"Att göra eller inte göra en skönhetoperation"

Misha**

Hur går man till väga då? Har ju en gång i livet blivit erbjuden operation från landstinget men som en osäker 18åring som blev bemött på ett ytterst otrevligt sätt och en pojkvän som "skulle göra slut" så drog jag mig ur efter två års väntetid. Ja..du ser ju..

Är rädd att dom inte tar mig som seriös, tja, även fast det var 17 år sen.

Misha**

Då är det bara att hålla tummarna på att du blir "kvalificerad". Får du träffa Cosmo och prata med honom eller bedömmer han utan att ha träffat dej?

Minoo:
Självfallet ska han träffa och undersöka mig:) Har tid för konsultation om knappt två veckor. Efter det kan han avgöra hur läget är. Jag har inga stora förhoppningar..men man vet aldrig;)

Tusse Boll:
Vilket landsting tillhör du? Bor du i skåne är det bara att ringa citadellkliniken, förklara din situation och boka tid för konsultation. Annars får du kolla upp vilka plastikirurger som jobbar för landstinget just där du bor alt. gå till allmänläkare och få en remiss vilket verkar betydligt jobbigare..

Jepp, så var det fixat. Tid för operation den 5:e juni!

Helt plötsligt blev allt ännu mer verkligt- och mer skrämmande. Ömsom tvivlar- ömsom stensäker på att det här är rätt beslut.

Har googlat på min defekt: "tubulära bröst". Helt plötsligt inser jag att jag är missbildad, har deformerade bröst..en genetisk defekt osv. Har tidigare bara sett de som "fula, hängiga bröst" men nu när jag fått namn på det har det blivit något betydligt värre. "Jag är missbildad".. klingar inte så bra i mina öron.
Det finns t.o.m en artikel som beskriver min defekt:
ltarkiv.lakartidningen.se/1999/temp/pda19290.pdf

Från att ha varit "mitt privata" problem har det blivit något betydligt större.
Jag är missbildad..great! Det stärkte ju verkligen mitt självförtroende på den fronten..

Det låter ju som att du redan bestämt dej?
Gick Region skåne in?

Efter min konsultation fick jag bekräftelse på att jag inte var nojjig, mina bröst var verkligen oasymetriska, och då tänkte jag att va f*n nu har jag chansen att få det här fixat sen är det ialla fall ur världen. Då kan man kanske sluta att tänka på sina deformerade bröst hela tiden och alla problem runtomkring detta.

Jag kan förstå känslan du har av att vara "missbildad" eller "annorlunda", nu har du ju fått en bekräftelse på att det är en defekt och ett namn/diagnos, men som sagt det går ju att förändra om man nu tar det steget.
Du får fundera fram och tillbaka! Bara du vet vad som blir det bästa för dej!
Lycka till!

Ångrar mej som sagt inte ett dugg, jag e jättenöjd!

Du har ett tredje val också: att inte göra operationen, fortsätta träna och jobba på ditt självförtroende (ta hjälp av en kurator/terapeut)!

Din man älskar dig som du är, visa hela dig själv för honom, bejaka dig själv i ert sexliv för om han inte hade älskat hela dig och din kropp hade han inte varit med dig, jag tror att han vill att du ska vara bekväm och naken när ni älskar!

Minoo:
Jag förstår precis vad du menar. Som min syster sa: Sluta leka martyr för "den goda sakens" skull. Du lever bara en gång, se till att göra det bästa av det. Fixa till dina bröst så du kan glömma dem nångång och gå vidare istället!

Jag är egentligen väldigt lyckligt lottad. Mina närmaste stödjer mig till fullo. Det var faktiskt min pojkvän som fick mig att undersöka möjligheterna med plastikoperation eftersom han tyckte jag led för mycket av mina komplex.
Min pappa som sa att jag inte behövde bekymmra mig om kostnaderna utan bara se till att göra det som krävdes för att må bra med mig själv.
Min syster ska ta ledigt från sitt jobb bara för att ta hand om mig, skjutsa mig dit, hämta mig sen och pyssla om mig hela veckan.

Jag håller tummarna för att det ska gå lika bra som för dig Minoo:) Jag är grymt lyckligt lottad som sagt och det finns alla förutsättningar för att det faktiskt kommer lyckas.

Jag gick förbi stadum idag föressten och kollade på årets nya bikinis. Tänk, nästa sommar kan jag faktiskt ha på mig såna och det kommer kännas helt ok! Inga fler specialbutiker. Just nu känns det helt rätt:)

Joleen:
Tänkte precis som du tidigare, att "det går att acceptera sig själv, oavsett utseende och komplex"..men tyvär är det inte riktigt så enkelt. Har jobbat mycket med mitt självförtroende under större delen av mitt liv, men vissa saker går bara inte att blunda för. Det räcker inte med en terapeut som säger: du duger som du är. För nog fan vet jag att jag duger som jag är! Jag är en stark, glad och fin tjej. Det är inget fel på vare sig min självbild eller mitt självförtroende. Däremot har jag en missbildning som begränsar mitt liv på ett sätt som inte känns ok. Jag är annorlunda och jag har inte lust att leka martyr längre..

Jag vill bara kika in och säga grattis!
Efter att ha sett bilderna på personer med liknande problem så tycker jag inte det är ett dugg konstigt att du vill ha eller blir beviljad operation.

Men att prata med en kurator/psykolog är ju inte skadligt på något sätt så fråga om de inte kan erbjuda lite samtalskontakt också.
Det är ju en ganska stor förändring, även om den är positiv.

Ta hand om dig!

Misha**

Grattis till ditt beslut, jag tror att du kommer att bli jättenöjd precis som jag blev!

Personligen kände jag aldrig något behov av att tala med kurator/psykolog varken före eller efter operationen. Var helt säker på att jag ville opereras, och efteråt var jag bara glad, glad, glad!!
Kändes som ett nytt liv, som jag skrev tidigare.

Lycka till!