• Anais Nina

    Bröllop utan känsla...

    Gifte mig i lördags den 14/7, på kronprinsessans 30-årsdag, och känner nu ett ordentligt behov av att läsa "alla" trådar om bröllop som känns mer eller mindre misslyckade... för det gjorde vårt, trots att allt på ytan var perfekt: solen sken, inga incidenter, inga tvivel (längre) och lagom med tal och uppskattning. Småsaker hade jag velat göra annorlunda, men det är inte det som är grejen. Det är att känslan aldrig riktigt infann sig under vigseln (som jag tycker är den viktigaste delen), trots - eller kanske p g a - att vi valt ut texter, psalmer och böner som betydde jättemycket för oss, och som jag alltid blir gråtmild av att höra.

    Under repetitionen blev jag väldigt rörd och fick kämpa med tårarna när jag hörde "tager du..." för första gången, likaså när jag stod och skalade potatis någon vecka innan bröllopet och som en blixt insåg hur lycklig jag var över att få gifta mig, och min mamma ringer i samma stund och utan att säga "hej" börjar läsa en av verserna till bröllopet som jag bett henne leta fram - tårarna bara rann.

    Till saken hör - vilket jag helst vill glömma - att min systers ettåriga dotter tillika mitt gudbarn sprang omkring och förde oväsen i kyrkan under hela vigselakten och irriterade både mig, min blivande make och prästen men vi var alla för fega för att säga ifrån (gör inte samma misstag!). Det kanske låter som en petitess men det är en stor del av anledningen till att jag vill göra om det, alltså förnya våra löften, bara han och jag. Och vi tänker inte vänta tills "lämplig" tid har gått utan tänker göra det på bröllopsresan (när det nu blir).

    Allt detta har fått mig att fundera en hel del på hur fel det nästan alltid blir för mig när jag vet att jag vill eller "borde" känna något.

    När vigseln blev rätt så tom stegras ju även desperationen kring att "the moment" måste infinna sig senare under dagen vilket den ju såklart inte gör då...

    Storgrät i telefonen till mamma vid midnatt på bröllopsnatten över att mitt gudbarn som alltid annars även stulit vårt livs känsligaste ögonblick... Som inte kommer tillbaka.

    Så, de stunder jag minns som mest lyckliga runt hela bröllopskarusellen är faktiskt potatisskalarstunden och generalrepetitionen, och sedan har jag en stark minnesbild av min mans glädje och övertygelse i rösten när han svarade "ja", som värmer mitt hjärta så här i efterhand. Men med risk för att låta bortskämd vill jag känna det där magiska när vi lovar varandra evig trohet också...

    Jag vet inte om problemet är mest att min guddotter störde, eller mina förväntningsproblem. Man kan väl säga att om hon inte stört så hade jag åtminstone vetat att problemet låg hos mig. Det känns så irriterande att veta att en sådan liten sak kanske var det som gjorde att känslan inte letade sig ända fram... Jag ser (själv) på alla bilder att jag inte är riktigt lycklig och ser lite tillgjord ut, medan min man verkligen stortrivs. Och det dumma är att jag borde ha fokuserat mer på honom och hans/vår lycka än på att jag måste känna något, ego som man är. Det var nämligen finstämt och vackert för alla andra, jag ser att de menar det när de säger det, men det var ju VÅR dag!

    Inlägg om hur man förnyar sina löften verkar ju inte få många svar, men om någon vet något blir jag tacksam för tips.

    Hoppas att någon förstår och inte bara tycker att jag har "lyxproblem"...

  • Svar på tråden Bröllop utan känsla...
  • Bakelse

    Marlean:
    Nej så tror jag inte att det är. Däremot finns det tillfällen när barn måste lyssna på vad vuxna säger. Jag är absolut inte av åsikten att barn ska synas men inte höras, så missförstå mig inte. Däremot tycker jag att man ska vara konsekvent och att barn ska veta när man menar allvar. Med det menar jag att när en vuxen säger ifrån om att det ska vara lugnt och stilla en stund, då ska det vara det också. Så det handlar mer om att barn ska lära sig visa respekt snarare än att de inte får visa känslor etc.

  • Gerda

    Men om barn aldrig får tillfälle att lära sig vilka platser det gäller att visa hänsyn, vara lugnare en stund osv - då kan man heller inte begära att barn ska förstå vikten av dessa situationer. De är ju aldrig välkomna till dessa tillfällen!

  • Sister of the Night

    mammacatta

    Så de som inte instämmer med dig lever alltså i en fantasivärld?

    Tjena.

  • Gemma

    Vi förbjöd ingen att ha barn i kyrkan. Vi tycker om våra vänner och litar på dem, och de gick mycket riktigt ut om barnen visade ansatser till att vilja pipa. Om ni inte har förtroende för era vänners förmåga att visa er respekt - byt vänner. Eller fråga er hur bra vänner ni själva är.

  • Cattiecattie

    MammaCatta:
    Tycker det är helt fel att säga att för att vi väljer att inte ha barn i kyrkan under just den korta tiden under var vigsel, sa borde inte vi gifta oss i kyrkan. Kyrkan tillhör ALLA, inklusive barnen och alla bridezillor!
    Men självklart kan bada kategorierna vara där vid valda tillfällen. Jag tänker inte klampa in i brudutsyrsel o trängas i altargangen när kyrkans barntimmar har konsert, varför skulle jag vilja det?

    Och hur mycket det än retar gallfeber pa dig sa är det inte upp till dig att avgöra om vi bjuder barn eller ej.
    Du ska knappast komma o säga till oss att gifta oss i en trädgard för det.
    Jag o hela min familj har varit aktiva i kyrkan hela vara liv och därför vill vi, jag och min blivande man lova varandra evig trohet inför gud och församlingen, som vi väljer att ha barnfri, vid detta tillfälle.

