Jag och min fästman kommer vara 29 när vi gifter oss om ett år. Då har vi varit tillsammans i 3 år och bott ihop i drygt 2 år. Det har gått fort, men när vi träffades hade vi båda pluggat på olika håll, sett våra delar av världen, gått på nitar och lärt oss vad vi vill ha ur ett förhållande. Vi har inget gemensamt bagage (typ otrohet, uppbrott, drama!) vilket vi tycker är skönt. Andra tycker tvärtom - de har gått igenom så mycket tillsammans att de är sammansvetsade av sina prövningar... Vi känner oss i alla fall trygga och lyckliga tillsammans och det är väl det viktiga?!