han vill men inte jag...

(kommer att logga av nu, men kikar in imorn bitti igen=) sov gott!

japp vi pratade massor innan vi gifte oss men då kom vi båda fram till att det nog var bra om jag blev klar med skolan först iaf.... det verkar som om giftermålet gjort att han tror det är fritt fram bara. Trodde jag var gravid för 2 månader sedan när jag sedan berätta att jag inte var det så såg jag riktigt hur ont det gjorde i honom.

Vi är j-ligt överens om mkt annat men det känns som om han tror det är så lätt att bestämma detta och sen "låna" ut sin kropp till ett litet väsen i nästan 10 månader han säger hela tiden att han kan var mkt pappaledig men det går ju inte att sticka under stol med att ett barn förändrar hela ens tillvaro.

jag idrottar och har nu tagit steget upp i div 1 ett barn skulle i princip innebära att det är ajöss och goodbye med det också, jag skulle inte klara att träna upp allt igen efter en graviditet har sett adnra i laget som försökt.... tiden räcker dessutom inte till sen.

fn nu sitter jag och argumenterar med er här =) ni ser det blir värsta försvaret så fort frågan kommer upp...

ja lite av ett försvar var det!
men egentligen spelar ju inget av d där ngn roll, d som betyder något är ju hur du KÄNNER...
är du helt enkelt inte redo så är du inte det! det borde räcka som argument tycker jag...

blev nyfiken, div 1 i vad? sitter själv som funktionär i handboll.. (som tur e kan man ju fortsätta me d ganska snabbt efter en graviditet, bara man har tid!!!)

Men som du säger så förändrar ju ett barn hela ens tillvaro, det är den största omställningen man kan tänka sig och säkert den störtsa utmaningen ett förhållande kommer att möta. Och om så en av parterna inte är helt redo kommer det med all säkerhet bli värre?
Nu babblar jag bara, har ju inga egna barn, kan man tänka mig..

Hur långt har du kvar av skolan?

Du är ju så ung! KLart du inte känner dig redo, det är inget konstigt med det! Vissa är redo vid 18 års ålder, andra vid 35 och en del blir det aldrig/vill inte. Stressa inte, du är fortfarande så ung. Det måste han väl förstå? Lycka till!

mrs D jag spelar fotboll, sorry =)

Min syster sa ngt som jag tog åt mig av häromdagen, när hennes 7 månaders flicka skrek och skrek och hon lämnade över henne till sin sambo varav han säger nej men det funkar ändå aldrig när ja försöker få henne tyst! Syrran sa efteråt att hade ointe hon varit helt säker på att detta var vad hon ville (ha barn alltså) så hade hon säkert kunnat slänga ur sig ngt i stil med att ja men det var ju du som ville ha barn!!!

Tror att man lätt kan bli bitter om man gör ngt så stort för ngn annans skull utan att vara redo.

Gud vad skönt att få vädra allt detta utan att ngn blir sur =))

mrs D hur går det förresten med "skapandet" =)
Kan tänka mig att det är en speciell känsla, att inte längre behöva oroa sig för att bli gravid utan snarare tvärtom

skapandet? *S* hehe, ja.. vi försöker inte för tillfället, vill helst inte vara gravid med mage till bröllopet..
Men sen så! drömmen e ju såklart att berätta för alla på festen att vi väntar en liten... =) men d e ju en dröm! det kan man knappast räkna me *s*

Låter som ni får det på rätt köl iaf, ni får väl låna systerns dotter så får han se va d krävs att ha barn! haha, eller så blir han ännu mer sugen..

uppdatera mig!!

fn vad sjuk man är. idag jhar jag gått och tänkt och tänkt och kom fram till att jo för f*n vad mysigt nu vill jag ha barn... MEN så kommer jag hem och han baörjar snacka om det och jag blev bara så ANTI.... han pressar mig så jag bara gör tvärtemot hela tiden...grrrrr

jaja det ordnar sig nog, =)

JA just det täntke inte på det, men det lät ju skitmysigt stänk att ställa sig upp på bröllopsfesten efteråt och säga till alla att ni har ngt att berätta.... tystnad..." vi ska ha barn!!!!!" snacka om reaktioner =)=)=) det lär ju aldrig ngn glömma =)

ne jag vet!!! d e värsta grejen o komma me på festen efter man precis gift sig=)

men d kommer säkert inte bli ¨så... alltå... bebisar e ju knappast kända för o ha tajming... hm...

men men..

hur går d me er diskussion? har du försökt prata?

ligger lite nere just nu men det störiga är ju att var gång vi ska ha s*x så blir det ju genast frågan om ska vi ha skydd eller inte?

Har försökt få honom att skjuta på det tills efter smekmånaden iaf eftersom ja inte tyckte det var så roligt att vara gravid och åka till konstiga länder där man itne alltid vet exakt vad man stoppar i sig, men då mena han på att det är ingen fara de äter ungefär som vi utan att ha varit där eller frågat ngn... blir så arg vill iten att vårt barn när det blir av ska vara ett "problem". jaja usch vad gnällig jag blev ska försöka se det positivt; eftersom jag har mkt att gnälla om innebär det att jag inte är ensam, att jag har en man.... har haft skitmkt idag men det innebär ju också att ja faktiskt har ett jobb att vara tacksam över =)