Ångst utan att varit otrogen
Är det berättigat att ha ångest för något man inte gjort?
Jag har varit tillsammans med min kille i flera år. Jag har under den tiden aldrig så mycket som ens tittat åt nån annan kille, och jag har alltid haft svårt att förstå människor som är otrogna. Tills för någon vecka sedan...
Jag träffade en kille på krogen. Vi pratade bara som kompisar och det var inte alls någon flörtig stämning mellan oss. Dagen efter började han skicka sms till mig, och jag fick veta genom en gemensam kompis att han är intresserad av mig. Han vet att jag har en kille och han håller sms:en på en kompisnivå.
Så varför känns det som att jag gör något man inte får?? Det känns som mitt huvud ska sprängas av alla tankar som far runt där inne nu. Jag kan inte sluta tänka på den här killen, och jag kan inte låta bli att svara på hans sms. Jag säger till mig själv att jag inte gör något fel, eftersom jag inte är direkt flörtig, men samtidigt får jag ångest när jag tänker på hur jag skulle ha reagerat om min kille skickade sms till en annan tjej.
Jag vågar nästan inte ens skriva det här, men... jag har till och med börjat drömma om att jag är otrogen med den här killen, och tänker "Det kanske inte är så farligt..om det bara händer en gång. Och man lever ju bara 1 gång..." Dessa tankar skrämmer mig också, eftersom jag ALLTID har varit så förbannat trogen i mina förhållnaden! Ibland önskar jag till och med att min snälla kille ska göra något taskigt mot mig, så att jag får mer "rätt" att hämnas mot honom, med den här andre killen.
Sedan tänker jag att jag antagligen redan gått för långt, eftersom jag har sms-kontakt med killen, och att det inte skulle göra någon skillnad om vi bara hånglade lite...
Fy f*n vad jag inte trivs med mig själv just nu!!! Till saken hör att jag inte skulle vilja bli ihop med den här nya killen, utan är enbart j*vligt sugen på honom.
Är det någon av er som orkat läsa alt det här, som har något vettigt tips att ge mig? Ena delen av mig vill att ni ska skriva "Du måste hålla dig till din kille, glöm den andre" och att jag gör det. Den andra delen av mig vill att ni ska svara "Kör på! Du lever ju bara en gång, lite otrohet har ingen dött av." ;) Men ni får ju så klart svara vad ni vill.
Tacksam för lite råd.
Ps. ursäkta att det här inlägget blev väääldigt långt!
Fast det är nog inte bättre där. Vi kan väl bara dra åt helvete tillsammans? Där kanske man kan få ro i sina tankar och sluta känna sig så förbannat elak.
Det om något visar ju att du tog rätt beslut! Ditt ex blir också lyckligare i längden, för vem vill leva ett liv med någon som inte är förälskad tillbaka?