne verkar det som att du ändå vet att det är du som är bra! Och det andra alternativet dåligt (alltså, bad boy = just bad eller hur). Där har du en fördel när det kommer till att faktiskt hitta äkta kärlek tror jag. Nu är inte jag nån relationsexpert så jag kan nog inte lösa problemet hur du "bör" göra för att lösa ditt problem - det kan säkert någon annan här göra bättre , men jag kan i alla fall ge min syn på fenomenet bad boys.

Såhär tänker jag:
Man måste tycka om sig själv för att kunna (våga) bli omtyckt.
En "bad boy" tycker förmodligen inte om sig själv på ett genuint och insiktsfullt sätt - då skulle han inte ha sitt destruktiva beteende. Att man anammar hypermaskulina normer är ett sätt att överkompensera för något man tycker att man saknar om du förstår? Så, en bad boy kan aldrig (våga) hitta äkta kärlek - om han inte blir snäll dvs.

Det finns flera paradoxer som tjejerna som faller för bad boys faller för tror jag:
Om de lyckas omvända killen, så tror de att de speglar hur mycket han älskar dem. En annan sida av myntet är nämligen, att dessa tjejer garanterat har problem med sin egen självkänsla, de tycker inte heller om sig själv. Att "omvända" bad-boy-killen = att höja sitt eget självförtroende.
På ett djupare plan kan det nog vara så att en relation till en "bad-boy" på sätt och vis faktiskt är ett fegt val. Eftersom killens beteende vittnar om att han har problem med närhet - och man själv har problem med sin självkänsla - så innebär det att man garanterat inte kommer att behöva utstå kravet på att älska sig själv (tjejen måste ju också tycka om sig själv för att (våga) bli omtyckt). Man får en trygg distans, samtidigt som man kan lägga allt krut på att förändra killen istället för att behöva arbeta på sig själv. Well - det är min amatör-analys iaf

Däremot: En snäll man, så som du vet att du själv är - är en betydligt större utmaning för en tjej. Du är trygg i dig själv eller hur. Du är den du är låter det som . Även om du ser att du inte faller in i nån hypermaskulin norm så ändrar du dig ialla fall inte - du blir ledsen för hur normen ser ut - men inser att det är fel på normen - inte dig själv! Det tycker jag ialla fall vittnar om en relativt god självkänsla! Och det är BRA!
Det är det jag tror tjejer (i din ålder ) räds lite. För en relation med en kille som är trygg i sig själv skulle jag själv nog i din ålder ha tänkt som så att det innebär
1. att man kan bli omtyckt av honom, och Oj! då måste man ju tycka om sig själv med
2. en relation löper risken att faktiskt bli djup och seriös, är man redo för det?

Nåväl: Kontentan blir ialla fall att NÄR en tjej faller för dig - så kommer hon sannorlikt både att ha bra självkänsla, vara genuint intresserad av dig, och dessutom redo för en seriös relation. Tror jag och det låter ju som nått värt att vänta på?

Nu får nån annan ta över om hur du ska göra för att få dom på kroken godingarna alltså Lycka till!

moahahahaha gastronomiskt *fnitter* yey! galghumor! gött

Min fundering är om du letat på rätt ställe? Varför skulle du ens vilja ha de tjejer som bara faller för b-boys? Det är som Ms K sa att det säger nog mycket mer om tjejerna än om dig. Vart träffar du dessa idiotiska tjejer som inte uppskattar en bra snäll kille? Jag faller också för töntar. Min m2b är utan tvekan en av de snällaste människor jag träffat. Förresten brukar det faktiskt vara så att det inte är helt enkelt för snälla tjejer att hitta killar heller...Har du provat att träffa folk på nätet? Nu menar jag inte att BT är den bästa sidan för det men det finns ju andra sidor... Du verkar ju ha lätt för att uttrycka dig när du skriver och gör det på ett sätt som gjorde att åtminstone jag fick lust att svara. Varför skulle inte det funka på andra sidor? Lycka till!

Varken jag eller nån av mina kompisar är ihop med bad boys. Visst har vi varit där och famlat men de vi valt att bli seriösa med är snälla, kloka killar. Det finns vissa tjejer, liksom killar, som inte respekterar sig själva tillräckligt mycket för att välja någon som är bra för dem, men jag tycker inte att det är norm för hur tjejer väljer partners generellt.

