Skilsmässan ett faktum?

MrsH2b, tack så mycket för ditt inlägg, det är exakt så jag känner. Du har fattat mina tankar i ord...

Anneleigh, det känns tryggt att veta att det är fler som gått igenom sånt här och det är lite som Jodie skrev ovan, ett barn mindre att ta hand om...

Oj, oj, oj....
Vet att det är otroligt svårt att "tro" på nån som är alkoholist......
Av mina erfarenheter med människor med detta problem så löser ofta en ursäkt av den andra....
Men....
vet inte om du/ni (familj) har försökt att få honom att förstå att det verkligen finns ett problem, det är nog möjligt så att han kanske dricker just av den anledningen att han känner sej otillräcklig, jag vet att pengar för de flesta inte är "viktigt" men för en man eller en "försörjare" (som de gärna vill va) så är det nog det...
Svamligt jag vet men, han kanske måste ta sig ur det bekväma jobbet som han har varit på länge o satsa på familj o jobb i hemort!?
Jag har sett ett exempel som såg ungefär lika dant ut o som berodde på familj o jobb på anna ort o prestationsångest att va just familjeförsörjaren...
Att dränka sina "problem" i stället för att ta tag i dom är väldigt vanligt, jag hoppas att ni kan reda ut detta o verkligen peka finger på vad problemet egentligen ligger....
Förstår att du/ni har det jobbigt:(:(:(

Men Septenbruttan, om han slår sönder porslin så handlar det ju om hotbeteende...? Det är ju alldeles galet!

jag förstår det som att det är han som hotar med att fimpa sina barn om du lämnar honom?
Det är i så fall inte en man du är gift med.
Inte heller en man du skiljer dig ifrån.
Inte en far, inte nåon som förtjänar barnens lysande blickar.

Förutsatt att jag nu förstod dig rätt, så tycker jag inte att du behöver lasta dig själv för vad han kan tänkas hitta på.

Väljer han att strunta i barnen så är det på hans konto.
Ska du vara någon slags gisslan i ert äktenskap för barnens skull?
Ett sådant arrangemang kan säker passa den typen av person utmärkt, men det blir väldigt destruktivt för in del.
Du har rätt till mer än så.

Och barnen - de är inte dumma. Nog känner de att något är galet...
Att pappa är packad och att pappa slänger porslinet i väggen så det skramlar om det sätter förmodligen sina spår i dem.
Knappast en trygg upplevelse!

Du, ibland är separation inte den sämsta utvägen, ens för de små.
Var inte rädd, det finns mer för dig än det han erbjuder dig nu.

Jodie, jag har faktiskt pratat med min man om vad som händer med huset "ifall" vi skulle skiljas. Och jag har sagt åt honom att han få bära ut precis vad han vill ur huset, bara jag slipper köpa ut honom. Materiella ting har ingen betydelse för mig, men jag älskar att bo här, mina barna är trygga och jag vill för allt i livet inte flytta härifrån.
Jag äger redan hela huset, tog över hans lån vid ett tidigare tillfälle, men var dum nog att inte skriva ett äktenskapsförord, vilket då i praktiken innebär att han iaf har rätt till halva huset, eller?

Hur löser man allt det praktiska? Vi håller t.ex. på med en utbyggnad som startades upp förra året och som pga. ovan nämnda orsaker aldrig blev klar men som han har bekostat. Men min rädsla är nog att om jag talar om att jag vill skiljas så åker motorsågen fram... Vad gör man då? Ringer polisen? Det är så invecklat allting.

Det finns två möjliga scenarion, som nog kommer att uppstå båda två,
1. raseri (motorsågen, porslinet, möbler) och
2. ödmjukhet (gråt, han lovar hit och dit).

Skaffa dig ett nätverk (om du inte redan har) nu.
Du måste ha någonstans att ta vägen om han spårar ur.

motorsåg? Möbler?

Klart att det ska polisanmälas. Oavsett om han gråter efteråt!

Sister of the Night

Jag håller med dig i allt du skrev ovan. Helt rätt. Och om jag lyssnar till mitt innersta så vet jag allt det där redan, men det är fan så svårt ändå att genomföra allt det där.
För trots allt så finns ju den där "goa" mannen nånstans, som jag älskar och vill dela mitt liv med. Men det är nog de yttre omständigheterna som gör att det inte är hållbart längre.

Grekens...
Det är inte pga att han är familjeförsörjare som han dränker sina problem eftersom jag rent ekonomiskt skulle klara mig själv på min lön. Det är nog mest att han är SJUK. Jag är helt övertygad om att alkolism är en sjukdom, men jag vill inte vara medberoende! Den enda anledningen till att han vill tjäna så mycket pengar är för att kunna köpa alla öl, byta bilar som han vill, köpa prylar som han vill ha osv.

Alternativ 2 ar nagot du MASTE stalsatta dig for och redan innan ha tagit ett beslut for vad det ar du vill gora i ditt fall annars sa kommer det att vara enormt ( vilket det anda kommer att va sa klart) jobbigt for dig. Kom ihag att hans loften sa lange det ar tomma inte ar vart ett skvatt och att det ar DU som bar styrkan och ar den barande pelaren i denna familj! Det ma vara extremt jobbigt ibland med redan nu ar det DU som drar det tunga lasset och forsoker desperat att halla din familj samman. Jag ar aven ett skilsmasso barn och ett lyckiligt sadant, mina foradrar har alltid skott det snyggt och vart goda vanner. Vill bara att du ska veta att oavsett vad DITT beslut blir sa gor du ratt och dina barn kommer alltid att ha det bra sa lange DU ser till att de har det. Folj din instinkt och som redan namts ovan sa blir det nog bara en borda mindre for din del att oroa dig for.a pa dig tjejen och du kirrar det har!!
An en gang, st

...sta pa dig! Skulle det sa klart sta pa slutet :)

Ja, du måste ta dig ur detta helt klart, har missat några inlägg...har precis läst dom:(:(:(

Fruktansvärt tråkigt att det är som det är men du måste tänka på dej själv o era barn, dom har ju inte valmöjligheten att stanna eller gå....

Ledsen för er skull...

Septemberbruttan

Klart det är svårt.
Du har känslor kvar och dessutom verkar det som att du lagt ner en alldeles oerhörd energi på att få detta att funka, i flera år dessutom.

Jag håller med dig om att det är en sjukdom han har. Dessvärre låter det inte som att han umgås med några planer på att förändra saken.
Av dina ord förstår jag att du är väl införstådd med vad det egentligen är som pågår här; du blir ju just en "medberoende" i allra högsta grad för närvarande, och du vet om det.
Men hjärtat och hjärnan talar inte alltid samma språk som bekant och det som du innerst inne vet kan likväl vara svårt att genomföra.

Men när det gått så långt att du är rädd för så här allvarliga konsekvenser inför ett uttalat uppbrott, då ringer varningsklockorna så trollen flyr!

Det som slår mig i sammanhanget är, vad gör han när han inser att du väl bestämt dig, om läget blir så?
Räcker porslinet? Möblerna?
Eller slår han sönder också dig?

Det är allvarligt att ta till kraftyttringar i en relation. Jag skulle vilja påstå att han faktikt hotar dig när han slår sönder saker, och där har din integritet redan kränkts på tok för mycket!

Jag kommer att finnas kvar i tråden. återkom när du kan och vill; jag är här.