• Jens90

    "Misslyckade" förlovningar

    Misslyckade förlovningar är kanske inte de rätta orden.

    Jag ville mest höra om förlovningar som inte gått som ni tänkt?

    Tex... Om ni hade planerat in att säga en dikt eller att säga några speciellt valda kärleksfulla ord? Sen gick det inte alls som ni skulle... Ni ballade kanske ur?
    Ni kanske hade planerat en plats en kväll, där ni skulle "ställa frågan" eller liknande? Men så var platsen upptagen eller något annat var i vägen så det inte gick som ni hade tänkt...

    Vad gjorde ni? Berätta gärna lite...

    Mvh, Jens

  • Svar på tråden "Misslyckade" förlovningar
  • Xerxesa

    Tack för er omtanke! Det var inte så illa som det kanske lät men vi hade en himla tur. Så nu ska vi gifta oss lika hemligt som förlovningen var :)

  • Jens90

    Xerxesa

    Jag önskar dig lycka till och jag vet att det kommer sluta jättebra! :)

    Mvh, Jens

  • Lilltrolle

    Vår förlovning var perfekt ända tills vi skulle gå de 50 meter från McD (där vi ätit nattamat) till hotellet. På vägen ut genom dörren ställer sig en kille som vi aldrig nånsin sett tidigare för, min man förstår inte riktigt vad han håller på med men jag känner vibbarna - använder underarmen och föser honom vänligt men bestämt åt sidan och säger till min man att gå på. Killen följer efter, måttar sparkar mot ryggen på min man, vevar i ansiktet vid två tillfällen och vid det sista slår han av min man glasögonen.... Är det något som får honom att se rött så är det när någon rör hans glasögon, han säger att det är som om någon petar honom i ögonen - han ser väldigt dåligt utan glasögon. Han måttar ett slag men missar och vid det här laget skriker jag, jag låter som nåt ur excorsisten när jag bara skriker åt honom att sluta och låta oss vara. (jag har upprepade gånger bett honom att låta oss vara ifred och manat på min man att gå fortare) DÅ vaknar hans kompisar och kommer springandes, som tur är - är det vettiga människor som tar bort killen där ifrån. Jag sov i princip ingenting den natten och vi packade ihop snabbt som sjutton dagen efter och åkte därifrån. Det var fruktansvärt obehagligt och jag kommer för alltid minnas vår förlovningsdag med lite obehag, det läskigaste känslan är att tryggheten är så vansinnigt nära med vakter på hotellet men att allt går så fort att vi hinner inte dit.

  • Jens90

    Lilltrolle

    Typiskt att det ska finnas såna människor. Jag har själv tyckt det känts obehagligt i nästan samma sammanhang fast inget hänt. Men när man går där med sin flickvän och det står "ett gäng" eller "en till två" och tittar på en så vet man aldrig... Usch!

    Mvh, Jens

  • September mys

    vi hade bestämt vårat datum långt i förväg men eftersom sambon bara sommarjobbade så kunde han inte ta ledigt, så vi båda jobbade...vi bytte våra ringar vid frukost bordet sen på kvällen så hade vi mys middag hemma..

    vart kanske inte så misslyckad men ändå inte så som vi egentligen hade önskat

  • Vesne

    Min man sa till mig på en busstation som renoverades (värsta utsikten haha) att när min mamma kommer (vi va på semester) så ska han komma hem till mig och be min pappa om min hand!

    Där sprack hela grejen med solnedgångar och stränder haha!

    Men jag är lyckligast för de!

  • zukigirl

    När min sambo friade så försökte han verkligen vara romantisk. Sänkte ner ljudet på tv:n flyttade undan bordet och gick ner på knä. Just i det ögonblicket när jag började fatta vad han höll på med (blev först irriterad över att han sänkte ljudet på tv:n)och samtidigt som han tar min hand så bara känner jag att skrattet börjar bubbla i mig. Så när han väl säger orden "Vill du gifta dig med mig" så fullkomligt exploderar jag. Slänger mig handlöst i soffan och asgarvar. Fyyyy vad jag skämdes! Men jag kunde liksom inte kontrollera det och så här i efterhand så har jag insett att jag blev helt enkelt väldigt nervös när jag fattade vad som var på gång.
    PS: Min sambo vet hurdan jag är så han blev inte förvånad.

  • jocelyn

    Nej ,själva förlovningsögonblicket var bra. Allt var så perfekt och vi hade det så romantiskt så vi glömde helt bort det där med ringarna.

    Sedan insåg vi att vi ju faktiskt inte vet vilka storlekar vi har...så vi skaffade ringmått...beställde ringar och fick hem dem i samband med en flytt. Sedan kom vi liksom av oss... Jag tror vi hade ringarna liggandes i typ 6 veckor eller nåt innan vi till slut gjorde slag i saken och begav oss till den plats där vi ville ha själva "ringbytet".

    Då blev båda jättenervösa och fick nästan lite sådär "hjälp jag svimmar"-känslor...
    Tror det var det där med att vi skjutit upp det så länge (det regnade, var nåns födelsedagsfest osv) som gjorde att vi höll på att klappa ihop.

    Men allt gick bra till slut...efteråt var båda väldigt lättade och glada. Snipp snapp..osv

  • Lilla Li

    Min sambo hade tänkt fria vid solnedgång på en liten ö på västkusten, när vi passerade den på vår semester förra året. Vi hade planerat picknick och att sen sova ute under stjärnorna den natten.

    När vi kom dit började det precis bli lite molnigt. Inte kallt, men vi såg ju ingen solnedgång. Så märkte vi att hans tröja som han burit på var borta, han måste ha tappat den. Vi gick tillbaka och letade efter den och då har någon stulit den! Och när vi väl började med picknicken så kom det tiotals måsar och ville vara med på kalaset...

    Som "tur" var så visste jag inte om att han hade tänkt fria. Men han var lite besviken över att det inte blev det perfekta tillfälle han hade tänkt sig.

    Istället blev det spontant en kväll hemma i soffan efter att vi älskat. Väl så romantiskt tycker jag!

  • brud_aug08

    Egentligen ingen misslyckad förlovning, men på morgonen innan vi skulle förlova oss ringde mamma och berättade att min morfar var jättedålig och att han kunde dö närsomhelst...
    Min underbara m2b fick mig ändå att slappna av och kunna glädjas av dagen tillsammans med honom, vilket jag gjorde!

Svar på tråden "Misslyckade" förlovningar