Tack allihop, men det känns ändå omöjligt! Man ska ju vara erfaren också...och jag har egentligen inga erfarenheter alls att komma med, förutom mitt ex då som är en väldigt negativ erfarenhet, detta i en värld där alla verkar ha varit i de mest fantastiska förhållanden och romanser. Jag menar, hur ska jag någonsin kunna mäta mig med alla de otroliga äventyr precis varenda tjej tycks ha varit med om? Det är bara att titta på mitt ex, hon hade bland annat varit med en 40-årig (därtill gift!!) spanjor hon följt med hem, varit mer intim med än hon någonsin egentligen var med mig och vars kommentarer var de bästa hon någonsin fått och betydde så otroligt mycket för henne. Jag fick därtill höra att eftersom vi var ett par så betydde ju inte mina kommentarer någonting, jag hittade ju bara på för att det var så man gjorde i ett förhållande. Hon hade väl rätt i att det faktum att jag tog illa vid mig av detta beror på mitt dåliga självförtroende (egentligen borde ju en sådan historia hejas på med glada tillrop vad jag förstått), men hur blir jag en såpass underbar kille, kan man undra?

Tro mig när jag av egen erfarenhet säger detta... Du är inte ensam eller annorlunda på något sätt!

Jag har inte så många förhållanden bakom mig men de jag har kan nog hjälpa mig att hjälpa dig lite med dina funderingar.

Pojkvän nr 1

Snäll lite blyg kille som hade väldigt dåligt självförtroende pga sin längd och vikt. Han var kort och lite rund... Han visste inte så mycket om förhållanden men han växte under vårt!
Han lärde sig att genom att bara vara sig själv så faller det sig rätt bra till slut.

Pojkvän nr 2

En kille som var som en smal som en sena... Gick alltid i jeans och flanellskjorta. Hade glasögon och "tönt"frisyr(inget illa med detta)
Han var hur snäll som helst och gjorde inte en fluga förnär. Han gjorde en del romantiska saker men det viktiga var att vi gjorde saker tillsammans. Både med och utan vänner. Vi var tillsammans i 1 1/2 år tills HAN blev osäker på vad han kände. (visste inte om han var kär i en annan...) så då klarade jag det inte längre. Han gjorde slut med mig när jag upptäkte detta och frågade...

Pojkvän nr 3

Min M2B. Hård på ytan när vi träffades vilket gjorde att jag inte var så intresserad förrän jag upptäkte världens mjukaste och goaste kille där innanför... Det var när jag fick se den sidan som jag blev nyfiken
Nu har vi varit tillsammans i 7 år och ska gifta oss!

Det jag vill säga med detta är att det finns sånna som jag och de andra som svarat dig som inte vill ha det tuffa och ruffa utan det mjoka och goa!

Att du är 22år och inte så erfaren tycker jag inte att du ska se som ett bekymmer. När man träffar någon ny så är det som att ha sex för första gången. Man måste lära varandra vad man tycker är skönt och inte. Sånt är olika!

Lycka till!

Att vara oskuld vid 22 års ålder är INTE så ovanligt som samhället kanske får oss att tro.

Bara som en parantes: En kille som är gift och är otrogen med en annan kvinna kan per definition inte vara underbar!

Se över dina förebilder...

Jag skulle aldrig "heja på" en historia som innebär att någon är otrogen och alla ser det inte som en merit att ha varit med många!

Min bror var riktigt fast i töntträsket. Att han gick runt och ömkade sig själv det hjälpte knappast heller!!!
Han kunde stöta på varenda tjej han träffade på, han var heeeelt desperat, och vem fan gillar sånt? Ingen tjej vill ha en kille som är villig att ta vem som helst. man blir inte direkt utvald eller speciellt...

Till slut så orkade han inte tycka synd om sej själv längre, utan började ägna sig åt andra saker. Han la ner mer tid på sina intressen än på att ragga på allt som rörde sig.
Å då hände det. Vid 27års ålder blev han av med oskulden. Det kanske inte var världens bästa erfarenhet, det var ett onenightstand med nån tjej på en fest. Men det hjälpte till att släppa de sista ångestkänslorna. Nu började han mer tänka "jag träffar ngn när jag gör det. det e lugnt".
Ett år senare hade han träffat stora kärleken. De är nu gifta och har barn.

Så när det händer, så kan det gå ganska fort istället.