Kärlek utan sex?

Jag tror att det finns miljoner olika skäl till att inte kunna ha sex. Att inte vilja, och att inte kunna är ju egentligen två helt skilda saker. Jag tror att i ett förhållande med mycket kärlek, så går det att leva helt utan sex. Jag tror också att olika människor har olika stort behov av sex, oberoende om man är man eller kvinna. Sen tror jag att om den ena parten inte kan (eller vill) ha sex så kan man finna andra kanaler för det sexuella, dels den gemensamma ömheten och närheten, dels utlopp för den sexuella lusten.
Jag hoppas bara att människor lever ett sånt liv, och i ett sånt förhållade där de kan må bra, med eller utan sex. Men med mycket kärlek!
/Stina

Hej Anonym!!!
Det är som om jag har skrivit detta inlägget....det är bara en sak som skiljer sig och det är att vi har lust båda två....men vi har ändå inte sex...det beror på att vi från början var vänner och det har därför varit lite känsligt och sedan har jag mått lite dåligt i omgångar och då har inte min partner velat tränga sig på....det har därför gått långt i mellan gångerna och blir därför jobbigare...MEN vi älskar varandra så mycket, trivs så bra ihop, har så roligt ihop, vill inte vara utan varandra, har samma åsikter om saker och ting och kommer så bra överens...kärleken finns där, vi kramas, gosar, pussas men jag får också tankar om att "ska vi leva ett liv utan sex, är det normalt osv????
Så skönt att se att man inte är ensam!
Vi vill ha barn men hur skaffar man barn utan att ha sex....
Ingen av oss tar upp det, ingen påbörjar en diskustion...vill vill ju båda två, att det ska vara så svårt...

Ska man vara orolig för att man ska gifta sig när man inte har något sexliv, trots att man har allt annat....allt annat är jätte bra???

Med risk för att trampa på några tår här nu...
Men när man älskar någon, verkligen älskar någon, så är det väl inte 'kroppen' som är det viktiga för lusten, utan att man har lust på personen INNI - att tända på själva tankarna, personen, själen. Det är ju en del av själva kärleken. I ett sådant perspektiv är det för mig ofattbart att inte ha lust på den man älskar...

Jag tror att man kan känna kärlek för en person utan att vilja ha sex. Det kan vara mycket stark kärlek där man längtar efter varandra och verkliegn älskar varandra men den fysiska attraktionen finns inte. Sådan kärlek har man till en vän, bror, syster, mor, far eller andra-men inte till sin partner. Inte i min världsbild i alla fall. Den är å andra sidan inte sann för alla. Men för mig är det så.

Hej!! Anonym 2003-02-10 19:30 här igen!
Jag känner passion, lust och attraktion till min partner....det är bara det att vi kommit i ett läge där det var länge sedan vi hade sex av olika anledningar och ju längre det går ju blygare och lite jobbigare blir det....
Jag käner lusten och passionen mellan oss..som jag skrev, vi var vänner från början så redan där var det svårt när vi gick över i ett förhållande och plötsligt skulle ha sex...

Är det ingen annan som varit vän med sin partner från början??? Det är en lite konstig situation....man är vänner och helt plötsligt ska man pussas, kyssas, visa sig naken och ha sex med sin vän som nu är ens partner???

Jag tror att om man har varit vän med någon innan man har blivit tillsammans så måste ju Lusten ha kommit nångång (då man märkte att man var mer än vän) och när väl lusten kommit så är det väl inte pinsamt att pussas och se varann nakna eller är jag onormal??

Tror förövrigt inte att ett liv utan sex med sin livspartner blir särskilt kul, lyckligt, harmoniskt eller för den delan långt men det är ju min åsikt.

Hur kom det sej att vänskapen gick över till föhållande? Är det inte just lusten till den andra som skiljer vänskap från kärlek? Låter underligt i mina öron men alla är vi ju så olika. Själv skulle jag inte kunna leva med min man utan sex det är för oss jätteviktigt.
//Katta

Anonym 2003-02-11 18:34
Jo jag och min kille blev presenterade för varandra genom en gemensam vän, vi umgicks som välldigt bra vänner i sju månader...min kile fick starka känlor för mig och började uppvakta mig...jag tyckte då han var gullig och mysig och började tycka om honom...men det var ingen blixtförälskelse, det växte fram för mig...och i början kändes det underligt, det är väl INTE konstigt!