Bröllop utan känsla...

mammacatta:
Varför så sur ;)

Välj vilka inlägg du läser, det gör jag :) en del är ju bara o hoppa över.

Tror att det blir lite antiklimax över det hela. Typ "Var det inte mer än så här?" efter all väntan.

Dessutom tycker jag det är lite trist att ingen här inne minns hur det var att vara barn och vara i kyrkan eller andra festliga tillställningar och hur bråkig man själv var och nyfiken, högljudd osv.

Jag kan ju bara säga att jag är glad att jag har vänner och släkt som delar min uppfattning, så vi slapp TS problem. Vi hade inte bjudit några barn på vårt bröllop och ingen tog med barn till kyrkan, som inte var stora nog att klara av det. Tycker det är lite sorgligt att en kyrklig vigsel skulle behöva vara synonym med barn som springer och skriker i kyrkan.

Intressant att ingen som är så för barn och gärna högljudda sådana har svarat på frågorna jag ställde tidigare i tråden.

Tycker ni som anser att barn har rätt att vara i kyrkan lika mycket som någon annan och därför ska vara det och ska få leva om som de vill. Tycker ni att det samma gäller för en begravning, låt säga när någon av era närstående gått bort? Det är då givetvis inte ert eget barn, utan någon avlägsens bekants barn som klänger på kistan och river i blomsterdekorationerna. Barn har väl samma rätt att vara i kyrkan då med, eller?

Hur är det med en öppen föreläsning på Universitetet, en disputation, kungliga operan eller ett allmänt föredrag på ett bibliotek? Inget av de ställena har vad jag vet ett uttalat barnförbud, så då är det helt okej att ta med sitt barn. Om sen ingen hör något av det aktuella föredraget, så ja barn är ju barn. Eller hur tänker man. Varför är just en vigsel i kyrkan det bästa stället att hävda barns rätt att vara barn. Jag är ganska nyfiken för jag fattar inte.

Kära TS,
så jobbigt det måste kännas för dig. Förstår verkligen din besvikelse över att er stora dag inte blev som du drömt om.

Jag har inte läst hela tråden, men blir lite besviken över så många plumpa inlägg och pajkastning mellan inläggen. Ta till dig stödet och strunta i resten

Jag kan bara säga att jag tror att din besvikelse kommer att blekna med tiden. Och försök att glädjas åt det faktum att ni nu är hustru och man. Bröllopet varar bara en dag, men ett fantastiskt äktenskap kan ni glädjas åt hela livet. Tänk på innebörden av era löften och vad ni faktiskt gjort - ingått i äktenskap med varandra! Finns det något vackrare än två människor som älskar varandra?

Vet inte om du tänker ta upp allt detta med din syster. Vet ju inte heller vad ni har för relation till varandra. Men tänk på att om du beskyller henne (visserligen med rättvisa) för att indirekt sabbat er vigsel kommer hon antingen bli arg och helt oförstående och/eller få enorma skuldkänslor (och hon kan ju inte direkt kompensera er på något sätt). Resultatet blir garanterat inte en bättre relation mellan dig och systern. Väg in detta innan du lättar på ditt hjärta. (och systerdottern kommer en dag säkert blir en cool och härlig ung tjej, och hur kul är det för henne att få höra från sin mamma att hon förstörde er vigsel?).

Tycker att er plan om att förnya löftena är en kanonidé. Förhoppningsvis får ni då er magiska stund. Det är ni värda!

Många kramar från VILMA

Skalar:

Håller med...

Skalar

Jag håller helt med dig om att barn kanske inte alltid är lämpliga att ta med sifg överallt. Vi bjöd inga barn till vårt bröllop då jag fått erfara av min syster som varit på många bröllop och som störts väldigt av barn som förstört hela vigsel. Jag är jätte glad att vi slapp detta orosmoment för det finns tillräckligt med saker att vara orolig över utan barn som trots allt är barn och behöver röra på sig.

Skalar:
Vilka märkliga jämförelser du gör!

Kyrkan TILLHÖR barnen på ett sätt som INTE resten av världen gör.

Sakramenten är ganska viktiga, förstå det. Dop och nattvard.
"Låt barnen komma til mig" sa han... vem var det nu...JESUS!

Men tar inte med barn på bio eftersom de inte har ut något av det - 2-3 timmar med filmer som antingen skrämmer dem eller tråkar ut dem.
ALLTID på restaurang - de måste ju också äta.
Var mer? Bibliotek? Självklart på bibblan - hur ska de annars få lust att läsa?
Operan? Varför? 1200 för att få gå därifrån efter 5 minuter på en kisspaus?

Mycket fånig frågeställning.

Barn är en självklar del i kyrkan - fråga gärna en präst.

Jag upprepar igen då:
om ni vill ha fullt kortoll över er vigsel - ta en borgelig i trädgården så FÅR ni det. Kyrkan tillhör ALLA, inte bara brudar med för högt ställda förväntningar.

Jag tycker det är respektlöst att kräva tystnad av barnen. De kräver ingenting av er, eller hur?

Alla har vi varit små. Även om det inte verkar så på somliga.

Sen är det en märklig inställning at förvänta sig _bara_ medhåll på ett ÖPPET forum.

Om man bara vill ha medhåll - gnäll framför spegeln.

Plump? Vem har varit plump? Rak och ärlig har jag varit. Alla lever inte i en fantasivärld.

Lite OT men har vi hamnat i ett samhälle där barn bara ska få visa glada känslor eller helst inga känslor alls? Om ett barn blir ledset, argt osv. får det inte synas/märkas?