Vi förlovade oss 1/6 2002, och ska gifta oss i augusti i år. När vi förlovade oss hade vi nog egentligen inte diskuterat igenom innebörden i det, vad det faktiskt betydde för oss individuellt. Men jag hade hela tiden i tankarna att vi var förlovade för att vi nån gång tänkte gifta oss, även om ingen av oss höll på 1-årsgränsen. Nu i efterhand har min fästman sagt att han lika gärna hade kunnat fortsätta vara "bara" förlovade livet ut, utan något äktenskap alls, men då blev jag lite skogstokig och tyckte att i så fall behöver vi ju inte vara förlovade alls, då kan vi ju bara fortsätta vara sambos och ta av oss ringarna... Men då tror jag han förstod hur viktigt det var för mig att faktiskt gå hela vägen och ha bröllop, så för ett år sen ungefär började vi spara och planera.
Lite långt, men jag tycker alltså att en förlovning innebär att man planerar att gifta sig. Dock hade vi inget egentligt frieri, vi diskuterade oss fram till både förlovningen och när det var dags att börja tänka på vigseln. Tycker det känns mycket bättre än ett överraskningsfrieri, då vet man ju säkert att båda vill och att man inte säger ja för att inte såra sin partner...