Ångst utan att varit otrogen

När jag varit i den sitsen har jag bara allt jag kan försökt ignorera känslan och tänkt på allt bra med min kille typ sådär, tillslut har känslan försvunnit.
Dock har jag när det var slut, eller min kille och jag hade haft de skit under måndader, sen sa han att vårt förhållande bara var en illusion som jag tolkade som att de var slut, vart otrogen utan en endaste skuldkänsla, det skrämmde mig för jag får så lätt skuldkänslor. Iaf så hade inte killen min fattat att jag tolkat de som att vi inte skulle vara ihop men ett patr dagar senare tog de slut

Åh Ångest!

Jag vet precis vart du befinner dig. Har tappat 6 kilo de senaste 4 veckorna (och jag var inte stor innan).

Har levt i hop med min sambo i fem år och har träffat någon den här våren som till en början bara var en god vän, en vänskap som gled över i något betydligt allvarligare.

Jag har tagit det yttersta steget och ärligt talat, det har jag ingen ångest alls över det var precis vad jag ville (herregud jag har varit på månen och vänt!), men allt det andra....konsekvenserna hemma och i min omgivning. Om jag kunde vända ut och in på mig själv skulle jag göra det för att få bort det konstanta magontet, värken i hjärtat, oron.

Jag har inga goda råd att ge dig. Skulle gärna vilja ha några själv.

Vad du än gör så tänk efter noga innan och lycka till!

Massor av kramar A

Har läst hela tråden nu. Känns som en lättnad att ha läst hela och se att jag inte är ensam i världen med detta.

A+P=sant: Menar du att du hade sex med en kille du känt stark attraktion till ett tag, men att du fortfarande är tillsammans med din sambo och han har förlåtit dej, och ni fortfarande älskar varandra, eller?... Förstår inte riktigt vad du menar. Vill du förklara?

((Kram))

Abra

Hm...något sånt. Känns inte bra att skriva det så här alls, men ja.

Jag kanske ska skriva att jag har en allvarlig förälskelse i den andre mannen, och han för mig.

Jag älskar min sambo, men på mitt vis och jag vet inte om det är rätt vis för "tills döden skiljer oss åt"

a+p=sant

jag hoppas du är öppen mot din sambo med allt som händer.

A+P=sant: OK. Men vet din sambo om hur du känner då? Har ni bestämt att ni ska gifta er oxå redan, eller?...

Inflikar, även om det kanske inte är så aktuellt för er:

www.brollopstorget.se/Forum-1-21/m1774880.html

Jag var också i en liknande sits för ett par år sedan. Kortfattat; träffade en man på jobbet som jag blev förälskad i, hade ont i magen, kunde inte äta, fick dåligt samvete såklart eftersom jag redan hade kille... velade ett tag men lämnade till slut min dåvarande partner. Det var jätte-komplicerat, hade hus och en massa andra åtaganden ihop. Men nu i efterhand så var det så himla värt det! Jag har insett att jag och mitt ex inte var ämnade för varandra. Vi var kompisar och alla tyckte att vi var sååå perfekta ihop, men vi hade INGENTING att prata om. Det fanns inte en gnutta av passion (mer än kanske precis i början av förhållandet) och jag kan inte fatta hur vi höll ihop så länge som vi gjorde.

Visst kan det vara "nyhetens behag" som får en att falla och man kan intala sig själv att det går över. I mitt fall har det inte gjort det. Jag och min "förälskelse" är fortfarande ett par och efter 4 år tillsammans är jag fortfarande konstant k*t på honom. Dels antagligen för att jag var så attraherad av honom redan från början, men också för att vi connectar på ett helt annat plan. Har samma intressen, kan diskutera och skratta ihop på ett sätt som jag och mitt ex aldrig gjorde.

Ville bara delge hur det kan gå när man träffar rätt man vi helt fel tidpunkt.... Kanske inte direkt hjälper dig i din situation. Lycka till hur du än gör.

Swedie Pie: Härligt att det gick så bra allting! Det bevisar ju att allt ju inte är "svart eller vitt" vad gäller varken livet eller kärleken, vilket iofs inte gör det hela lättare!

((Kram))