Bröllop utan känsla...

Gemma

Hej på dig!

Jag vet vilket ursprung julen har, men jag håller endå fast vid att jag tycker att det är barnens högtid.
vist vill vuxna äta gott och träffa vänner och familjer som man kanske inte träffar så mkt annars.

Men att se hur det glittrar i barnens ögon, dom tycker att allt är så spännande..dom tror på tomten.
Allt det gör att jag gärna anstränger mig lite extra...just för att det fortfarande är magiskt för ett barn allt det med julen.

Och jag vet faktiskt MÅNGA vuxna som inte tycker att julen har samma magi längre som när man var barn och faktiskt trodde på tomten.

Jag älskar julen, tycker att den är jätte mysig och längtar hela året tills jag får spela de gamla hemtrevliga jullåtarna igen. Men jag ligger inte vaken halva natten innan julafton för att det är SÅ pirrigt och spännande...inte som när jag var barn.
Jag tycker inte längre att det är EVIGHETER till julafton när det är 3 dagar kvar, det gjorde jag när jag var barn.
Så lite av den känslan har faktiskt försvunnit nu när jag är äldre.

Men min dotter har det ju nu, och att se henens ögon glittra när allt är så spännande runtomkring....det gör julen helt fantastisk.

Hur kom vi in på det här med julfirandet?
Det är ju ingenting som TS skriver om, och hon anklagar ju inte tösen, snarare att det blev ett irritationsmoment som hade kunnat hanterats bättre av föräldrarna.
Ett barn är alltid ett barn, men det är fortfarande föräldrarnas ansvar att se till att barnet sköter sig, speciellt i en sån stund som en vigselförrättning. Helt enkelt av ren och sund respekt mot brudparet.

Är allergisk mot s.k. curlingföräldrar som bara gullar och ler drömskt mot sina skrikiga barn, utan att se på omgivningen.

Jag själv skulle bli skitirriterad om ett barn (men mest på föräldern som inte gör nåt åt det) störde under vigseln, men däremot skulle jag inte låta det förstöra vår dag och försöka göra det bästa möjliga av situationen, men det är ju precis detta TS behöver råd om, inte hur hon BORDE ha gjort, det hjälper ju inte nu.

Jag tror inte alla minns sin vigsel så vidare klart efteråt, oavsett om de har haft barn som lever runt i kyrkan eller inte. Jag tycker mig hela tiden se kommentarer från nyblivna brudar om att ta tillvara på dagen, att allt går så fort, att de knappt mins något av själva vigeseln osv. Jag tror det är helt normalt.

Jag tror att du föll lite i fällan av at tha det perfekta bröllopet och ha höga förväntningar på hur det ska vara. Att se vigseln som ett magic moment är nog lite farligt, just för att det är så mycket hela den dagen, nerver på helspänn osv. Men det går ju inte att göra så mycket åt nu. Det enda du nu kan försöka göra är att välja hur du ska se tillbaka på det. Att du kännde dig vacker, hur det känndes när ni gick in i kyrkan, att du minns hans ja (jag kan inte minnas min blivandes ord från genrepet trots att jag var hur rörd som helst). Minns de trevliga talen, den goda middagen osv. Om du hänger fast vid att det inte blev som du hade tänkt så väljer du ju att göra din bröllopsdag till något negativt. Välj att göra den till något positivt.

Jag har inte läst alla svar i tråden. Men trots att inget barn eller någon annan störde vår vigsel, kände inte jag heller den där euforiska lyckan eller blev rörd till tårar under vår vigselakt. Jag blev asnervös precis när vi skulle gå in i kyrkan och det släppte inte förrän när vi gick ut igen. Jag tycker att vigseln var underbar så här i efterhand, men jag kan känna mig lite ledsen över att jag nog inte strålade av kärlek och lycka direkt. Min man ser så där superlycklig och kär ut när vi tittar på inspelningen från vigseln, jag ser stel ut. Så du är inte ensam om att känna så.

Verkligen jättetråkigt att din systers dotter förstörde vigselakten för er. Det är säkert så att förldrarna bara tycker att det är gulligt, men de flesta andra tycker inte att det är gulligt när småbarn härjar runt i kyrkan. Världigt respektlöst mot er av din syster att inte ta hand om barnet.

J_J

"Hur kom vi in på det här med julfirandet?
Det är ju ingenting som TS skriver om, och hon anklagar ju inte tösen, snarare att det blev ett irritationsmoment som hade kunnat hanterats bättre av föräldrarna."

Det var TS själv som började skriva om julen och att allt skulle kretsa till syskonbarnet då med mm....

lillamillan

Ursäkta mig, jag som läst tråden slarvigt...

J_J

Det är ok :)

by the way och fortfarande OT: julen var en hednisk högtid från början men som med så mycket annat har kristendomen gjort om den till "sin" högtid...men nu tycker jag tråden ska återgå till det den verkligen handlade om: hur ska TS kunna känna lycka över sin bröllopsdag? Jag tycker så här: släpp allt det tråkiga som var och fokusera på det som var viktigt, ni blev man och hustru och gör om ceremonin ni två, det är ingen idé att gräva ner sig i det som har varit, bättre att glädja sig! Det spelar ingen roll hur mycket du än grämer dig, ni får inte tillbaka er bröllopsdag för det! Då är det bättre att försöka gå vidare och inse att den dagen blev ni ändå gifta och så var det med det. Kanske låter hårt, men jag anser liksom någon mer här uppe att man VÄLJER hur man tolkar en situation -läs Kay Pollack, Att välja Glädje, rekomenderas varmt till alla hispiga brudar som tycker saker går fel. Det är alltid du som människa som i slutändan är ansvarig för hur du ska tolka situationer! Läs den så blir du nog glad igen! Stor kram

Angående julfirande så kan jag ha lite samma känsla när det kommer till våra syskonbarn. Jag älskade själv julen som barn och det är absolut inte något som jag missunnar några barn i hela världen att få ha den känslan. Men när vi var barn så anordnades inte hela julen efter oss barn. Delar av julafton var lite seg och lång, vilket var en del av väntan på tomten och allt det där.

Nu när våra syskon fått barn ska plötsligt alla traditioner ändras. Julklappar måste öppnas på förmiddagen, för barnen kan inte vänta. Det viktigaste är att allt blir på barnens villkor, vilket tyvärr grumsar vår julkänsla en del.

Bruden blå

Jag tycker verkligen att du är inne på rätt spår.
Om man förväntar sog att alla ska komma och se till att dagen blir lyckad åt en, då kan den inte bli bra.
man kan inte sitta och tänka "MIN dag, MIN dag...och tro att glädjen ska infinna sig.

Men om man bjuder in andra att vara glada och inte bara tycker att andra kommer och stjäl av ens centrum, då blir man lyckligare själv.

I bruden blås fall var det en skock vilda ungar som bjöds in till detta "centrum" som var till för ngn annan.
Men delad glädje är ju dubbel glädje.