    Jag tänker inte heller börja citera Jesus eller prata om mina samtal med präster, det hör inte till denna traden.

  • creative

    Har inte läst något enda svar, bara TS långa inlägg.

    Jag tror att man en sån här dag är så fylld av känslor, men också så mycket stress över alla detaljer och fix som man deligerat bort och också vill ha kontroll över. Känslor är inte bara att bli gråtmild i kyrkan eller känna att allt är jättespeciellt i ett visst ögonblick. Mitt råd till dig är att försöka släppa den besvikelse du känner och istället focusera på att du och din underbara man har lovat att älska varandra hela livet. Ni har varandra nu och för all framtid.

    För att du inte kände som du trodde i kyrkan, är inte bröllopet förstört! Jag tror aldrig man kan förutspå hur man ska känna i stress och i stundens allvar.
    Om du lägger för stor kraft på din besvikelse, svärtas också er första tid som gifta ner av en dålig känsla- Låt det inte bli så!

  • Princessdiamond

    förvånad över att det tog så lång tid som det faktiskt gjorde innan tråden började härskna..

    jaja..

    jag orkar inte ens ge mig in i diskusionen..

    jag ville bara ge TS ett råd..

    jag och min man har nyligen kommit hem från en karibienkryssning.. vi var där för att min mans kusin skulle gifta sig :)
    antar att du förstår vart jag vill?? ;)

    www.royalcaribbean.com/home.do;jsessionid=0000Yg3RkbmZFQt1q5n0ds2Ndxa:10ktmf25f

    på den här sidan kan du hitta massvis med olika kryssningar..
    bla en 4dagars i spanien och frankrike för runt 3000 spänn..(billigaste rummet.. alltså utan havsutsikt) flyger du med ryan air till hamnen där båten utgår ifrån så bör det inte handla om mer än någon hundring..
    det skall vara all inclusive, alltså frukost lunch och trerätters på kvällen :)

    helt klart värt pengarna! de kan även hjälpa dig (er) att ordna bröllopsdelen :)

    kram!
    det skall vara

  • Princessdiamond

    länken ville inte funka helt.. du kan dock klicka på deras logan i vänstra hörnet när du öppnat min länk så löser det sig automatiskt :)

  • Skalar

    mammacatta, ja du kanske tycker att mina jämförelser var dåliga, men det tycker inte jag. Jag vt också att Jesus sa, låt barnen komma till mig. I kyrkan är alla välkomna, barn såväl som vuxna. Man kan ju gå med sina barn varje söndag i kyrkan. Men jag tror att många inte gör det, kanske för att man själv inte har så mycket ut av det. Man kanske inte tycker att en ett eller tvååring har så mycket ut av det heller och därför går man inte på gudstjänst med sina barn. Många kyrkor har t.o.m samtidigt som högmässor/gudstjänster speciella aktiviteter för barn i ett angränsande rum. Där man kanske läser något och sjunger sånger och där det kan passa med lek och lite bus. Det görs väl just för att barnen också ska få del av kyrkan och dess budskap. Samtidigt kan vuxna ta del av en gudstjänst, som är anpassad för vuxna och ganska tråkig för små barn, utan att det springs, leks och skriks under tiden. Då gör kyrkan fel i så fall? Eller skulle alla brudpar ha ett barnrum i anslutning till sin vigselgudstjänst? Som sagt det finns massa sätt för barn att få ta del av kyrkan och det finns inget som säger att just de 30 till 45 minuter som en vigsel tar är bästa tillfället.

    En vigsel i kyrkan är också en gudstjänst och jag kan då inte riktigt förstå varför en ett eller tvååring skulle få ut så mycket av det heller. Om de springer omkring och leker, så kan man ju inte säga att de direkt tar in själva gudstjänsten. Därför tycker jag att liknelsen med t.ex. en biograf var relevant. Man tar inte med sig barnet, för att barnet inte skulle ha så mycket ut av det. Barnet skulle tröttna och förmodligen störa de andra biobesökarnas upplevelse. Tror att de flesta föräldrar skulle ta med sig barnet ut då. Skillnaden är att man i så fall värderar andras bioupplevelse högra än andra kyrkobesökares upplevelse. När man är gäst på ett bröllop besöker man ju kyrkan för att ta del av vigseln mellan två människor och vill gärna kunna höra det som sägs. Sen kan jag säga att anse att barn ska få härja runt som de vill i en kyrka inte är en typisk åsikt för någon som är kristen. Eller att man är mindre troende för att man inte anser det.

    Angående bibliotek så skrev jag ett föredrag och inte att besöka binliotek i övrigt. Jag hoppas verkligen att föräldrar tar med sig barn till biblioteket.

  • V I L M A

    Mammacatta, jag sa inga namn när jag menade att vissa är plumpa. Men du uppfattade det tydligen riktat mot dig. Inte helt fel kanske... Alla har rätt till egna åsikter, vad jag tycker är tokigt är att TS önskade stöd i sin besvikelse över ett bröllop som inte blev som hon hoppats på. Varför då gå in i denna diskussion när du helt tydligt ger henne allt annat än just stöd?!
    Öppet forum, javisst. Men det finns många trådar där man diskuterar barns vara och icke vara i kyrkan. Trådar där diskussionen gärna får bli hetsk. Jag tror inte att TS mår bra av att läsa att hennes besvikelse inte är befogad.

Svar på tråden Bröllop utan känsla...